Några år senare.
Då är jag tillbaka här igen, efter ett par år. Jag vet inte om jag ska se det som någonting positivt eller negativt dock. Mycket har hänt under dessa år och mycket som inte har hänt.
Just nu är det mycket som händer på alla ställen i mitt liv. det är så mycket jag vill skriva av mig, det är så mycket som jag behöver få ut mig. Jag vet bara inte var jag ska vända mig eller vem jag ska prata med. Att gå till en psykolog eller kurator vet jag inte kommer hjälpa mig, dem kan inte lösa problemen eller känslorna inom mig, det enda dem kan göra är att råda och lyssna. Men om jag behöver någon som kan finnas där och faktiskt hjälpa mig att lösa det som behövs lösas för att jag ska kunna må bättre - var är då den personen? Ingenstans.
Mest av allt känns det bara som att jag vill ta en kniv och hugga mig själv i hjärtat så allt är över. Eller ta bilen och köra ut i vattnet och dränka mig själv. Men jag vet att det inte går, jag har ett barn att tänka på. Ett barn som behöver mig. Den enda personen som finns där för mig, mitt barn, min dotter på snart 8 år. Det denna lilla tös inte behöver är att få se mig så här, höra mig så här, lyssna på mig så här. Jag kan inte prata med henne för att ha någon att prata med. Att lägga in mig själv kommer inte heller hjälpa, det kommer bara sluta med att dem kommer ge en massa piller och tycka att det är lösningen på alla problem. För även om det kanske hjälper för stunden så är det ingen långvarig lösning, det kommer inte ta bort min smärta eller mina saker jag har att kämpa mot varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund.
Jag blir tom när jag tänker på hur fan jag ska lyckas lösa mina känslor. Om någon skulle fråga mig om hur just den eller den saken ska lösas och vad jag kan göra för att lösa den så har jag verkligen, absolut inget svar.
Js släkt avskyr mig, varenda en. Dem låtsas om att jag inte existerar. Jag är som osynlig och inte värdiga dem den tiden att ens åtminståne "låtsas" att jag faktiskt är där, andas, tittar, blinkar.
Min julafton var helt åt helvete. Sedan hans släkt verkligen fick veta att jag har lämnat J, och att jag inte tänkte fira jul med dem (för att sånt firar man inte med sina ex, ett ex är ett ex liksom) så var det liksom ingenting mer med det. Men eftersom J tjatade och tjatade på mig att faktiskt vara med honom och dem istället för att sitta hemma helt själv hela den dagen så sa jag att jag följer väl med. Det handlade om någon dag mellan nej och sen jaja. Kommentaren jag fick i telefon var - "då kan du ju sitta här och vara ensam precis som att du är där hemma och är ensam, då har du ju i alla fall oss i närheten". Japp, sagt och gjort. Det var exakt det som hände. Överenskommelsen var att vi vuxna inte skulle köpa något åt varandra, utan endast till barnen så vi höll oss till det. När vi väl skulle börja dela ut alla paket så upptäckte vi att de vuxna hade köpt åt varandra ändå. Vilket gjorde att vi kände oss aningen dumma. Det sorgliga i det hela var dessutom att J fick 3 paket som var helt menade åt honom, men dem hade skrivit med mig (antagligen för att jag inte skulle känna mig ensam utan) - MEN det de inte tänkte på var att vi genomskådade att dem trodde dem kunde göra det för att vara "snälla" - men varför gör man det om sakerna ändå är menade åt den ena - J i detta fall - och ingenting åt den andra. Så min jul bestod att ensamhet och verkligen åter igen upp smetat i ansiktet om att jag inte är någonting. Jag var inte ens värd en liten jävla trisslott för 30 kr. Det sög, och det var en helt ny nivå av lågt gjort av dem. Tack för att ni förstörde självaste julen för mig mer.. Som att den var så mycket för mig innan. Vuxna människor. Det sägs att det är tanken som räknas, men hur kan man räkna så om det ändå inte är så?
Just nu är det mycket som händer på alla ställen i mitt liv. det är så mycket jag vill skriva av mig, det är så mycket som jag behöver få ut mig. Jag vet bara inte var jag ska vända mig eller vem jag ska prata med. Att gå till en psykolog eller kurator vet jag inte kommer hjälpa mig, dem kan inte lösa problemen eller känslorna inom mig, det enda dem kan göra är att råda och lyssna. Men om jag behöver någon som kan finnas där och faktiskt hjälpa mig att lösa det som behövs lösas för att jag ska kunna må bättre - var är då den personen? Ingenstans.
Mest av allt känns det bara som att jag vill ta en kniv och hugga mig själv i hjärtat så allt är över. Eller ta bilen och köra ut i vattnet och dränka mig själv. Men jag vet att det inte går, jag har ett barn att tänka på. Ett barn som behöver mig. Den enda personen som finns där för mig, mitt barn, min dotter på snart 8 år. Det denna lilla tös inte behöver är att få se mig så här, höra mig så här, lyssna på mig så här. Jag kan inte prata med henne för att ha någon att prata med. Att lägga in mig själv kommer inte heller hjälpa, det kommer bara sluta med att dem kommer ge en massa piller och tycka att det är lösningen på alla problem. För även om det kanske hjälper för stunden så är det ingen långvarig lösning, det kommer inte ta bort min smärta eller mina saker jag har att kämpa mot varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund.
Jag blir tom när jag tänker på hur fan jag ska lyckas lösa mina känslor. Om någon skulle fråga mig om hur just den eller den saken ska lösas och vad jag kan göra för att lösa den så har jag verkligen, absolut inget svar.
Js släkt avskyr mig, varenda en. Dem låtsas om att jag inte existerar. Jag är som osynlig och inte värdiga dem den tiden att ens åtminståne "låtsas" att jag faktiskt är där, andas, tittar, blinkar.
