2008-06-12
 15:21:52

Smärtan

Jag vet inte vad jag gör. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag saknar dem, trots det dem gjort emot mig. Det sårar och ligger alltid tungt hos mig. Jag önskar att någon kunde förstå mig. Någon som förstod till 110 % vad det är som hänt och hur jag verkligen upplever allt. Mina knän sviker mig mer och mer att jag knappt orkar stå längre. Jag blir bara svagare och svagare samtidigt som jag har en evig kamp om att ta mig upp och hålla mig uppe. Snälla finns det ingen som kan hjälpa mig?
Saknaden och smärtan efter dem gör så ont. Jag önskar verkligen att ingen skulle behöva få vara med om detta. Jag ska se till att mina barn aldrig ska få låta detta hända dem. Jag.. jag vet inte ens hur jag ska säga, jag finner inte ens ord till att kunna förklara.. jag.. jag är bara helt still..


Men nu bär det iallafall av till jobbet om en halvtimme så jag ska väl ta och börja göra mig iordning lite smått.
Hur mår ni andra idag?

/Johanna

2008-05-26
 12:14:12

Alone

Varför ska det göra så ont? Jag vill inte gråta. Ibland är det bättre att bara släppa ut allt för stunden. Men det gör bara ondare efteråt iallfall. Gråter jag för mycket så blir jag bara instängd i mig själv och pratar helst inte med någon utan bara sitter och tittar in i väggen. Är det bra eller dåligt?!?
Ibland kan jag tänka att det är bra att jag inte har skaffat familj än, tänk vad mycket man kan göra, åka utomlands eller bara åka och ha kul som ett par till en annan stad eller dylikt..

Nej nu ringer Petri och vill åka och käka.. update later
Over and out!!

Kommentera gärna om du läser!
2008-05-24
 12:06:04

Oförstådd

Vart jag än kommer och vart jag än går så är jag oförstådd. Ingen vill höra på. Alla vill alltid veta hur man mår och tänker på m.m., men när man väl börjar berätta det så vill dem inte höra på.
Igår satt jag och pratade läänge med Petri om allting. Han såg på mig att något inte stämde och när jag väl berättade allt så lyssnade han, lite iaf.
Jag har en evig kamp var dag om att hålla humör uppe, inte visa vad jag verkligen känner då det finns risk att min omkrets sviker. Jag är djupt nere, men är det så konstigt när man har levt 5 år nu utan sin ÄKTA familj? Syskon? Släkt? Inget. Jag har inget av dem och det krossar mig mer och mer var dag, var jul, födelsedag m.m.
Det gör så ont. Jag har min Robin nu. Vi har börjat fått det bättre än förut, mycket bättre. Men fortfarande är det så många saker som han aldrig kommer kunna förstå, han kommer aldrig kunna känna det som jag känner varje dag i mitt liv.
Jag orkar inte le varje dag och låtsas som att allt är bra när det inte är det. Jag orkar inte försöka längre, det tär på mig. Jag gråter när ingen ser eller hör. Jag gråter varje natt för att jag har så djupa sår som aldrig kommer läka. Orden i mitt huvud svävar runt hela tiden.. Det första du sa efter 5 år.. "Du kan dra åt helvete".. "Du, du är inte ens min dotter längre" "det enda du har gjort är att såra oss alla" "du är inte värd något i mina ögon".... Varför ska du göra så? :'( Varför ska du såra mig så hårt? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? :( Jag tycker inte jag ska bli utsatt för att du är sjuk! Det är orättvist. Till och med att ens syskon håller på att hota en att skrämma iväg mig så hårt att jag aldrig vågar komma tillbaka om jag visar mig igen.
Det gör ont :'( Så ont. Fan vad less jag är på allt.

Robin, Petri, Mormor - Ni är mina änglar
Michaela, Rebecka, Melinda - Ni är mina ögonstenar (som är för långt bort :()
2008-04-21
 18:11:03

Måndag 21/4

Ja då var en av tre jobbdagar klara. Jobbar imorrn mellan 9 och halv 5 och onsdag 11 till halv 5.. Sen fick jag min torsdag ledig.. men då ska jag jobba lördag söndag istället.. också mellan halv 5 och 22 och 11 till halv 5..

