Jaha, då var mäklaren här igår då. Mälarmäklarna är helt klart bättre än Skandia Mäklarna. Vi fick det höjt med 5 tusen, så den är värderad till 415 nu. Det kändes riktigt skönt, men antaligen (som det oftast är) så kommer vi inte få det. Resten av lägenheterna här har inte gått för så mycket mer än så.
Så på fredag kommer hon tillbaka igen och ska fotografera hela lägenheten och vi måste ha allting rent och undanplockat och allt som hör till. Roligt roligt, inte direkt med tanke på att det är jag som måste ta och göra allt eftersom Jimmy jobbar hela dagarna. : / Så jag ska väl ta och sluta sitta här, diskmaskinen och tvättmaskinen är närsomhelst klara.. Där klickade disken.. Nej, jag har inget vettigt att skriva idag igen. Åter till städningen och mys med katten..

Tog en bild i förrgår på magen också. Detta är v.18 (17+3)
(klicka på bilden för att se större)

Usch och fy vad man kan ha mycket att göra. Det märks och känns verkligen att man skjuter fram saker hela tiden med tanken "jag gör det sen, jag vill bara göra detta först..." men så blir det ändå inte av. Just nu har jag en storstädning av lägenheten, från topp till tå plus att jag passar på med lite ommöblering också så att det kan se lite större ut då en annan mäklare kommer imorgon kl. 16 och ska värdera och så ska hon förhoppningsvis kunna få några bra kort och lägga ut också till försäljningen.
Jag lade ut en annnons på Blocket och på lite andra ställen om lägenheten inatt och idag så ringde en mäklare till mig och frågade om jag inte ville ha deras hjälp.. Vi har tidigare pratat med Svensk Fastighetsförmedling och dem värderade 410 tusen, men då skulle vi få mellan 1 och 3 tusen kvar i handen efter lånen och hans arvode. Denna mäklare var  bättre, vi kommer få mer över i handen när den är såld. Dem lägger nämligen på sitt arvode i budet, så eftersom dem värderade 410 så lär ju denna lägga på sitt arvode då till 435 och hon hade sålt många fastigheter i här för något år sedan, när det var mer högkonjuktur och dem gick då för 425 tusen, så jag hoppas väl på närmare 435 :) och enligt min snabbräkning då så lär vi få 10 loppor kvar, kanske något mer när den är såld då lånen gått ner mer och ränteavgiften har sjunkit *yay*
Så.. Nej nu ska jag forstsätta städa. Det blir inget Vingåker idag (vi var trots allt där i torsdags) men jag skulle få köpa vinterjackan jag hittade då, men det skiter sig bara för dem kommer imorgon. Jaja, finns den kvar till helgen så tar jag den då ; )
Nej, fortfarande åter till städningen och hunden : )

Ta hand om er, ni vet aldrig vad som kan hända.