Min julafton var helt åt helvete. Sedan hans släkt verkligen fick veta att jag har lämnat J, och att jag inte tänkte fira jul med dem (för att sånt firar man inte med sina ex, ett ex är ett ex liksom) så var det liksom ingenting mer med det. Men eftersom J tjatade och tjatade på mig att faktiskt vara med honom och dem istället för att sitta hemma helt själv hela den dagen så sa jag att jag följer väl med. Det handlade om någon dag mellan nej och sen jaja. Kommentaren jag fick i telefon var - "då kan du ju sitta här och vara ensam precis som att du är där hemma och är ensam, då har du ju i alla fall oss i närheten". Japp, sagt och gjort. Det var exakt det som hände. Överenskommelsen var att vi vuxna inte skulle köpa något åt varandra, utan endast till barnen så vi höll oss till det. När vi väl skulle börja dela ut alla paket så upptäckte vi att de vuxna hade köpt åt varandra ändå. Vilket gjorde att vi kände oss aningen dumma. Det sorgliga i det hela var dessutom att J fick 3 paket som var helt menade åt honom, men dem hade skrivit med mig (antagligen för att jag inte skulle känna mig ensam utan) - MEN det de inte tänkte på var att vi genomskådade att dem trodde dem kunde göra det för att vara "snälla" - men varför gör man det om sakerna ändå är menade åt den ena - J i detta fall - och ingenting åt den andra. Så min jul bestod att ensamhet och verkligen åter igen upp smetat i ansiktet om att jag inte är någonting. Jag var inte ens värd en liten jävla trisslott för 30 kr. Det sög, och det var en helt ny nivå av lågt gjort av dem. Tack för att ni förstörde självaste julen för mig mer.. Som att den var så mycket för mig innan. Vuxna människor. Det sägs att det är tanken som räknas, men hur kan man räkna så om det ändå inte är så?
enorm saknad
Nu har det gått 6 dagar sen du lämnade mig.. Oss.. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket, om du bara visste vad det är tomt utan dig.
Jag var med dig hela tiden på sjukhuset, tre nätter och tre dagar. Jag och min syster försöker intala oss att du ville att vi skulle vara i våra egna sängar, med våra familjer, vara lyckliga. Men varför sov jag inte kvar, en natt, en enda natt till? Hur kunde jag vara så trög att prioritera att somna hemma för att jag blev stel i nacken av sjukhusets säng och kuddar, i ett iskallt rum...?
Idag var det dags att dela den rundan som var vid din lägenhet. Jag fick ont i magen och tårarna rann hela vägen till dig och långt efter dig. Nästan hela min runda rann dem och jag skrek flera gånger om att jag ville ha tillbaka dig. Jag tänkte på dem gånger jag var in på Janelings och köpte wienerbröd och bullar med allt möjligt på. Lagom när jag kom till fiket skyndade jag mig därifrån. Det gjorde för ont. Vem ska jag nu överraska med sånt som du älskade? Alla dem gånger jag fick se dig le för att jag hade köpt en sån enkel liten sak värme mig så mycket.
Allt jag vill är att få tillbaka dig, bara för en liten stund. Bara få en sista varm och gosig kram och några klapp på kinden när du säger att jag är så go och så duktig som hjälper dig med så mycket.
Jag vet att jag hann få säga att jag älskade dig och att du var min bästa vän. Jag önskar att jag kunde få säga det en gång till.
Dem dagarna jag var med dig på sjukhuset, dem gånger du var vaken och jag kom in i ditt rum för att få lite extra tid med dig, småprata med dig, se dig le, få mig att skratta.. Jag kan inte sudda bort, och jag är rädd att jag ska glömma, hur mycket dina ögon tindrade och dina läppar log så fort jag, antingen klev in genom dörren eller när jag satte mig på sängen nära dig.
Ingenting kommer bli sig likt utan dig. Du var verkligen mitt allt.. Du stöttade mig genom precis allt. Du gav mig råd, du hjälpte mig, du stöttade mig, du fanns där, oavsett vad. Precis som en riktig mamma. Du var min mormor men du var mer än så i mitt hjärta och i min själ.
Det var alltid vi två. Nu är det bara jag. Vad ska jag ta mig till? Det är så mycket känslor i mig att jag bara vill springa till första närmsta famn och aldrig resa mig igen. Allting påminner om dig. Varje låt på radion påminner om dig Om det så bara är en liten ton i bakgrunden så kopplar jag det lilla klanger till saknaden efter dig.
Jag sover som ett arsel. Jag sover runt 3-4 timmar varje natt. Jag börjar bli helt utpumpad att försöka orka med dagarna utan dig. Att försöka sova med alla tårar. Mitt hjärta skriker efter dig så mycket. Hur kunde du lämna mig nu? Jag har fortfarande massor med saker jag vill dela med dig och prata med dig om. Nu kommer du aldrig få veta om jag för ett fast jobb, eller om vi lyckas få det lilla syskon som vi försökt med i lite mer än ett år nu. Jag vet att du ville ha minneslunden och det ska du få. Jag känner bara att jag skulle vilja prata med dig igen, Jag skulle vilja ha något från dig, precis vad som helst bara jag får prata med dig en gång till.
Men nu du, älskade mormor. Så sover du gott och du behöver inte ha ont längre och du behöver inte sitta ensam längre när jag eller Nina inte kunde vara hos dig.
Jag säger som Julia säger "Du kommer alltid finnas med oss i tankarna och i våra hjärtan"
Jag älskar dig mormor, min bästa vän <3
Jag var med dig hela tiden på sjukhuset, tre nätter och tre dagar. Jag och min syster försöker intala oss att du ville att vi skulle vara i våra egna sängar, med våra familjer, vara lyckliga. Men varför sov jag inte kvar, en natt, en enda natt till? Hur kunde jag vara så trög att prioritera att somna hemma för att jag blev stel i nacken av sjukhusets säng och kuddar, i ett iskallt rum...?