Har inte ridit nu heller på flera dagar.. varje gång jag har kommit ut dit så har Kaisa redan tagit Geisha.. :( Visst är det kul att Kaisa äntligen har börjat tagit tag i sina hästar.. mucho gusto. Men känns som att jag inte hinner längre :( Känner mig bara undanknuffad.. :/
Ska väl ut dit så fort Petri har slutat jobbet så ska vi se om jag kan hinna denna gång då.
Har äntligen börjat våga rida igen också... äntligen vågar jag trava igen efter min olycka för 7 år sedan.. gud vad tiden går fort. Innan jag vågade igen så kändes det som att olyckan hände i förrgår eller något..


Sen har jag äntligen tagit bort min lunar.. skönt att slippa alla spamare och fjortisar som tror de är något.. grr...
Saknar min becka, melle och mica bara.. Önskar Becka all lycka nu när magen trillat ner och snart är det födsel på gång. Älskar er alla mina tre snuttor i miljoners gånger.

Over and out!

2008-04-19
 19:42:40

Till min kära Robin

Enda sedan jag träffade dig så vet jag att jag bara vill leva med dig. Vi har haft båda våra motgångar och desamme, men det hindrar inte mig från att älska dig så mycket som jag gör. Du är den finaste och raraste kille som finns. Du vet att jag inte har mycket att ge dig, det enda jag känner räcker är min enorma kärlek till dig. Jag vill alltid leva med dig.

Jag är underbart kär i dig sötnos <3

2008-03-10
 21:21:02

Utan dina andetag

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag?

2008-03-04
 19:04:34

Jag hatar

Jag hatar att du gör att jag inte kan sova.
Jag hatar att du gör att jag gråter var dag.
Jag hatar att du har gjort mig sårbar.
Jag hatar att du gjort en stor spricka i min själ och stora ärr på min kropp.
Jag hatar att du sitter i mitt huvud varje dag.
Jag hatar att du sitter i mina tankar.
Jag hatar att du finns i mina drömmar.
Jag hatar att jag önskar så mycket var dag att du bara kunde ta emot mig med öppna armar och säga att du älskar mig.
Jag hatar att du alltid sagt negativa saker om mig och till mig.
Jag hatar ibland att du gjort mig till den jag är idag.
Jag hatar att jag aldrig kan leva mitt liv med min kille.
Jag hatar att gråta för dig.
Jag hatar att inte ha någon riktigt familj att kunna fira jul, nyår, födelsedagar m.m. med.
Jag hatar att du kallade mig alkolist (Jag är trotts allt nykterist)
Jag hatar att du grävde mer i sprickan genom att säga att jag inte var din dotter längre.

Jag är glad att jag har mormor fortfarande, hon är mer mamma för mig än Du iallfall någonsin varit.
Jag är glad att jag har min underbara pojkvän. Vet inte var jag hade varit idag om inte han fanns där vid min sida och stöttade mig så mycket, trotts att det tär på honom också. Jag vet att du inte tycker om att se mig gråta älskling, men jag försöker låta bli

2008-03-04
 19:03:42

Jag hatar

* att du finns i mina tankar var dag
* att jag gråter för dig var dag
* att jag inte kan sova om nätterna
* att jag är instängd i mig själv
* att jag drömmer om dig varje natt
* att du sa att jag inte var din dotter längre
* att du sa att du är glad utan mig och skönt att slippa mig



Jag är glad att jag har mormor iallafall som verkligen är mer mor än vad du någonsin varit till mig! Mormor säger iallafall snälla saker om mig och till mig och slår inte till mig hela tiden eller tar någon annans parti. Hon favoristerar heller inte någon som du har gjort med dina två kvar. Jag älskar min mormor och hoppas att hon finns kvar i minst tio år till. Hon är ju trotts allt 81 år nu. Mormor, glöm aldrig att jag älskar dig och jag är så glad att vi har kommit närmare varandra och att du finns i mitt liv! Hade inte kommit så här långt om inte du hjälpt mig.
Sen har jag världens finaste och underbaraste kille som har fått stå ut så mycket med mig och all den skit jag har fått gått genom i min barndom. Trotts att vi tillsammans har haft många väldigt svåra motgångar, så har vi hållit ihop när andra fallit. Det är vi, jag känner det och jag vet det. Jag älskar dig så mycket och jag väntar på dig. Jag hoppas bara du blir redo inom snar framtid ;)
Och du ska veta;
Jag är glad att du finns älskling, jag vet att du inte tycker om att jag gråter, jag vet att  mina tårar skär i dig. Men jag försöker faktiskt låta bli. Jag har inte det lätt och jag har inte haft det lätt. Men jag har börjat få det bättre med dig i mitt liv. Utan dig skulle jag aldrig vara här jag var idag. Inte ens i närheten av denna lycka med dig. Lämnar aldrig din sida och hoppas att du aldrig lämnar min. <3<3


Well,  det var väl mina tankar och känslor för dagen! Nu ska jag ta och fortsätta jobba.
Over and out!

