Det må jag säga är världens finaste hund. Nu när det är mycket omkring mig så blir allting till total omställning. Man är van att hunden är hemma och kommer jätte glad springades till en när man varit ute en stund, att Robin ska vara här.. Robin flyttar nu i januari till sin etta och Curre är hos sin uppfödare för jag klarar inte av att ha honom just nu. Under all rörighet så måste jag erkänna att det är det bästa för honom och jag måste kunna vara fri och kunna ha mölighet att röra mig fritt på stan om nu då allt är så svårt, både att få tag i folk och att få dem att förstå läget. Men att Curre inte är här vid mig gör så ont. Det är ingen stor dunshög som ligger och tar upp hela täcket och hela sängen att man själv inte får plats någonstans. Jag pratade med hans uppfödare idag om att jag ville hälsa på honom imorgon, men det bästa skulle vara att göra det om en månad. En hel lång jävla månad, för att han ska kunna komma in mer i flocken så att säga. Men gud, ur ska jag stå ut att vara utan honom en månad utan att få träffa honom? Utan att få se han fjäska? Utan att få se han glad? Busig? Stollig? Trött? Trög? HUR? God deam i miss him so fucking much. Jag önskar att allt kunde vara bra igen så att jag kunde få leva ett värdigt liv och så att jag kunde få ha Curre här, precis vid min sida. Min älskade lilla buse. Matte saknar dig så mycket och älskar dig tills döden kommer skilja oss åt. Det går inte en sekund utan att jag tänker på dig. Jag gråter hela tiden när jag tänker att du kunde vara här, men nu är du där borta, så långt borta men ändå så nära. Matte önskar du var hos henne och tröstade henne nu <3 Jag blir ledsen var gång jag kommer hem och du inte kommer springades till dörren jätte glad, ingen som kommer och säger till när man sitter vid datorn att du vill gå ut och kissa och springa runt och leka. Min älskade bebis *tårarna rinner* Tänk om du vore här, just nu, precis här vid mig. Matte tänker på dig hela tiden. Jag vet att du har det roligt där borta med din mor och din syster, du har inte träffat dem på jätte länge. Jag hoppas att du aldrig kommer glömma bort matte. Jag kommer aldrig glömma dig oavsett vad som händer. Du finns på min dator och du finns på mobilen så oavsett vad jag gör så ser jag dig. Nu när man sitter här i soffan, helt tyst i lägenheten, bara datorerna och tvn som låter. Men ingen busig Curre och din BIA bädd är helt tom och filtarna på golvet i sovrummet ligger där helt orörda när du inte trampat runt på dem. Att se dem så tomma och du inte här, det krossar mitt hjärta. Var ord jag skriver så rinner tårarna mer och mer och bara tanken på dig, den är obeskrivlig. Jag hoppas du kommer hem snart till mig igen <3
Jag älskar dig Creative!

Over and out!