Idag var det dags att dela den rundan som var vid din lägenhet. Jag fick ont i magen och tårarna rann hela vägen till dig och långt efter dig. Nästan hela min runda rann dem och jag skrek flera gånger om att jag ville ha tillbaka dig. Jag tänkte på dem gånger jag var in på Janelings och köpte wienerbröd och bullar med allt möjligt på. Lagom när jag kom till fiket skyndade jag mig därifrån. Det gjorde för ont. Vem ska jag nu överraska med sånt som du älskade? Alla dem gånger jag fick se dig le för att jag hade köpt en sån enkel liten sak värme mig så mycket.
Allt jag vill är att få tillbaka dig, bara för en liten stund. Bara få en sista varm och gosig kram och några klapp på kinden när du säger att jag är så go och så duktig som hjälper dig med så mycket.
Jag vet att jag hann få säga att jag älskade dig och att du var min bästa vän. Jag önskar att jag kunde få säga det en gång till.
Dem dagarna jag var med dig på sjukhuset, dem gånger du var vaken och jag kom in i ditt rum för att få lite extra tid med dig, småprata med dig, se dig le, få mig att skratta.. Jag kan inte sudda bort, och jag är rädd att jag ska glömma, hur mycket dina ögon tindrade och dina läppar log så fort jag, antingen klev in genom dörren eller när jag satte mig på sängen nära dig.
Ingenting kommer bli sig likt utan dig. Du var verkligen mitt allt.. Du stöttade mig genom precis allt. Du gav mig råd, du hjälpte mig, du stöttade mig, du fanns där, oavsett vad. Precis som en riktig mamma. Du var min mormor men du var mer än så i mitt hjärta och i min själ.
Det var alltid vi två. Nu är det bara jag. Vad ska jag ta mig till? Det är så mycket känslor i mig att jag bara vill springa till första närmsta famn och aldrig resa mig igen. Allting påminner om dig. Varje låt på radion påminner om dig Om det så bara är en liten ton i bakgrunden så kopplar jag det lilla klanger till saknaden efter dig.
Jag sover som ett arsel. Jag sover runt 3-4 timmar varje natt. Jag börjar bli helt utpumpad att försöka orka med dagarna utan dig. Att försöka sova med alla tårar. Mitt hjärta skriker efter dig så mycket. Hur kunde du lämna mig nu? Jag har fortfarande massor med saker jag vill dela med dig och prata med dig om. Nu kommer du aldrig få veta om jag för ett fast jobb, eller om vi lyckas få det lilla syskon som vi försökt med i lite mer än ett år nu. Jag vet att du ville ha minneslunden och det ska du få. Jag känner bara att jag skulle vilja prata med dig igen, Jag skulle vilja ha något från dig, precis vad som helst bara jag får prata med dig en gång till.
Men nu du, älskade mormor. Så sover du gott och du behöver inte ha ont längre och du behöver inte sitta ensam längre när jag eller Nina inte kunde vara hos dig.
Jag säger som Julia säger "Du kommer alltid finnas med oss i tankarna och i våra hjärtan"
Jag älskar dig mormor, min bästa vän <3
Badkrukan är äntligen i! 😃
Den här lyckan är underbar.
Från en tjej som inte vågat doppa sig mer än till benen, samt en tjej som inte doppar sig mer än till midjan trots att vi är i vattnet (utomhus). I pool så skriker hon bara nej hela tiden för att hon inte vill vara i. Men igår så övervann hon sin rädsla och ville flyta omkring själv och lära sig ta simtag och sparka med benen. Det värmde så enormt i mitt hjärta att se min lilla tjej bli så stor helt plötsligt, till och med att hon knuffade bort oss några gånger för att hon ville simma själv och inte hänga på oss.
Det hela slutade i alla fall med en ledsen tjej för hon ville inte gå upp ur vattnet trotts att hon till slut frös så mycket att hela hon skakade och började bli blå om läpparna.
Hela helgen har varit så där underbar. I fredags fick Julia hål i öronen (efter ett års tjat), i lördags så kunde hon doppa sig lite utan skrik, i söndags så simmade hon - som tidigare sagt - runt helt själv. Om man tyckte det gick undan när hon var liten så börjar jag undra nu.. Allting känns så overkligt men ändå så fantastiskt.
Igår var syrran och hennes kille över här en liten stund för att fira Jimmy som fyllde år i lördags. När vi satt och diskuterade inte så konstaterade dem att det bara är ca 2 månader kvar tills dem står och jag har fått äran att vara både tärna och toastmadame. Det ska bli grymt roligt. Jag har inte bara nervositet nog nu med att skolan börjar om 3 veckor, utan jag ska få vittna till det vackraste också om 2 månader.
Nu ska jag ta och fortsätta vila med att hitta en ställning som är skön att ligga i / sitta i. Läkarbesöket blir efter 15 idag.. hoppas att jag hinner gå ner i tid tills dess utan att stressa med tanke på att jag går som en snigel nu :(
Ha en fantastiskt dag idag i det strålande vädret.. tänk på mig idag så sola lite åt mig också ;)
/ Jojjo
Ibland är vårdcentralen bättre än akuten!
För er som inte vet så har det hänt någonting med mig. Läkarna vet inte riktigt vad det är. Det kom bara så där, i fredags morse. Så vid lunch på fredagen så åkte jag in till akuten för att jag hade så ont när jag rörde mig eller andades.
Men blodprover och urinprov visade ingen inflammation eller avvikande. Vilket gjorde att läkarna hade noll koll för att jag låg och skrek och grät av smärtan när dem tryckte och slog på magen och ryggen för att hitta felet.
Dem började tro att det var något med magkatarr, njurarna eller gallan. Så jag började behandling emot magkatarren - en bedövnings shot och två tuggtabletter (som dem sa ska smaka mint, men jag lovar er - gå inte på vad läkarna säger om det för dem smakar banne mig inte mint! Trots det så hade jag konstant smärta och fick en timme senare en voltaren spruta i skinkan istället.