2008-03-04
 17:52:35

Djävul eller Gud

"Vissa har allt men vill ändå ha mer. Rätt eller fel och vem bestämmer? Vissa har svaren men tiger ändå. Vit eller svart kan en lögn vara grå? Svårt attt berömma den som har det bra. Lätt att fördömma den som inget har. Djävul eller gud, vad vet jag, vad vet du? Står du kvar om himmelen faller? Djävul eller gud, vad vet jag, vad vet du? Vem står kvar och vem av oss faller? Du eller jag? Vi lever idag och ett liv går så fort. Om du var jag vad hade du gjort? Stannar du kvar fastän hjärtat vill ut? Kan ett farväl vara ett lyckligt slut? Svårt att förlåta den som vänder om. Lätt att begråta det som fanns en gång. Djävul eller gud, vem är du, vem är jag... Tala är silver men lyckas hålla tyst är guld. Stenen är kastad men vem stod utan skuld? Djävul eller gud, vem är du, vem är jag?" / Wester och Eriksson
2008-02-28
 17:56:33

Värdelös

Fy fan vad allt bara känns pissigt.
Träffade henne i lördags och efter flera år som man varken setts eller hörts så säger hon att jag ska dra åt helvete! Fy fan vad ledsen jag blev. Hon sa upprepande gånger att hon bryr sig inte alls om mig och skiter vad jag gör, eller hur mitt liv går. Hon sa att jag var där bara för att jag fyller 20 i år, så jag kan gå på systemet och supa ner mig! Jävla kärring! Hon klamrar att hon skulle ha hört ett ryckte om att jag sitter på krogen och super mig full varje dag. Men för i helvete, jag jobbar på vardagarna och jag är nykterist! Fan vad jag hatar henne! Det enda som känns nu är ensamhet, ledsnad, förbannelse och krossat hjärta! Jag hatar mitt liv juuh! Hon försöker vända alla emot mig och få mig att känna mig värdelös. Men det vet jag redan att jag är i för mångas ögon :(
Skulle prova och se hur mycket som kommer krävas för att jag ska försvinna nu. Nu ska vi se, min kropp är inte alls så stark längre, likså min själ. Den börjar bli för svart nu, den blev enormt mycket svart när jag träffade henne. Jag ville bara försöka göra allt bättre igen, men det som händer är att allt bara skiter sig mer igen istället. Jag skulle inte ha åkt dit och träffat henne. Hon gjorde bara allt svart, hon tog allt det vita och färgglada som jag har försökt bygga upp nu i flera år, i ett enda snäpp. Det räckte med ett "du, du kan ta och dra åt helevete" som hälsning för att man skulle bli tom igen.
Denna tomhet är något som jag har fått till en vardag. Jag har varit så nere i så många år så jag vet inte hur det är att må bra och vara glad på riktigt igen. Jag önskar jag kunde få ha ett normalt och vanligt liv som alla andra ungdomar. Fan vad less jag är på allt skit.


Over and Out!
2008-02-17
 17:13:12

Diffrent


Det enda jag vill är att kunna tala om allt för dig om hur allt är. Hur jag mår. Hur allt går. Varför kan jag inte berätta allt rakt ut? Varför ska det vara så svårt? Är det för att jag är rädd? Är det för att jag är rädd att du ska missförstå mig? Är det för att rädslan är så stor? Vem vet egentligen? Det kanske är för att jag älskar dig så mycket? Vem vet.
Inte gör jag det iallafall. Det enda jag vet är att jag vill finna något sätt att förklara allt på lättast, men först så måste jag nog själv också ta reda på vad det är som gnager mest och hur jag ska kunna säga allt. Hur ska jag kunna få fram allt i ord när det är inne i mig som bollen växer? Hur kan jag få ut den till verkligheten istället?

