Löning plus helg igen. Jag kan knappt förstå att det redan är november om en vecka. Allt går så fort. Jag hoppas det absolut inte går lika fort när bebisen är hos oss.
Idag var iallafall jag och Jimmy ut till kyrkogården då det är bra många månader sedan jag var ut och lade på någonting. Så jag lade på en åt min mormors bror + fru och åt mormors föräldrar samt min morfar. Men när jag (som jag gick till först) skulle gå till min systers grav så finns den inte kvar. Vem kan ha tagit bort hennes grav? Om det är "mor" som bestämt det, hur kan man välja att ta bort sin egen dotters grav? : / Nej, det är någonting jag aldrig kommer acceptera att dem gjort och jag blev något förbannad att den är borta. Men jag lade hennes blomma på mormors föräldrar istället så dem fick två stycken fina ljungar...

Stephanie har börjat röra sig mycket, mycket mer om dagarna och kvällarna. Eller så är det att jag bara känner det tydligare. Vissa dagar tycker jag att det känns obehagligt när man bara känner en dylik knuff men om morgonen och kvällen så tycker jag bara det är mysigt.

Nu jobbar jag bara en kväll och en är jag ledig i två och en halv vecka. Super skönt! Så jag hoppas att vi får 3an på bellmansplan med inflyttning 1/11, då kan jag ägna dagarna lite mer åt att packa saker än att bara försöka komma på någonting att göra hela tiden för att fördriva tiden. Håll tummarna åt att dem ringer i veckan och säger att vi fick den ; )

Sen på måndag nästa vecka, den andra november ska man på rättegång för 3:e gången detta år. Jag undrar om jag inte kommer slå rekord i antalet gånger med besök som vittne eller utsatt själv för brott detta år.
Jag vet inte vad jag ska säga om det. Jag gillar det inte alls. Trots allt inte när det är ens gamla vän heller, en vän som jag stod jätte nära och som jag har skrivit om i tidigare inlägg (utan namn). Då han var en väldigt bra vän till mig så vill jag inte nämna hans namn för många gånger och hänga ut honom helt och hållet trots att han varit dum i huvudet och antagligen kommer få skaka galler i några år. Han var en vän. En korkad vän som aldrig lyssnade på mig.

Nej nu orkar jag inte sitta här längre. Jag ska gå och prova mina nya och enda par (!) mamma-byxor innan jag slänger mig i soffan och nördar framför någon dålig film.




Rättegången