Jag reagerade så kraftigt på den att läkarna inte ville ge mig sån på recept så jag fick istället Diklofenak. Ifall det inte skulle hjälpa heller så fick jag kombinera den med Alvedon. Naturligtvis så blev det ingen förbättring men fortsatte inbilla mig att det blev bättre. Jag fick åka hem sen på kvällen med Diklofenaken.
Lördagen kom och inget hjälpte fortfarande, jag provade ta alla tre tabletter (Diklo, Alvedon och Ipren) i tron om att extra dos kunde hjälpa. Men inte det heller. Så natten till söndag åkte jag och Jimmy in igen och ville egentligen bara ha något annat smärtstillande. Men inte ens det fick jag. Dem gjorde samma prover igen som på fredagen, och allting visade fortfarande samma. Ingen skillnad.
Istället så fick jag tillsagt att jag inte skulle ta någon med Diklofenak om den ändå inte hjälper. Okej tänkte jag, vad ska jag göra nu då när det gör så jävla ont? Finns det inget som kan hjälpa? Vad är det för fel egentligen?
Jag blev hemskickad igen och tänker inte gå tillbaka till akuten något mer, inte sedan läkaren sa (innan jag fick åka hem) att jag har haft magproblem förut ganska många gånger, och det är många år sen. Men han tycker jag ska gå till vårdcentralen (VCT) istället för akuten när jag får så ont. Happ, allright, jag blir inte tagen på allvar och jag har inte haft så här ont - någonsin - samt att det har aldrig suttit i så här många dagar. Jag får till och med ont i ryggen för att jag har ont vare sig jag sitter/ligger/står/går.
Så idag är jag inne på 5e dagen med smärta och imorse vaknade jag av det kl 6 och gallskrek rätt ut. Både Jimmy och Julia vaknade. Jimmy sprang ner och hämtade alla 3 "smärtlindrande" och ett glas vatten i hopp om att det kunde hjälpa något. Men icke, det var mer vattnet som hjälpte.
Sen kom det och gick det hela morgonen. VCT gav mig en tid kl 13.30 idag, och han där var mycket bättre än akutläkarna. VCT kunde omedelbart utesluta gallsten för det var jag för smal för. Njursten skulle ha blivit avstickande i proverna så han har nu satt in mig på någon magmedicin som jag ska äta 2 ggr om dagen. Iallafall till en början tills vad gastroskopin visar på Torsdag.
För er som inte vet vad gastroskopi är för något så är det så att dem kör ner en kamera i halsen på mig för att titta i magen/magsäcken. Så jag blir hemma med krämpor hela veckan nu och sen får vi se från provet om jag blir sjukskriven eller om dem hittar vad det är för knas.
Det suger att vara hemma när jag sommarjobbar, och jag hoppas verkligen inte att jag blir sjukskriven längre. Det räcker med den här veckan. Men när jag frågade läkaren om hur länge han tror det tar, för jag får bara vara borta tills på fredag utan läkarintyg - så sa han att jag får ringa till dem på måndag i så fall så får dem fixa ett läkarintyg på sjukskrivning, men till en början så ska vi ta och se hur magen ser ut.
Jag är livrädd, jag vill inte ha en kamera nedkörd i halsen till magen! Usch!
Men blodprover och urinprov visade ingen inflammation eller avvikande. Vilket gjorde att läkarna hade noll koll för att jag låg och skrek och grät av smärtan när dem tryckte och slog på magen och ryggen för att hitta felet.
Dem började tro att det var något med magkatarr, njurarna eller gallan. Så jag började behandling emot magkatarren - en bedövnings shot och två tuggtabletter (som dem sa ska smaka mint, men jag lovar er - gå inte på vad läkarna säger om det för dem smakar banne mig inte mint! Trots det så hade jag konstant smärta och fick en timme senare en voltaren spruta i skinkan istället.
Jag reagerade så kraftigt på den att läkarna inte ville ge mig sån på recept så jag fick istället Diklofenak. Ifall det inte skulle hjälpa heller så fick jag kombinera den med Alvedon. Naturligtvis så blev det ingen förbättring men fortsatte inbilla mig att det blev bättre. Jag fick åka hem sen på kvällen med Diklofenaken.
Lördagen kom och inget hjälpte fortfarande, jag provade ta alla tre tabletter (Diklo, Alvedon och Ipren) i tron om att extra dos kunde hjälpa. Men inte det heller. Så natten till söndag åkte jag och Jimmy in igen och ville egentligen bara ha något annat smärtstillande. Men inte ens det fick jag. Dem gjorde samma prover igen som på fredagen, och allting visade fortfarande samma. Ingen skillnad.
Istället så fick jag tillsagt att jag inte skulle ta någon med Diklofenak om den ändå inte hjälper. Okej tänkte jag, vad ska jag göra nu då när det gör så jävla ont? Finns det inget som kan hjälpa? Vad är det för fel egentligen?
Jag blev hemskickad igen och tänker inte gå tillbaka till akuten något mer, inte sedan läkaren sa (innan jag fick åka hem) att jag har haft magproblem förut ganska många gånger, och det är många år sen. Men han tycker jag ska gå till vårdcentralen (VCT) istället för akuten när jag får så ont. Happ, allright, jag blir inte tagen på allvar och jag har inte haft så här ont - någonsin - samt att det har aldrig suttit i så här många dagar. Jag får till och med ont i ryggen för att jag har ont vare sig jag sitter/ligger/står/går.
Så idag är jag inne på 5e dagen med smärta och imorse vaknade jag av det kl 6 och gallskrek rätt ut. Både Jimmy och Julia vaknade. Jimmy sprang ner och hämtade alla 3 "smärtlindrande" och ett glas vatten i hopp om att det kunde hjälpa något. Men icke, det var mer vattnet som hjälpte.
Sen kom det och gick det hela morgonen. VCT gav mig en tid kl 13.30 idag, och han där var mycket bättre än akutläkarna. VCT kunde omedelbart utesluta gallsten för det var jag för smal för. Njursten skulle ha blivit avstickande i proverna så han har nu satt in mig på någon magmedicin som jag ska äta 2 ggr om dagen. Iallafall till en början tills vad gastroskopin visar på Torsdag.