Robin och jag har iallafall haft en mysig helg tillsammans. Vi har kollat på Saw, Saw II, Saw III och The Blair witch project. Fy fna vad den är äcklig. Hatar den filmen, det är den som gjorde mig rädd för skogarna när jag var liten, och jag är fortfarande lika rädd! Fy!

Satan i gatan alltså. Jag vill inte jobba. Jag vill bra hem tlll min underbara Robin och sova och borra ner sig under täcket och värma mig emot hans varma och mjuka kropp. Morr.. dumma jobb!

Over and out! Back to work...
2008-02-17
 15:12:24

Frågvis


Vad är det som händer egentligen? Vad är meningen med allt detta?
Jag vet inte vad jag känner längre. Jag vet inte vad jag tänker eller vad jag tycker.
Jag vet inte om jag ska springa fort från allt eller om jag ska krypa, kanske stanna?
Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller vara arg.
Allt är så svårt att förstå sig på!
Som det känns nu så kan jag inte ens förklara med de rätta orden hur jag egentligen känner.
Det är så svårt att tala om för folk. Alla säger att dem vill veta, men varför? Varför vill alla låtsas höra på och sedan när de får veta så står dem bara där... tysta... man frågar hur det är med dem och vad som hände. Då får man alltid bara till svar att dem inte vet vad, dem vet inte vad dem ska säga eller göra.
Jag vill göra något! Jag vill komma bort här i från! Springa, men åt vilket håll?
Jag vill lägga mig ner i ett hörn och hoppa och skrika och slå sönder allt. Tillslut bara lägga mig ner, dra täcket långt över huvudet och bara gråta och sova, sova sova bort allting.

image17

Jag vet att folk tycker jag är världens missfoster som bara är ledsen och allt hela tiden. Men jag har inte haft det lätt i min barndom och jag har det fortfarande inte lätt. Jag försöker kämpa på vidare men jag kommer ingenstans. När jag väl får fäste och börjar ta mig uppåt igen så är det som att någon häller massor med olja och jasg glider längre och längre ner i den svarta gropen igen och vet inte hur jag ska ta mig upp igen. Orkar jag ta mig upp igen? Klarar jag det en gång till? Jag har gjort det så många gånger att jag börjar bli trött på att fortsätta längre.

Forsvärns Video har ju blivit rånat nu också. I förrgår tror jag det var. Tänk om dem kommer till mitt jobb? Jag är rädd  varje gång jag ska stänga nu. Jag hoppas inte att dem kommer till oss också :-/

Fan, snart ska jag jobba också. Jag vill inte jobba i detta fina väder. Usch, ända till kl. 22 också ;< Måste söka annat jobb. är helt tokig på att dem behandlar mig som en skit. Nu ska jag söka efter en bra bild till att kunna skriva cv och lite sånt.

I can't see what's come over me


Update later!
Over and out!

       image16
2008-02-07
 13:28:27

Lite tankar och funderingar!



Egentligen har jag tänkt på en sak. Jag läste en kompis blogg som skrev att hennes hund precis blivit avlivad, men ingen anledning.
Denna tanke hör inte riktigt till just det, men det handlar om avlivning.

