All I can do ispretend that I'm OK, but I'm not.
What hurts the most is that I should call you my mom, but you can't be that!
Varför gjorde du bara så här emot mig då? Varför gjorde du inte så emot de andra två?
Är det för att Den Äldsta är din lilla "ängel" för att hon är en pluggis och alltid är din mini "slav" utan att veta om det? Eller är det för att Den Yngsta är en kille och den enda killen så han kan du inte heller hata? Då tar vi mig! Jag som är mellanbarn plus flicka! Om Den Äldsta hade varit ensam tjej, hade du gjort så emot någon av de andra då? Antagligen så hade det blivit mellanbarnet igen, så det hade ju kvittat om jag är tjej eller om jag var kille.
Du ska bara veta hur trött jag är att tänka på dig! Hur trött jag är att alltid gå ledsen för vad du gjort emot endast mig och inte någon av de andra två!
Why did you to this to me?
Jag var förbi en natt och kollade runt lite på gården. Då såg jag in i den lilla vita boden, och helt plötsligt såg jag mitt nattduksbord. Den stod på och runt en massa saker och jag såg dock inte vad det var, kunde inte tyda det tillräckligt då det var mycket fukt på rutan. Var det inte ni som sa att jag inte hade några saker kvar där? Var det inte ni som sa att ni hade slängt allt och när jag bett er kolla runt så har ni inte hittat det? Ni har sagt att det inte låg på vinden eller garaget eller någonstans, men så ser man något när man kollar själv? Hmm.. "Det var för jobbigt att se hennes saker ligga där i rummet, så istället för att ge henne det så slänger vi det. Hon är inte värd mer. Hon har aldrig varit värd mer. Det vet hon för det har hon fått höra i hela sitt liv." Bara massa med negativa saker om mig varje dag i hela hennes liv. Aldrig en dag med något positivt.
Du tror inte att det har påverkat mig nu? :O
Men jag är tamefan glad att jag har min Robin, utan honom hade jag aldrig klarat de senaste svåra åren utan dig. Men äntligen står jag utan dig, jag har fast jobb, jag har egen inkomst, jag har en underbar sambo och en älskande hund och jag har världens bästa kompis, Petri. Jag är glad för det, för jag börjar leva mer och mer utan dig, trotts att det kan komma dagar som är lite mer nedåt. Men det är svårt att vara stark varje dag. Det tar på ens krafter.
Det enda jag vill ha från dig är din kärlek, ett förlåt, massor med positiva saker sagda om/till mig. Fewm tusen kronor som inte jag fick, men dina små "snuttegull" fick! Plus ett körkort av dig vill jag ha eftersom de andra åter igen fick det. Ska vi inte klämma till en bil med på samma gång, eftersom dem andra också fick det?Och jag ska vara helt ärlig, jag är inte avundsjuk på er ett enda dugg! För jag kämpar mig fram själv! Jag kämpar mig fram till det jag vill ha och sedan köper/skaffar jag mig det. Jag är inte en "mamma betalar" eller "pappa betalar". Dock kan jag vara lite ibland att "mormor betalar". Men har man fått lite jobb som leder till liten inkomst så måste man göra något för att klara dagarna genom! Men jag älskar min mormor så mycket ändå<3 Dock är det jobbigt att tänka och känna varje dag att snart så går hon bort. Snart finns hon inte mer och jag har ingen mer kvar på min sida. Det är ledsamt att känna att den enda i min "..." som någonsin ställt upp för mig, kan gå bort vilken dag som helst. Men jag tar vara på var dag som går, för jag älskar henne såå mycket. Hon och Robin är min "..."

Nej nu ska jag ta och avsluta detta. Återgå till arbetet och jag stänger om en timme. Sen ska jag hämta min underbara vovve som mormor har varit snäll att ta hand om under tiden jag jobbar (2 dagar i rad, 11,5 timme /dag