Hur bra kan inte allt bara bli på en skala? Jag ska börja plugga omvårdnad i Januari. Till och med min chef rekomenderade mig att börja med den. Eftersom vi kommer bli Shell/7eleven så har ingen någon aning om hur allt kommer se ut. All personal ska flyttas med som det står i kontraktet men samtidigt så kanske dem sparkar några för att vi (eventuellt) skulle vara för många eller så.. Så hon sa det till mig idag utan att jag ens hade börjat säga något! "Såg att du hade kommit in, vad kul." och så pratade vi på lite om det och så sa hon det att "hade jag varit dig så hade jag skaffat mig utbildningen. I mars så vet ingen hur det ser ut och det går alltid att kompremissa med jobb och skolan m.m."  yey. Så nu är det dags i Januari :) Woho! Hur glad kan man inte bli?
Jag har setat nu en stund och funderat på vad Rebecka sa till mig här om dagen "Du har ju allt, du har jobb, du ska plugga, du har eget (något mer?)" Så visst, jag har väldigt mycket. Och det är jag glad för. Sen får vi bara se om jag orkar jobba och plugga samtidigt ^^ men det ska nog gå bra. Petri har lovat mig att hjälpa mig med Curre också, så när jag ska plugga hela dagarna eller jobba så kommer han ta hand om honom så länge. Jätte bra!
Så nu blir det att jag kommer plugga till undersköterska i 1 ½ år (3 terminer) och samtidigt plugga Sv A igen och på det så ska jag jobba mina 25 % + extra vid behov. Gud jag kommer verkligen bli sliten och trött. Så kommer jag vara mycket off från Januari, ha tålamod. Kommer bara bli allmänt sliten. Utbildningen är praktik belagd också och själva pluggadet vid böckerna gör man hemma sen. Så jag kommer säkerligen vara helt död.
(När jag läser vad jag skrivit så konstaterar jag att jag är en usel bloggare >.<)

Nu är det off to go med alla papper, ringa CSN om studielån och sen är det dags att glo runt efter böcker till allting.
Over and out!