Varför avlivar man ett djur, etc. en hund när den lider för att den har blivit skadad? Okej, jag vet, man gör det för att det är synd om djuret så att det ska slippa lida. Men om en människa skadar sig då? Vi avlivas ju inte? Det är ju inte synd om oss om vi lider? Djuren är ju lika mycket levande som vi är. Och om det nu finns så mycket saker som kan göras för att vi ska slippa lida och massor av rehabilitering och skit, varför hjälper vi då inte djuren också? Varför ska vi ta bort alla som lider? Då kan vi ju lika gärna avliva oss själva när vi lider när vi är skadade! Det är vad jag tycker. Jag menar, det är inte så konstigt att alla djur försvinner med tiden, vi dödar hälften för att vi ska överleva, sedan dödar vi resten av halva hälften för att de är skadade, och den sista fjärdedelen dödas för att vi ska kunna tjäna pengar på deras päls eller tänder eller vad det nu är!! Idioter! Är det ingen som kan öppna ögonen och bara förstå? Bara se vad själva som pågår? Stanna upp i eran "stressiga" och fulla vardag och se er omkring på hur resten av världen mår!
Och på tal om hur världen mår, det känns som att alla barn i Afrika skulle äta pengarna vi skänker som middag! Alltså, varje jävla år får dem flera miljarder, och inte bara från oss i Sverige då, dem får säkert minst lika mycket från USA och sedan lika mycket från Kina och alla andra i världen, och ändå hör man reklamen går varje vecka om att dem inte har pengar, det ordnas en gala varje år åt dem så att dem kan få pengar, jag menar, äter dem pengarna till lunch eller vad är det som pågår? Eller köper dem de dyraste sakerna till de stackars barnen som knappt vet hur en vardag i livet fungerar, utan att tigga om mat eller liknande, sälja sig på gatan bara för att kunna få lite vatten? Hiv... just ja.. reklam varje dag om att lilla tjejen har HIV och hon är såå sjuk för att hon drack smutstigt vatten, va fan (!?) Pengarna dem får av oss kan dem ju få rent och fräscht vatten! Eller var i helvete tar pengarna vägen?

Nej nu ska jag ta och ringa Petri istället, denna blogg kommer aldrig ta slut annars!
Update later!
Over and out!
2008-01-30
 21:14:41

What hurts the most


All I can do ispretend that I'm OK, but I'm not.
What hurts the most is that I should call you my mom, but you can't be that!
Varför gjorde du bara så här emot mig då? Varför gjorde du inte så emot de andra två?
Är det för att Den Äldsta är din lilla "ängel" för att hon är en pluggis och alltid är din mini "slav" utan att veta om det? Eller är det för att Den Yngsta är en kille och den enda killen så han kan du inte heller hata? Då tar vi mig! Jag som är mellanbarn plus flicka! Om Den Äldsta hade varit ensam tjej, hade du gjort så emot någon av de andra då? Antagligen så hade det blivit mellanbarnet igen, så det hade ju kvittat om jag är tjej eller om jag var kille.
Du ska bara veta hur trött jag är att tänka på dig! Hur trött jag är att alltid gå ledsen för vad du gjort emot endast mig och inte någon av de andra två!
Why did you to this to me?
Jag var förbi en natt och kollade runt lite på gården. Då såg jag in i den lilla vita boden, och helt plötsligt såg jag mitt nattduksbord. Den stod på och runt en massa saker och jag såg dock inte vad det var, kunde inte tyda det tillräckligt då det var mycket fukt på rutan. Var det inte ni som sa att jag inte hade några saker kvar där? Var det inte ni som sa att ni hade slängt allt och när jag bett er kolla runt så har ni inte hittat det? Ni har sagt att det inte låg på vinden eller garaget eller någonstans, men så ser man något när man kollar själv? Hmm.. "Det var för jobbigt att se hennes saker ligga där i rummet, så istället för att ge henne det så slänger vi det. Hon är inte värd mer. Hon har aldrig varit värd mer. Det vet hon för det har hon fått höra i hela sitt liv." Bara massa med negativa saker om mig varje dag i hela hennes liv. Aldrig en dag med något positivt.
Du tror inte att det har påverkat mig nu? :O
Men jag är tamefan glad att jag har min Robin, utan honom hade jag aldrig klarat de senaste svåra åren utan dig. Men äntligen står jag utan dig, jag har fast jobb, jag har egen inkomst, jag har en underbar sambo och en älskande hund och jag har världens bästa kompis, Petri. Jag är glad för det, för jag börjar leva mer och mer utan dig, trotts att det kan komma dagar som är lite mer nedåt. Men det är svårt att vara stark varje dag. Det tar på ens krafter.
Det enda jag vill ha från dig är din kärlek, ett förlåt, massor med positiva saker sagda om/till mig. Fewm tusen kronor som inte jag fick, men dina små "snuttegull" fick! Plus ett körkort av dig vill jag ha eftersom de andra åter igen fick det. Ska vi inte klämma till en bil med på samma gång, eftersom dem andra också fick det?Och jag ska vara helt ärlig, jag är inte avundsjuk på er ett enda dugg! För jag kämpar mig fram själv! Jag kämpar mig fram till det jag vill ha och sedan köper/skaffar jag mig det. Jag är inte en "mamma betalar" eller "pappa betalar". Dock kan jag vara lite ibland att "mormor betalar". Men har man fått lite jobb som leder till liten inkomst så måste man göra något för att klara dagarna genom! Men jag älskar min mormor så mycket ändå<3 Dock är det jobbigt att tänka och känna varje dag att snart så går hon bort. Snart finns hon inte mer och jag har ingen mer kvar på min sida. Det är ledsamt att känna att den enda i min "..." som någonsin ställt upp för mig, kan gå bort vilken dag som helst. Men jag tar vara på var dag som går, för jag älskar henne såå mycket. Hon och Robin är min "..."

