enorm saknad

Nu har det gått 6 dagar sen du lämnade mig.. Oss.. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket, om du bara visste vad det är tomt utan dig.
Jag var med dig hela tiden på sjukhuset, tre nätter och tre dagar. Jag och min syster försöker intala oss att du ville att vi skulle vara i våra egna sängar, med våra familjer, vara lyckliga. Men varför sov jag inte kvar, en natt, en enda natt till? Hur kunde jag vara så trög att prioritera att somna hemma för att jag blev stel i nacken av sjukhusets säng och kuddar, i ett iskallt rum...?

Idag var det dags att dela den rundan som var vid din lägenhet. Jag fick ont i magen och tårarna rann hela vägen till dig och långt efter dig. Nästan hela min runda rann dem och jag skrek flera gånger om att jag ville ha tillbaka dig. Jag tänkte på dem gånger jag var in på Janelings och köpte wienerbröd och bullar med allt möjligt på. Lagom när jag kom till fiket skyndade jag mig därifrån. Det gjorde för ont. Vem ska jag nu överraska med sånt som du älskade? Alla dem gånger jag fick se dig le för att jag hade köpt en sån enkel liten sak värme mig så mycket.
Allt jag vill är att få tillbaka dig, bara för en liten stund. Bara få en sista varm och gosig kram och några klapp på kinden när du säger att jag är så go och så duktig som hjälper dig med så mycket.
Jag vet att jag hann få säga att jag älskade dig och att du var min bästa vän. Jag önskar att jag kunde få säga det en gång till.

Dem dagarna jag var med dig på sjukhuset, dem gånger du var vaken och jag kom in i ditt rum för att få lite extra tid med dig, småprata med dig, se dig le, få mig att skratta.. Jag kan inte sudda bort, och jag är rädd att jag ska glömma, hur mycket dina ögon tindrade och dina läppar log så fort jag, antingen klev in genom dörren eller när jag satte mig på sängen nära dig.
Ingenting kommer bli sig likt utan dig. Du var verkligen mitt allt.. Du stöttade mig genom precis allt. Du gav mig råd, du hjälpte mig, du stöttade mig, du fanns där, oavsett vad. Precis som en riktig mamma. Du var min mormor men du var mer än så i mitt hjärta och i min själ.
Det var alltid vi två. Nu är det bara jag. Vad ska jag ta mig till? Det är så mycket känslor i mig att jag bara vill springa till första närmsta famn och aldrig resa mig igen. Allting påminner om dig. Varje låt på radion påminner om dig Om det så bara är en liten ton i bakgrunden så kopplar jag det lilla klanger till saknaden efter dig.

Jag sover som ett arsel. Jag sover runt 3-4 timmar varje natt. Jag börjar bli helt utpumpad att försöka orka med dagarna utan dig. Att försöka sova med alla tårar. Mitt hjärta skriker efter dig så mycket. Hur kunde du lämna mig nu? Jag har fortfarande massor med saker jag vill dela med dig och prata med dig om. Nu kommer du aldrig få veta om jag för ett fast jobb, eller om vi lyckas få det lilla syskon som vi försökt med i lite mer än ett år nu. Jag vet att du ville ha minneslunden och det ska du få. Jag känner bara att jag skulle vilja prata med dig igen, Jag skulle vilja ha något från dig, precis vad som helst bara jag får prata med dig en gång till.

Men nu du, älskade mormor. Så sover du gott och du behöver inte ha ont längre och du behöver inte sitta ensam längre när jag eller Nina inte kunde vara hos dig.
Jag säger som Julia säger "Du kommer alltid finnas med oss i tankarna och i våra hjärtan"

Jag älskar dig mormor, min bästa vän <3

Skriv gärna din åsikt

Skriv din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

Din e-post: (det är endast jag som ser den)

URL/Har du en blogg?:

Vad har du för något på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0