ja då står man och arbetar nu då för första gången på två veckor, skönt att äntligen göra något till nytta.

mitt liv har gått ner i flera år sedan du gjorde som du gjorde emot mig. mitt liv tycks aldrig gå upp igen för vad jag än gör och vad jag än säger så blir allting fel, oavsett till vem det är.
Alla i min närhet bara går. Alla säger alltid att dem så gärna bryr sig och vill veta hur det är med en, men när man väl talar som så är det ingen som hör på?! Vad är det för fel? ni ville ju veta? Och alla tycks inte tåla sanningen heller.. irriterande..
Fan alltså vad jag är less på allt just nu. Jag orkar inte och jag vill inte. Eller vill jag? Vill jag fortsätta försöka vara stark och bara falla om och om igen? Aldrig liksom komma upp på det är positiva och glada.

jag och Robin hade en underbar vecka iaf. Då jag mådde bra, jag var en helt annan person, frågan är, var det mitt riktiga jag eller försökte jag vara något jag inte kan vara eller någonsin kommer bli om det ska fortsätta så här långt ner hela tien?

kan någon snälla bara tala om för mig vad det är jag gör för fel hela tiden? Är det bara genom att jag finns eller vad är det som pågår? Jag klarar inte att vara stark utan dig heller Robin, det är jobbigt som satan att vara ifrån dig, de enda gångerna jag känner mig som tryggast är i din närhet, i din famn, bara få känna ditt hjärta slå och värmen som brusar från dig. Bara känna mig omtyckt någonstans. Dem gånger jag inte är dum i huvet och bara gör fel för dig.

varför händer allt mig hela tiden? det känns verkligen som oturen i de 7 åren sedan jag hade sönder en spegel, tur att 5 år av dem har gått, men dock har jag ju haft sönder typ 4 st till. Så hela mitt liv kommer väl bara bestå av olycka om jag inte väljer bort det.
Vem skulle ändå bry sig? Som om någon bryr sig om någon som jag. Det enda jag fått höra från dig är bara hur dum jag är och hur dålig jag är. Du har aldrig sagt något positivt om mig eller till mig, du har bara pekat finger.
Jag hatar dig!!