Nej nu ska jag ta och avsluta detta. Återgå till arbetet och jag stänger om en timme. Sen ska jag hämta min underbara vovve som mormor har varit snäll att ta hand om under tiden jag jobbar (2 dagar i rad, 11,5 timme /dag
2008-01-30
 20:26:30

Mitt hjärta har blivit till is och ändå så är det varmt


Det är oklart ute
Är det så svårt att förstå?
Vad var det som gick så fel mellan oss?
Jag är så frusen nu
Jag kan inte känna min själ
Mitt hjärta har blivit till is och ändå så är det varmt
Mina krafter har tagit slut
För jag lever i en värld svart och vit
Mina ögon är stängda nu
Jag kan inte öppna dom igen
Jag vill säga hur det är
Men jag har ingen röst
Varför lät vi detta gå så här långt?
Var det för att du vill visa att du kan?
Eller va de byggt på hat och sorg som vi inte klarat av
Din kärlek är och var det enda jag ville ha
Men vi leder inte längre någon vart
Och jag kommer aldrig kunna förlåta dig igen!


Robin;
Att få ligga i din famn
Är som solljus i tusen år
2008-01-29
 20:42:21

Min största kärlek

Du är min ängel gud skickade från ovan, för att hjälpa mig i mitt mörkaste mörker att försöka se ljus igen. Direkt du kom in i mitt liv så blev allt ljusare och var gång jag är med dig skiner allt så underbart. Jag skulle verkligen aldrig ha klarat mig utan dig. Du är världens finaste och världens underbaraste kille. Du äger mitt hjärta och du kommer alltid få behålla det! När jag ser dig ser jag ljus. Var gång jag ser dig le så blir jag varm i hela kroppen och jag känner mig älskad. Jag känner mig behövd! Var gång som det blir mörkare så gör du något speciellt och gör att ljusare. Jag vet inte vad det är du gör och jag vet inte om jag vill veta det, för jag vill att det ska fortsätta så. Jag hade nog inte funnits på detta underara och fina ställe som jag gör med dig idag om det inte var för dig!

Jag älskar dig och jag kommer alltid göra det! Jag vill aldrig förlora världens finaste ängel <3
Robin Gustafsson<3<3

2008-01-23
 19:22:45

Skitsnack hit och dit!


Du kommer och säger att jag har snackat skit om dig när jag inte ens sagt det enda! Det enda jag har sagt är att vi är oense och varför! Och när jag och Robin prata om det idag så sa jag att det var inte ens jag som började. Då svarade han med att jag har sagt en del dumma saker till dig, men jag svarade tillbaka att det gjorde ju  du också, och det enda jag fick till svar var, ja jo det är sant.
Du kan inte lägga detta på mig, det var du som överdrev allt.
Visst, jag må sakna dig också, vi hade det faktiskt rätt roligt tillsammans, men jag antar att det är så här det kommer förbli. Jag har sagt förlåt för att jag sa dumma saker till dig för att såra dig så som du sårade mig när du blandade in andra eller tryckte ner mig för saker som du vet att jag alltid är känsligare för! Men jag sa förlåt, det har inte du gjort. Jag gav dig bollen, men du valde att slänga den långt ute i skogen. Om du skulle komma tillbaka med bollen till mig och göra att den försvinner i två delar, att det blir bra igen, så vet jag inte om jag kommer kunna ta emot det. Jag vet inte om jag kommer kunna klara av det även om jag saknar allt det roliga som vi hade då. Bollen var din och du slängde själv iväg den! Det var inte min förlust iallafall.

