30 September - update
Hur skulle livet vara utan Robin? Som Martin sa att har man ens börjat disskutera om att göra slut.. Då är glaset redan fullt och det är inte någon idé att fortsätta. När jag berättade för honom att vi älskar ju bara varandra så j-a mycket, så fick jag bara till svar att vi kanske bara älskar varandra som vänner? Han sa att han fortfarande älskar sitt ex. men det skulle inte vara en chans att dem fungerar. Tänk om det är så med mig och Robin med? Vad har jag då att leva för? Tårarna rinner ner för mina kinder under tiden jag skriver detta. Fler och fler bara rinner. Försöker komma på något till varför Robin och jag fortfarande fortsätter... Finns det någon? Ingen av oss är helt 100 % lyckliga. Jag vet definitivt att jag inte är det. Men är jag så mycket lyckligare totalt övergiven? Totalt ensam? Ingen att umgås med, ingen att komma hem till, ingen att göra någonting med. Jag kan lova och svära på att jag kommer bli den som sitter helt ensam i mitt mörka hörn utan någon i min omgivning. Jag menar, det är ingen som bryr sig om att jag existerar nu, så varför skulle alla göra det när jag väl sitter där? Robin är inte lycklig med mig, inte eftersom han har tappat sitt hopp om att vi ska fungera. Jag har inte gjort det. Vågar jag? Ska jag göra som Martin sa och sluta hoppas och bli mindre besviken? Men hur roligt är det när man får sitta där själv, ensam i mörkret, utan en enda person som bryr sig om att man ens finns?
Det finns ingen jag kan gå till när jag behöver tröst eller stöd. Det finns ingen jag kan ringa om jag behöver prata. Vem skulle då sakna mig? Enda anledningen att jag ens finns i detta liv är för att jag är tillsammans med Robin. Han är verkligen den enda anledningen att jag fortfarande finns här. Jag har gett upp hoppet om att få vänner, för när jag väl försöker så är det ingen som vill och det finns ingen som tar kontakt med mig. Just nu skiter jag i om ni kanske tycker att jag bara sitter och tycker synd om mig själv. Men helt ärligt så gör jag inte det. Jag konstaterar och talar bara om exakt hur mitt liv är och ser ut.
I don't belong here or there.
Don't know what to do anymore
I've lost the only love worth fighting for
I'll drown in my tear storming sea
That would show you, that would make you hurt like me
All the same
It's such a shame
To let you walk away
Is there a chance?
A fragment of light at the end of the tunnel?
A reason to fight?
There is nothing left to say
But is there really a chance?
Halo - Bethany Joy Lenz/Galeotti
Is there a chance you may change your mind? Or are we ashes and wine? Don't know if our fate's already sealed. This day's spinning circus on a wheel.
Or are we ashes?
I just wanna be loved and have a life that you can call life </3
Over and out!
Hej=) Jag håller inte med din kompis att om glaset är fullt så är det ingen idé att fortsätta. Ni kanske har mycket att reda ut och kanske ni böhöver hjälp att klara det, glöm inte att det är inge fel att be om hjälp snarare tvärt om det är en styrka. Den stora frågan är vad ni VILL, vill ni leva med varann resten av livet?, vill ni bli lyckliga?, vill ni skaffa en familj?, vill ni allt det då är det det ni ska tänka, lycka, familj, kärlek och glädje. Det är bara goda tankar som gäller, jag säger inte att det är lätt men man måste bli medveten om sina tankar och ta fram det possitiva. Så ta reda på vad NI vill var och en och börja där, vill ni leva med varann så fixar ni det=).
Vill bara du ska veta att jag finns här om du vill, som en vän, bara någon att snacka med, en promenad kompis eller bara....Kram på dig och var rädd om dig det finns ingen annan som just du=) Det är possitivt=)
ni verkar ju vara på väldigt olika våglängder efter de du har berättat för mig,verkar som ni har lite halvdant förhållande som ni måste prata om typ... du umgås ju me han där martin? de e väl alltid någon. försök hitta någon hobby typ sport eller nått du kan gå till på kvällarna så slipper du vara själv...du måste våga släppa taget lilla gumman <3
vet precis hur du menar känner och tänker! alltså sådär har jag och min pojkvän med, vi älskar varandra men de finns ingen kärlek eller förälskelse mellan oss...Kanske vi bara älskar varann som vänner och så länge som vi känt varann, är de nog att man älskar själva personen och allt man gått igenom o sådär. Men jag är välidgt rädd för att vara ensam, släppa taget och börja på nytt. Låter konstigt kanske men så är de och jag vet inte vad som får mig och stanna kvar för ingen av oss mår bra av de här.. Och så kanske de är för er med ,vad vet jag? Men utav de du skrivit så känner jag igen mig till 100 procent. Och johanna de där med vänner man behöver inte många ytliga vänner, de räcker med 1 riktigt och de verkar du ju ha? Martin? Och jag tycker vi fick en bra kontakt när vi jobbade ihop. känner igen mig lite i dig och tro nog vi skulle komma bra överens..får väl ta en fika eller nåt sånt någon dag? tycker jag vore kul.<3