För er som inte vet vad gastroskopi är för något så är det så att dem kör ner en kamera i halsen på mig för att titta i magen/magsäcken. Så jag blir hemma med krämpor hela veckan nu och sen får vi se från provet om jag blir sjukskriven eller om dem hittar vad det är för knas.
Det suger att vara hemma när jag sommarjobbar, och jag hoppas verkligen inte att jag blir sjukskriven längre. Det räcker med den här veckan. Men när jag frågade läkaren om hur länge han tror det tar, för jag får bara vara borta tills på fredag utan läkarintyg - så sa han att jag får ringa till dem på måndag i så fall så får dem fixa ett läkarintyg på sjukskrivning, men till en början så ska vi ta och se hur magen ser ut.
Jag är livrädd, jag vill inte ha en kamera nedkörd i halsen till magen! Usch!
onsdag som känns som en måndag
Den här dagen var verkligen inte rolig att vakna till.. Regn, regn, regn.. Det positiva med regn är att svamparna i skogen kommer mer och mer samt att gräset här ute kan bli lite grönare istället för mer brun än grön.
Egentligen har jag ingen lust alls att jobba idag, den här veckan går jag 9-18 och det är så trist, jag är den enda som vill sitta ute på rasten och det är nästan ingen mer som har rast samtidigt som mig - förutom 3 gubbar och två ungtuppar som är jätte tråkiga.. Men jag får bita i det sura äpplet och se det som att vi får in mer till sparande för när jag börjar plugga om en månad.
Meningen var att jag skulle ha uppdaterat min blogg igår men datorn var död på morgonen så jag hade inte alls någon lust att sätta mig vid den andra utan det fick bli idag istället.
Helgen var helt underbar! Och jag vill ha en till helg som är likadan - lika fint väder - lika roligt - lika mysigt. Garanterat så ska vi köpa en riktig ring och madrass att ha efter båten. När vi åkte med en traktorslang efter så försvann man mer under vattnet än på vattnet, så vi måste hitta något som är täckt i botten och tänkte testa både madrassen och ringen innan vi funderar på om motorn heller inte orkar riktigt (det gick lite segt också). Men jag skyller på traktorslangen :)
Egentligen har jag ingen lust alls att jobba idag, den här veckan går jag 9-18 och det är så trist, jag är den enda som vill sitta ute på rasten och det är nästan ingen mer som har rast samtidigt som mig - förutom 3 gubbar och två ungtuppar som är jätte tråkiga.. Men jag får bita i det sura äpplet och se det som att vi får in mer till sparande för när jag börjar plugga om en månad.
Meningen var att jag skulle ha uppdaterat min blogg igår men datorn var död på morgonen så jag hade inte alls någon lust att sätta mig vid den andra utan det fick bli idag istället.
Helgen var helt underbar! Och jag vill ha en till helg som är likadan - lika fint väder - lika roligt - lika mysigt. Garanterat så ska vi köpa en riktig ring och madrass att ha efter båten. När vi åkte med en traktorslang efter så försvann man mer under vattnet än på vattnet, så vi måste hitta något som är täckt i botten och tänkte testa både madrassen och ringen innan vi funderar på om motorn heller inte orkar riktigt (det gick lite segt också). Men jag skyller på traktorslangen :)
Mina två älsklingar!
Det här är den mest absoluta, finaste båtslinga jag har varit med om. Det är som att ingenting annat finns!
Sen var vi även på Parken Zoo i lördags och hade det super mysigt med Julias gudmor och hennes man och söta son. Dinosaurierna är något att göra om igen, även fast jag inte blev jätte förvånad eller så - så var dem ändå skapligt fränt gjorda.
Ni är dem bästa!
Nu ska jag ta och göra mig iordning inför dagens arbete och hoppas den går snabbt och lite lika segt som igår. Igår när jag nästan bara satt hela tiden för att det aldrig kom några ordar. Det var inte allt för skoj.
Det som gjorde det skoj var att lite papper och information kom på posten igår från skolan. Spännande! Nu längtar jag ännu mer tills jag börjar. Lite surt att sitta och pendla men det är samtidigt värt det i mina ögon när jag blir färdig!
Ha en bra dag trots vädret.
/Jojjo
God morgon!
Tänk att det är redan onsdag, vad härligt va? Nu är det inte många dagar kvar tills det är helg igen. Men idag är det inget att klaga på, att vakna till strålande sol i ögonen på morgonen är också en variant - vaken blir man garanterat. Och med tanke på att Jimmy ska vara hemma med Julia (jag var hemma med henne igår) så fick jag sovmorgon idag och det lär behövas när jag jobbar till 23.30 i natt igen. Men det är sista kvällen som jag är schemalagd iaf. Min känsla säger att jag lär få samma nästa vecka och veckan där på, men det återstår att se...
Igår passade jag på att ta ut en gnällig och trött liten dam så vi tog en promenad ner till stan. När jag fyllde år fick jag ett presentkort på Gina Tricot, och sen jag har hört på radion att det är rea så passade jag på. Och nog hittade jag saker, två tröjor och två "sjalar"/snurrande grej runt halsen.
På köpet så hade jag stämpelkort där så den blev helt i fylld nu också. Nu tänker jag bara vänta på lite mer rea innan jag går ner. Och då tar jag med Julia - i omklädningsrummet satt hon (tröja ett)
Nej mamma! Den där är inget fin för dig.
Men när jag provar tröja 2 och hon ser att det är en stor döskalle på magen så säger hon högt "Den där mamma! Den! Den är jätte fin för dig".
Hmm, vad hände med att få ha lite färg eller få ha massa svart, vitt eller grått.. Jag vet svaret om min dotter skulle bestämma.
Nu ska jag ta och borsta tänderna innan jag ska hämta upp kollegan.
