Jag vet inte längre vad jag ska känna, hur jag ska känna. Vad ska jag tycka? tänka? känna? må? Att se dig varje dag gör så ont, men jag tycker om dig så fruktansvärt mycket att jag bara vill se dig, höra din underbara röst, se dina varma ögon och se ditt glädjande leende. Allt vi hade tillsammans, jag kan inte ha önskat mig något bättre. Det var till och med att du var för bra för mig. Jag vet inte längre, det känns bara så pissigt allting, inget känns bra längre, inget känns rätt. Jag känner bara att livet är inte min grej. Är någonting min grej? Alla säger till mig att kille och jobb är inte allt i livet, men det var allt för mig. Det var det enda jag hade i livet. När jag sen förlorade jobbet så.. Ja, jag hade fortfarande dig, och det gjorde mig varm. Jag kunde få ha någonting kvar iallafall. Sen vände du mig ryggen till och gick du också. När allt för mig börjar gå upp för igen, så händer det något och jag förlorar allt på en och samma gång. Det enda jag känner nu är att jag vet inte själv om jag orkar med det längre, soc kommer aldrig hjälpa mig, jag klarar inte av att flytta igen, inga företag behöver några, ekonomin är helt åt jävla helvete. Kan ingen bara låta mig gå? Varför skulle alla bry sig? Vem gör det ens längre? Det är ingen som pratar med mig längre, ingen som vill umgås med mig, ingen vill ens veta av mig längre (verkar det som....). Fan vad jag önskar att alla kunde sluta säga att dem bryr sig när dem inte ens bryr sig om att jag sitter här varje dag, gråter, aldrig äter, sover som.. ja.. inte alls.. Många vill bara sätta in mig på avd. 19 bara för att "jag är en fara för mig själv"... Låt mig vara det då, det är inte en kotte som tänker på mig mer än någon annan. Varför? Varför ska det vara så jävla svårt? så jävla jobbigt. Fan vad less jag är på allting. Jag skiter just nu i vad alla säger. Min ork är nere på minus.. Helvete!!!!!! :*(
Vi får väl se när och om jag uppdaterar igen. Verkar inte vara så många som läser min blogg i övrigt ändå. Ingen nytta med att ha den kanske :S...