Just nu är man ju sjuk också, och chefen blir sur på en för att man är sjuk. Hallå, visst jag vet inte vad jag har för virus då jag går ner i vikt istället för att gå upp i vikt då man ätit Pizza två veckor i rad, varje dag, för att gå upp i vikt. vad är det för fel kan man undra? :|
Och sen för att jag fortfarande hostar, men det kanske är för att jag fortfarande har kvar av luftvägskatarren som Robin smittade mig med, men han är ju också lite små hostig fortfarande, och han har varit det nu i två månader! Jävla chef att inte kunna vara nöjd med mig, trotts att jag ställt upp så enormt mycket. Fan vad trött jag blir på folk ibland alltså. Knäppgök.
Idag skulle jag egentligen jobba emellan tre och tio, men jag är ju inte bra!! Så jag pratade mig med chefen så blev det att jag bara ska jobba de två sista timmarna istället.
Deam! Jag orkar inte jobba när jag är sjuk. jag jobbade hela dagen igår elva till tio. och inte nog med det, jag jobbade med feber på köpet :( GAH!!!

Mina små söta bebisar har fått en ny bur nu också :D Dem gillar iaf denna mycket mer än den förut *ler*
Det går fortfarande super bra att cykla med Curre, och nu tror jag det kommer att gå bättre då jag köpt ett stryp-koppel så man har han mer under kontroll, så kanske han slipper vara på väg att dra omkull en hela tiden :)

Sen så har jag ju ridit Geisha idag, fy fan vad roligt det var :D Ska åka dit igen på fredag eller imorrn om jag kan och göra det igen, med lite mer tempo kanske ;) Och garanterat mycket varmare kläder. Fy sjutton vad jobbigt det var idag när det var så kallt, jag hade ju ingen känsel i mina tår förrän 1 ½ timme senare, trotts att man suttit i en bil så varm att man trodde det var en bastu. Men jag hoppas på att hon inte är lika pigg nästa gång som hon var idag. Det kändes verkligen att hon var spänd och inte blivit riden på länge!

Nej nu ska jag lägga mig i soffan och slappa de sisa tjugo minutrarna innan jag börjar jobba!

over and out !
2008-01-02
 23:32:50

Varför händer allt?

Varför drömmer jag så hemska drömmar om dig? Varför finns du ens en gång i mina drömmar? Du gör att jag vaknar av att jag ligger och gråter i sömnen och gråter när jag vaknar, även varje gång jag blundar. Jag tycker inte om denna känsla för det. Du har verkligen förstört allt för mig och nu... efter 5 år sedan du blev knäpp (om det är ens rätt ord att beskriva dig ?!) och det är nu (2008) 3 år sedan jag såg dig (alltså var i samma rum) och det är 4 år sedan jag pratade med dig. Är det verkligen så man ska behandla sitt barn? Satan i gatan alltså, jag var bara barnet och visste inte alls hur livet fungerade på utsidan. Och jag hade ingen som visade mig hur det fungerade heller, inte ens hur man bäst lever och klarar av dag för dag.
Jag står själv nu, utan dig, och jag mitt liv leker underbart.

Det enda jag vill är att leva mitt liv med Robin, den enda som betyder så mycket för mig. Visst finns det andra omkring mig också som Becka, Melinda, Michaela och lilla Petri.. Men Robin vill jag verkligen leva med för resten av mitt liv. Vi har det bättre än någonsin. Och jag är glad att han är min ;)
Men jag vill som sagt iallafall bara leva mitt liv helt utan dig och ditt dumma huvud och allt som har med dig att göra. Dui har förstört så mycket för mig och i mitt liv så du kan knappt ens i närheten ana hur det känns. Hur det känns att få hela sitt liv bortkastat, bilder, prylar, kläder m.m.. Vill du att jag ska prova kasta bort hela ditt liv så du får veta hur det känns? Du är inget värd för mig längre, för detta ska  verkligen ta slut nu! Jag ska aldrig mer se tillbaka på det gamla, bara lämna allt som har med dig eller de andra att göra och bara leva mitt liv, tillsammans med Robin och mina vänner.