Ha en strålande dag i detta strålande väder.
/Jojjo
Igår passade jag på att ta ut en gnällig och trött liten dam så vi tog en promenad ner till stan. När jag fyllde år fick jag ett presentkort på Gina Tricot, och sen jag har hört på radion att det är rea så passade jag på. Och nog hittade jag saker, två tröjor och två "sjalar"/snurrande grej runt halsen.
På köpet så hade jag stämpelkort där så den blev helt i fylld nu också. Nu tänker jag bara vänta på lite mer rea innan jag går ner. Och då tar jag med Julia - i omklädningsrummet satt hon (tröja ett)
Nej mamma! Den där är inget fin för dig.
Men när jag provar tröja 2 och hon ser att det är en stor döskalle på magen så säger hon högt "Den där mamma! Den! Den är jätte fin för dig".
Hmm, vad hände med att få ha lite färg eller få ha massa svart, vitt eller grått.. Jag vet svaret om min dotter skulle bestämma.
Nu ska jag ta och borsta tänderna innan jag ska hämta upp kollegan.
Ha en strålande dag i detta strålande väder.
/Jojjo
Åter en ny vecka
Helgerna går verkligen för fort. Eller går veckan också så snabbt bara att man inte alls känner av det för att den innehåller fler dagar? Hur som helst så har helgen varit full med saker. Jimmy och Julia sov i sommarstugan fredag till lördag så jag fick sova precis hur länge jag ville. Och det kan jag lova att jag gjorde. Jag gick och lade mig (med svårigheter att somna för att det var ensamt) vid midnatt.. Och gick upp ur sängen vid halv ett eller så på lördagen, åkte ut till syrran och hälsade på henne och vovvarna lite grann. Sen hämta jag hem mina käraste på kvällen och det var så skönt att få hem dem igen.
Nog för att man brukar längta något så kopiöst efter att få vara själv någon gång, så när man väl är det, sitter man i någon timme och tänker "Gud vad skönt att vara själv", men bara efter en två - tre timmar tänker man "Jaha, det här var ju roligt, vad ska jag göra nu då?". Det är nog för att man är så van att ha så mycket runt omkring en hela tiden. men skönt att sova, det var det ;)
Nu måste jag snart ta och dra iväg till jobbet. Hela veckan har jag torskat på ett pass mellan 9-18 och sen börjar jag nästa igen så fort jag ätit mat hemma och slutar inte förrän 23.30. Men att jobba dubbla pågår inte hela veckan, jag sliter bara ut mig måndag - onsdag nu.
Imorse när jag steg upp ur sängen så hittade jag en liten tös med denna sovstil
Minst sagt bekvämt, om man inte vet vilken kudde man vill ha huvudet på :)
Nog för att man brukar längta något så kopiöst efter att få vara själv någon gång, så när man väl är det, sitter man i någon timme och tänker "Gud vad skönt att vara själv", men bara efter en två - tre timmar tänker man "Jaha, det här var ju roligt, vad ska jag göra nu då?". Det är nog för att man är så van att ha så mycket runt omkring en hela tiden. men skönt att sova, det var det ;)
Nu måste jag snart ta och dra iväg till jobbet. Hela veckan har jag torskat på ett pass mellan 9-18 och sen börjar jag nästa igen så fort jag ätit mat hemma och slutar inte förrän 23.30. Men att jobba dubbla pågår inte hela veckan, jag sliter bara ut mig måndag - onsdag nu.
Imorse när jag steg upp ur sängen så hittade jag en liten tös med denna sovstil
Minst sagt bekvämt, om man inte vet vilken kudde man vill ha huvudet på :)
Ha en fortsatt trevlig dag så ses vi förhoppningsvis imorgon bitti om jag har tid och ork med det efter jag lämnat karl och barn på jobb/dagis.
//Jojjo
karl och barnfri
Ja denna helg blev en sån där helg som jag blev själv hemma då Jimmy och Julia är ute i sommarstugan med Jimmys pappa. Själv får jag sova hur länge jag vill imorgon och det kan jag säga att det behövs efter att ha haft en vecka med väldigt lite sömn. Visst har jag mig själv att skylla när jag extra knäcker också men det är skönt med lite extra pengar också.
Ibland tycker jag helgen går för fort och ibland för långsamt. Och bara för det så lär ju denna gå super snabbt för att vi har saker att göra hela helgen.
Nästa vecka kommer bli tuff den med när jag extra knäcker tre av fem dagar så det kommer bli väldigt lite sömn då med.
Jag kan säga att jag längtar till i höst också, när skolan börjar. Denna gång ska jag inte ge upp utan jag ska kämpa på för det här är verkligen någonting som jag vill göra och någonting som jag vill bli. Jag ska banne mig komma in på högskolan till nästa höst.
Turen är också att dem har tänkt att flytta den utbildningen till Mälardalens högskola från sthlm också, så jag kan plugga här i stan istället för på distans eller pendla till sthlm. Men det är nästa års bekymmer att lösa. Nu ska jag kämpa ett år att pendla till Trosa först och främst.
Min syster ska göra en jätte rolig grej i höst också nu så jag kan säga att jag längtar massor tills dess och planeringen är i full gång också. Det känns som att jag kommer med hundra förslag åt dem hela tiden men jag hoppas det blir bra i slut ändan.
Nej nu tar jag nog och lägger mig i sängen och fortsätter glo på tvn så kroppen får vila lite mer.
Nu ringer Jimmy också så nu ska jag snacka skit med honom en stund.
/Jojjo
Ibland tycker jag helgen går för fort och ibland för långsamt. Och bara för det så lär ju denna gå super snabbt för att vi har saker att göra hela helgen.
Nästa vecka kommer bli tuff den med när jag extra knäcker tre av fem dagar så det kommer bli väldigt lite sömn då med.
