Jag hatar att du gör att jag inte kan sova.
Jag hatar att du gör att jag gråter var dag.
Jag hatar att du har gjort mig sårbar.
Jag hatar att du gjort en stor spricka i min själ och stora ärr på min kropp.
Jag hatar att du sitter i mitt huvud varje dag.
Jag hatar att du sitter i mina tankar.
Jag hatar att du finns i mina drömmar.
Jag hatar att jag önskar så mycket var dag att du bara kunde ta emot mig med öppna armar och säga att du älskar mig.
Jag hatar att du alltid sagt negativa saker om mig och till mig.
Jag hatar ibland att du gjort mig till den jag är idag.
Jag hatar att jag aldrig kan leva mitt liv med min kille.
Jag hatar att gråta för dig.
Jag hatar att inte ha någon riktigt familj att kunna fira jul, nyår, födelsedagar m.m. med.
Jag hatar att du kallade mig alkolist (Jag är trotts allt nykterist)
Jag hatar att du grävde mer i sprickan genom att säga att jag inte var din dotter längre.

Jag är glad att jag har mormor fortfarande, hon är mer mamma för mig än Du iallfall någonsin varit.
Jag är glad att jag har min underbara pojkvän. Vet inte var jag hade varit idag om inte han fanns där vid min sida och stöttade mig så mycket, trotts att det tär på honom också. Jag vet att du inte tycker om att se mig gråta älskling, men jag försöker låta bli