Jag kan inte ens med ord, bilder eller tecken för att någon ska förstå hur mycket jag hatar dig.
Visst har jag haft en trasslig barndom, men jag tror verkligen inte att jag är den enda som har haft det. Inte i närheten. Men jag har inte haft det lätt. Många har gått sin väg och tagit sitt avstånd lika fort som dem kom till mig. Det är det som gör mig så oerhört glad att mina 5 små änglar finns hos mig och alltid ställer upp för mig!! Mitt liv börjar ta en positiv början, och det ska fortsätta så! Men det jag ville säga bara var det att jag har aldrig velat och  vill verkligen inte ha någons medlidande eller medkänsla. Det enda jag har velat är att någon ska kunna stanna upp och bara höra på.
Men livet är ju inte alltid så lätt som man kanske hade hoppats på att det skulle vara.

Jag älskar er mina änglar och jag kommer alltid finnas hos er, ni vet vilka ni är <3<3

Robin och jag kommer aldrig kunna få det bättre, vi har det bäst, världens gosigaste, mysigaste, snällaste, omtänksammaste och sötaste kille som jag någonsin har träffat. Vi har haft våra motgångar, men vi har klarat dem, och vi står nu här tillsammans, där vi är idag och aldrig kommer något kunna skilja oss åt!! Robin är världens sötaste kille och det är alltid lika kul att se hans ögon tindra så fint varje gång han ler.. Att se han bli så varm när jag skämmer bort han lite extra för mycket får mig att bli varm och glad inuti. Jag älskar dig så mycket och jag är stolt över oss, tillsammans! Always and forever, mitt livs största kärlek.
Vissa kanske kan ta "mitt livs största kärlek" på lite fel sätt eftersom jag bara är 20 år snart. Men jag har träffat på många idioter i mina dagar trotts allt, ibland lite för många ;) Men Robin, han är världens underbaraste <3
Min kärlek är enormt stor till dig och den är totalt obeskrivlig (positivt menat!)
Detta år, 2008, kommer vara det bästa år, du och jag, tillsammans, föralltid :)

Nej nu blev det mycket skrivet och sängen kallar på mig, måste jobba mellan 11 och 22 imorrn, så jag har en lång dag framför mig. Tur att man har en varm och mysig kille som väntar på att jag ska komma hem och somna i hans armar *ler*
So, good night!
2007-12-20
 18:46:56

Viljan

jag vill bara skriva av mig hela tiden. Bara få ut vad jag känner, hur jag mår. Men jag vet inte ens var jag ska börja och jag kan inte heller sluta. Jag kan inte ens få ut i ord vad jag känner. Folk (soc typ) frågar hur jag mår, vad ska jag svara? Jag vet inte själv hur jag mår! Det är rörigt och det finns inga ord som kan förklara bäst hur jag mår.
Fan jag måste sluta tänka så här. Det är så svårt.

det enda jag vill är att bli älskad av dig. Att vi kan bli en normal familj igen. Du har gjort att jag knappt ens minns min barndom och jag kommer knappt ihåg varför allt har hänt som det har! Jag vet att du hatar mig och att jag är oönskad av dig, annars skulle du inte gjort så. Men varför skaffade du mig då? Om du nu inte ville kunde du väl göra dig av med mig, fast det gjorde du, 15 år senare på ett mycket tragiskt vis. Det enda jag kan säga dig är att jag är riktigt besviken på dig för vad du har ställt till med. Du har inte bara rört det för mig utan även för dem andra. Du är avskyvärd.
Du är inte ens värd att kalla mamma ens en gång! Du är för tragisk för det! Du betyder inte ens det´, inte för mig längre, och verkligen aldrig igen. Du kommer aldrig få träffa mina barn kan jag säga. jag kommer ta med dem till en annan stad, så långt bort från dig som jag bara kan komma!
2007-12-15
 23:41:54

Tomhet

Varför känner jag en sån här tomhetskänsla? varför känner jag bara att jag vill lägga mig ner och gråta? Lägga mig ner under ett täcke med löv långt ute i skogen och inte komma fram igen på ett tag?


Min enda önskan är att det kunde bli vi igen. Det skulle vara den bästa julklappen jag någonsin skulle kunna få. Allt annat är bara som en bonus eller om man ska kalla det ett plus i kanten.
Min enda julklapp som jag som sagt önskar mig är att du och jag kunde vara vi igen.


Nej, nu börjar det bli sent så nu är det medicindags och sedan är det natti natti :)
Sleep tight, nighty night.


Måste bara säga att Dave Pelzer skriver så bra böcker om hans uppväxt. Dem är hemska men man kan inte sluta läsa. Älskar hans böcker. ♥
Tidigare inlägg Nyare inlägg