Jag kan säga att jag längtar till i höst också, när skolan börjar. Denna gång ska jag inte ge upp utan jag ska kämpa på för det här är verkligen någonting som jag vill göra och någonting som jag vill bli. Jag ska banne mig komma in på högskolan till nästa höst.
Turen är också att dem har tänkt att flytta den utbildningen till Mälardalens högskola från sthlm också, så jag kan plugga här i stan istället för på distans eller pendla till sthlm. Men det är nästa års bekymmer att lösa. Nu ska jag kämpa ett år att pendla till Trosa först och främst.
Min syster ska göra en jätte rolig grej i höst också nu så jag kan säga att jag längtar massor tills dess och planeringen är i full gång också. Det känns som att jag kommer med hundra förslag åt dem hela tiden men jag hoppas det blir bra i slut ändan.
Nej nu tar jag nog och lägger mig i sängen och fortsätter glo på tvn så kroppen får vila lite mer.
Nu ringer Jimmy också så nu ska jag snacka skit med honom en stund.
/Jojjo
Ny vecka, nya händelser
Jag som har haft det rörigt med många arbtesgivare - som vill ha mig på det ena efter det andra stället - har äntligen bestämt mig för att stanna kvar på Meca och Logent resten av sommaren och sedan ta tag i plugget i höst som det var planerat från början.
Däremot fick jag ett roligt samtal idag på kvällen. Min gamla arbetsgivare hade ringt mig under dagen och eftersom jag inte får ha telefonen på mig under arbetstid så provade jag ringa dem när jag slutade kl 17. Men efter många signaler klickade min trötta hjärna till - dem kanske hade slutat sitt jobb redan så jag får prova ringa dem imorgon istället.
Men jag hann inte. Han ringde upp mig senare under kvällen och frågade om jag ville ha ett extra knäck. Han vet redan att jag har sommarjobb osv.. Men så trodde han även att jag jobbade 7-16, men icke sa Nicke. Jag jobbar olika olika kvällar. Men jag fick extra knäcka nu denna vecka - tisdag och onsdag. Sen får jag även knäcka nästa vecka måndag - onsdag. Så det kommer bli tuffa veckor med att denna vecka jobba 8-17 för att hämta Julia, dumpa av henne hemma och sedan iväg till nästa 18-23,30. Men det är som R sa när jag svarade chockat om tiden, att det är bara dessa två dagar, sen får jag njuta dem andra två dagarna av lite ledigt och sedan på nästa vecka igen.
Men va fan! Cash is king!
Nu har jag verkligen ingen lust att sitta här och uggla längre, så jag tar min fortfarande snoriga näsa och bäddar ner mig i sängen istället. Jag har börjat testa KanJang för att se om den fungerar mot förkylning. Än så länge fungerar den inte (två dagars användning), men jag får nog ge det lite tid så får vi se om jag kan få vara frisk någon sommar!!
God natt och på återseende!
/Jojjo
23-06-2013
Hej igen där ute.
hoppas ni har haft en bra midsommar, det har jag garanterat haft, trots att jag fick jobba ett par timmar på midsommarafton. Hela familjen var hemma hos Julias gudfars pappa. Vi hade jätte trevligt med femkamp och mat, trevligt sällskap m.m.
Nu när jag har varit borta härifrån ett tag så finns det så mycket som jag skulle kunna skriva om, berätta osv. Men det skulle ta en hel kväll att skriva ut allting på en gång så jag tar det lite pö om pö istället.
Idag har vi storstädat här hemma (yeay). Men någon måste ju göra det också. Jimmy hällde ut/tappade gelé stearin på golvet igår för att hela ljuset med glaset började brinna så han ville ha ut det fort på balkongen. Han hade inte ens märkt att det brann trots att han satt precis framför det, det var ren tur att jag kom in i vardagsrummet och såg det, annars lär det ha slutat illa. Han tappade ut stearinet eller vad man nu ska kalla det för att den själv offrade ifrån sig så Jimmy skulle akta sig så han inte fick det på sig och då hamnade den brinnande lågan med stearin som en pöl på golvet och det gick inte att gno bort med papper. Så nu fick vi det ordentligt städat. Till och med tvättat på samma gång, inte för att vi hade mycket tvätt men tvättar man inte så blir det ju aldrig rent.
Och så blev det ut en vända på landet idag för att lämna lite grillkol och sätta upp en gunga i trädet åt Julia så hon får något att roa sig med där ute. Medans Jimmy picklade ihop gungan i trädet så passade jag på att vattna gräset. Anledningen till det är bara för att det har varit så högt så mossan har trivts jätte bra och när vi nu klippte ner allt så blev gräsmattan gul/brun istället. Så med lite vatten nu så blir den nog grön igen.
Nu är det dags för mig att ta och titta på någon film eller så innan det är dags att sova, det är upp tidigt imorgon och jobba. Jag fick tur denna vecka att mina tider blev 8-17 istället för som förra veckan när jag gick 9-18.
Nej nu är det film eller tv dags.. ha en fortsatt bra söndagskväll så ska jag försöka se till att uppdatera här lite oftare nu.
/Jojjo
Long time, Long see?!
God middag.
Mycket har hänt sen jag skrev här sist. Både bra och dåliga. Varav en Bra - Jag har varit rökfri nu i 6 dagar. Varav en dålig - Jag är tyvärr arbetslös igen.
Jag avskyr verkligen den här konjukturen och den dåliga ekonomin, det är ingen som vill anställa heller i början på ett nytt år så här.
Träningen har jag också börjat ta tag i igen efter 1 ½ år, jätte skönt må jag säga, men jag torskade på benhinneinflammation efter första passet *djup suck*. Men det hindrar inte mig från att fortsätta med annan träning för det eller den över huvudtaget. Så nu ska jag ta och gå ut med Jennie och ha en trevlig promenad.
Ha en bra dag ni andra :)
/Johanna
Nedlagd!
Denna blogg är tillfälligt nedlagd på obestämd tid då det finns läsare som inte har något med mitt liv, mina framgångar och min lycka att göra.
