Det är bra skönt med lördag, speciellt när man har haft en så mysig dag som jag har haft tillsammans med min fin fina karl och min underbara dotter.
Dagen började med att jag hade bäddat ner mig på soffan igår kväll, så jag var lagom stel och trött när jag vaknade av att klockan ringde kvart i 7. Sen lär väl ni säkert undra varför jag är så dum och ställer klockan på en lördag, eller varför jag ens bäddat ner mig i soffan kvällen innan? Jo, Jimmy var nämligen iväg med Julias gudfar (Nyskogh) och terroriserade honom på jobbet/hjälpte honom på arbetet.. (Tolkningsfråga helt enkelt). Och så hade jag ställt klockan just för att vi skulle iväg på barnloppis som är nu i helgen. Eftersom det är skapligt populärt nu än vad det var för två år sen, så kände jag att jag ändå ville att vi skulle vara i tid och slippa köa till fanders tar oss. Jimmy kom hem, med Nyskogh till och med, vid 7 tiden, så det var ju bara upp och äta frukost. Loppisen öppnade 9 och vi var där redan vid 20 i 9. Som tur var så var det inte så många där då, men redan efter 10 minuter i kö så var det en bra kö bakåt. Sicken tur att vi kom när vi kom. Julia var med oss och skötte sig exemplariskt, hon lyssnade inte på oss två gånger så vi fick hämta henne, men vem kan klaga egentligen? Så roligt är det inte att varken vara i famnen eller på marken i en lång kö. Väl inne så hittade jag en hel del så några bättre leksaker fick Julia nu och många söta tröjor. Jag var mest på jakt efter stickade tröjor nu till vintern, men dem som fanns (som jag hittade iaf) gav inte speciellt mycket hopp heller. Men jag hittade även 4 hyllor som var från IKEA som man kan sätta upp lite på snedden och lägga böcker och dylikt i. Jag kunde tagit fem men kände att "va fan ska jag med så många till?" Så två röda och två blå fick det bli.

Vi var klara på loppisen 9.40 så det gick rätt fort denna gång, men det var lite väl många när man skulle förbi.. Så för att fördriva dagen lite till så åkte vi hem och lastade ur de tre påsarna och hämta vagnen istället. Vidare fortsatte det ner på stan. Så nu är nästan alla julklappar klara. Det är bara till Jimmys systersöner och julklappsbytet som fattas, och ja.. Kanske någon mer åt Julia också.. På något konstigt sätt så lyckades vi fördriva 3 timmar till även om vi inte gjorde så speciellt mycket, eller flängde runt speciellt mycket på stan.
Så då blev klockan bara 13.30 eller nåt sånt, och det var dags att röra sig hemåt. Syster yster min skulle komma förbi och få sin försenade födelsedagspresent. Nöjd blev hon och lite modell hann hon stå för mig också. Så nu är det bara fixa till det sista för henne så blir hon skit snygg! Jag köpte nämligen en klänning åt henne, som jag visste skulle vara för stor i midjan på henne, så jag ska sätta mig och sy in den åt henne (:

Nyskogh kom över i samma veva igen han också. Och fast med oss blev han. Han har precis som Jimmy varit vaken hela gårdagen, hela natten och hela dagen idag (typ iaf, han tog väl någon powernap den där gamla mannen ;)).

Och just nu sitter jag här, mätt i magen av kina maten, och bara berättar allt. Konstigt nog så har jag svårt att korta av saker, jag "gnäller" på Jimmy med att han är seg att berätta saker som händer och så vidare, men ändå känner jag att jag rabblar på allt i allo själv, texten bara ökar mer och mer på skärmen.
Så tittar jag på klockan och inser att hon är bara 21.12, jag känner mig så trött men ändå inte?! Ögonen börjar kännas som ett stort grustag, men ändå så är kroppen som myror.. Jobbig känsla och jag hoppas den går bort lagom tills jag lägger mig sen.

Jag måste också bara få säga en sak. Jag är så sjukt stolt över min lilla tjej som blir så stor. När Julia var 1 ½ så började hon med att hoppa jämnfota. Vilket är ovanligt för många barn i den åldern. Och idag i kön på loppisen så hoppade hon så i en vattenpöl och hade skitroligt. Så lutar en annan tjej lite längre bak i kön och frågar "Hur gammal är hon?" och jag svarar "hon är 1 ½" (Okej, 20 månader men ett halvt är närmare ;)) och hon blev alldeles förvånad att Julia redan kunde hoppa jämnfota. Jag förstod att det var det tjejen syftade på när hon frågade ålder på henne, och eftersom det var då Julia började så tänkte jag att det inte spelade någon roll om jag säger 1 ½ år eller 20 månader. Men det var kul att höra kommentaren "Oj, och hon hoppar jämnfota redan?!".
Våran lilla skrutt vet exakt vad hon ska göra ibland för att ge mamma och pappa ett leende och varma ända in i själen.

Usch, 17 över redan. Dags att ta och kila iväg och kanske vara lite social, eller se på några avsnitt av How I meet yor mother.. Beslutsångest ;)

Ha en fortsatt trevlig lördagskväll.

/Johanna