Det är ännu osäkert om jag ens kommer börja blogga över huvudtaget igen.
Ha det bra, och tack för alla år och all tid som ni fått läsa. Dem som faktiskt vill veta någonting om mig vet var jag finns om det är så att någon får för sig att plötsligt ta kontakt igen.
Hej då.
Till och med två!
Jag har helt klart den bästa julen någonsin.
Idag hade vi avslutningen på Kunskapscompaniet och fick då våra truckkort samt intyg på kursen osv. Så lagom när vi börjat med fikat efter genomgång av alla praktikplatser så ringer Uniflex upp mig.
Tidigare var jag på intervju hos dem i september/oktober. Och nu när han ringde så sa han att dem skulle plocka ihop lite folk till Transcom. Tjänsten är på en 70% ungefär så han sa att den skulle bli utmärkt att ha då jag har extra anställning på Axfood, då kan jag kompletera ihop båda och får då en heltids tjänst så att säga.
Så från att ha inget till att faktiskt ha två jobb. Kunde jag ha fått en bättre jul? Hmm, nej jag är tveksam till det. Så skönt det ska bli att komma iväg från skiten att sitta och söka och söka och söka och inte hitta något som passar för utbildningar hit och dit och så vidare. Så nu kan ingen komma och säga att jag inte gör någonting för att hitta ett jobb. Speciellt inte när jag får två efter varandra, lagom innan julafton också.
Åh jag är så lycklig. Jag har världens finaste pojkvän och jag har världens underbaraste dotter. Allting är bara så perfekt just nu ♥
Och så har vi till och med turen att vi kommer kunna fira jul med min kusin och Petras familj. Julia är frisk från magsjukan som hon åkte på natten till tisdagen. Vi hade sån extrem tur att det var en så kort och ändå lindrig sjuka med 3 kräkningar och 2 blöjbyten. Så lagom passande att alla vi tre är friska nu innan så vi kan fira och få ha allting som planerat. Jag är så glad just nu så jag vet inte ens vad för ord jag ska sätta på sakerna.
Men nu ska jag ta och vara lite social med min underbara dotter som sitter och ritar så fint men ändå ropar på ett nytt papper när hon bara dragit ett sträck på det första.
Ha en God Jul och ett Gott nytt år om vi inte hörs någonting innan.
Jag har fått jobb!
Grattis grattis på mig. Jag satt och pratade med chefen idag och fick veta att dels så har jag ett sommarjobb klart redan nu och så har jag fått en extra anställning (månadsvis) men den kommer fortsätta löpande. Så från den 27e december så är jag en Axfood medarbetare. Yeay på mig!
Dålig uppdatering..
Jag ber om ursäkt för en skapligt dålig uppdatering, men just nu har jag inte mycket till ork eller lust heller att sitta vid datorn.
Jag kan berätta att det har gått två veckor med praktiken nu, alltså är det bara nästa och näst-nästa vecka kvar. Men som tur är så kommer jag få komma tillbaka, till en början med inventeringen som dem skulle ha den 30e december. Jag som slutar den 22a december är nöjd, så då får jag in lite mer fötter där också. Vi pratade om sommarjobb idag, jag och min handledare, och han sa att just nu så är det den sämta tiden jag kommit in, för det behövs inte alls så pass mycket folk under januari - februari att dem behöver ha mig där. Men jag ska nog klämma in samtalet igen och se hur jag kan göra då :)
Imorgon ska jag och Jimmy på julbord tillsammans med hans jobb också. Tyvärr så blir det ingen spabehandling för mig denna gång om jag inte lyckas få en tid när vi väl är där. Jag som är så smart har ju tänkt att jag inte skulle ha en men så pratade jag och Jimmy om det idag, och jag skulle hinna ringa och boka. Men tji fick jag. Vi slutade jobb - hämtade Julia - handlade - åkte till farfar M och hämtade kläder till Jimmy imorgon - hem och åt mat och nu är klockan alldeles för mycket för att boka.
Nåväl, jag får väl hoppas på morgondagen :) Och Micke som är så super snäll skulle vara barnvakt åt Julia också. Tack så super mycket!
Nej nu är klockan 20.20, dags att lägga tröttmössan (övertrötta piggelinaren) till dotter och sedan ha lite fredagsmys med Jimmy.
Ha en underbar fredagskväll mina vänner så hörs vi säkert snart igen (:
/Johanna
Jag kan berätta att det har gått två veckor med praktiken nu, alltså är det bara nästa och näst-nästa vecka kvar. Men som tur är så kommer jag få komma tillbaka, till en början med inventeringen som dem skulle ha den 30e december. Jag som slutar den 22a december är nöjd, så då får jag in lite mer fötter där också. Vi pratade om sommarjobb idag, jag och min handledare, och han sa att just nu så är det den sämta tiden jag kommit in, för det behövs inte alls så pass mycket folk under januari - februari att dem behöver ha mig där. Men jag ska nog klämma in samtalet igen och se hur jag kan göra då :)
Imorgon ska jag och Jimmy på julbord tillsammans med hans jobb också. Tyvärr så blir det ingen spabehandling för mig denna gång om jag inte lyckas få en tid när vi väl är där. Jag som är så smart har ju tänkt att jag inte skulle ha en men så pratade jag och Jimmy om det idag, och jag skulle hinna ringa och boka. Men tji fick jag. Vi slutade jobb - hämtade Julia - handlade - åkte till farfar M och hämtade kläder till Jimmy imorgon - hem och åt mat och nu är klockan alldeles för mycket för att boka.
Nåväl, jag får väl hoppas på morgondagen :) Och Micke som är så super snäll skulle vara barnvakt åt Julia också. Tack så super mycket!
Nej nu är klockan 20.20, dags att lägga tröttmössan (övertrötta piggelinaren) till dotter och sedan ha lite fredagsmys med Jimmy.
Ha en underbar fredagskväll mina vänner så hörs vi säkert snart igen (:
/Johanna