Jag vet att det är inte mycket jag kan göra. Jag vet att det inte är mitt fel, men ändå känns det som att det är jag som bär skulden, som att det är jag som är den elaka. Jag talade inte om det för någon, jag tipsade ingen. Jag har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle lämna in tips eller någonting till polisen, eller jo, några gånger har jag varit bra sugen på det för att du ska få veta vad tusan det är du håller/höll på med. Nu vet du det när du sitter där. Men inget av det är mitt fel, ändå känns allt som mitt fel. Gjorde jag fel genom att tala om allting för polisen om dig? Gjorde jag fel genom att tala om att jag visste mer än vad dem trodde att jag visste? Varför känner jag denna skuld? Varför går jag och tänker på dig nästan varje dag och känner dåligt samvete? Jag bör inte känna det, det är inte mitt fel. Ingenting är mitt fel av det. Men varför går man med en känsla av att jag har varit så elak mot dig genom att berätta allt från början? Alla säger till mig att ingenting är mitt fel, det är inte jag som ska känna någon skuld eller ha dåligt samvete för att det är du själv som satte dig i situationen. Jag gjorde ingenting. Jag kan ju inte sitta och ljuga för dem och säga att jag inte vet någonting när jag vet mycket mer än vad någon annan vet. Varför sitter du och spelar spratt med polisen? Du kommer ju bara få det värre genom att inte tala om direkt som det är, du hindrar ju utredningen. Eller vill du att det ska dra ut på tiden så långt det bara går så att alla bevis ska försvinna? Saken är ju den att bevisen kommer ju aldrig försvinna, inte med det som dem vet om. Jag har ingen aning om vem det var som tipsade polisen om er två men det var verkligen inte jag. Jag ber så jätte mycket om ursäkt för att jag talade om allting. Många kanske tror att jag inte alls gjorde bort mig genom att till och med berätta saker och ting som inte ens polisen visste om, men jag känner det som att jag svek dig. Du var min bästa vän, du var den jag kunde prata med, du var den som förstod mig, du var den som visste allt om mig. Det var du som förstod hur jag kände. Jag tror det är dags att förstå att det är så här det kommer vara.  Du måste inse att det är du själv som gjorde fel och jag hoppas att du aldrig kommer beskylla mig för detta. Jag tänkte inte ens tala om någonting för polisen eller någon om vad jag visste förrän dem kom och knackade på min dörr. Jag kommer aldrig förlåta dig för vad som hänt mellan oss men jag kommer ändå aldrig att glömma vad du gjorde för mig, för hur mycket du fanns där för mig. Jag vet att jag måste gå vidare, men jag känner bara en sådan skuld mot dig. Jag vet inte ens varför. Var dag så ser jag så många saker som påminner om dig, om saker som vi gjorde, genom skratt och gråt. Och varje gång jag har någonting som påminner mig så mycket om dig så får jag bara mer och mer dåligt samvete. Det känns som att det är jag som lämnade in dig tillsammans med dig till polisen. Det är helt och hållet ditt eget fel, jag talade om för dig att du skulle åka dit en vacker dag, efter det att jag sa upp kontakten med dig då du inte lyssnade på mig så tog det.. 5 månader innan det att du åkte in. Du har nu setat i häktet i drygt 2 månader. Jag hoppas ändå att du lär dig en läxa, det var som jag sa och jag visste att jag hade rätt, det tog inte lång tid innan ni bägge blev tagna. Jag skulle bra gärna vilja veta vem det är som tipsade polisen om er. Berättade ni för många mer om vad ni höll på med? Jag trodde jag var den enda som visste om det förutom ni två. Du umgås inte med någon annan och du pratade aldrig med någon annan om det på samma sätt som du berättade allt för mig. Du var trots allt 100 % ärlig mot mig när du berättade allt för mig. Polisen sa att ni inte berättade så mycket utan att ni spelade ut varandra och skyllde från er på den andra, hur kunde få polisen veta om nästan allting som jag visste? Eller visste dem bara det genom av vad dem hittade hos er? Jag trodde verkligen att våran vänskap var 100 gånger bättre och viktigare än vad ni höll på med, tydligen hade jag fel eftersom du fortsatte trots att jag försökte med allt för att du skulle sluta. Är det därför som jag har sådant samvete som jag har emot dig. Vad är det med mig egentligen? Jag har miljoner med frågor till dig som jag vill ha svar på. Varför fortsatte du? Du ska iallafall veta att du är saknad som den vän du var, dem gånger som du faktiskt var den vän som jag såg att du kunde vara. Jag vill inte vittna mot dig, eller mot honom! Jag vill inte sitta i samma rum och vittna mot er, för du var en så bra vän och om jag sitter i samma rum som dig så kommer jag se dig och bara må ännu sämre och få ännu mer dåligt samvete av att se dig sitta där med poliserna runt omkring (om dem nu kommer medverka vilket jag tror med tanke på att ni båda är i häktet och har varit det ett tag nu). Men när jag tänker på att vittna med er i ett annat rum så kommer ni höra allt jag och åklagarna säger. Då känner jag bara att det känns som att.. jag vet inte.. det är svårt att beskriva hur jag känner men det känns heller inte bra att vittna mot dig när du bara hör mig. Men det är även jobbigt när du är i samma rum. Vad fan vill du att jag ska göra? Rättegången kommer antaligen inte vara förrän i vinter.. Antaligen nästa år.
Jag vill gå ner till dig i häktet och hälsa på dig, få svar på mina frågor. Men jag tror inte jag får det med tanke på att jag är ett vittne. Jag talade trots allt om för polisen också att jag inte har pratat med dig sen i februari nu i år och jag hade inga planer på att börja igen. Men jag vill bara se dig, kanske få känna att den vännen som jag en gång trodde på kanske finns kvar någonstans långt där inne.

Nej jag tror nog att det är dags att jag försöker sluta tänka på detta. Jag kommer bara repetera mina frågor hundra gånger om (vilket jag säkert redan gjort också). Jag kommer bara omformulera dem mer och mer istället men ha samma innerbörd. Dags att gå och lägga mig inne hos den snarkade mannen och dröm-skällande hunden. Ännu en natt med en mysig katt på magen så man somnar med kurrandet <3

Jag vet att jag är jätte dålig på att uppdatera. Antigen så är det för att jag har mycket att göra eller så är det för att jag inte vet hur jag ska skriva av mig allt som händer. Det är många gånger som jag bara har öppnat rutan för att skriva en ny rad, men så vet jag inte hur jag ska skriva första meningen och då åker oftast rutan ner igen. Det finns ingen lust till att fortsätta då : )

Här om dagen när jag gick med mormor på stan så konstaterade jag att mina gamla skor var helt slut och redo för att ha gjort sitt. Så det blev till att hitta ett par nya och det gjorde jag, dessa är som tur är heller inte i mocka så jag kan till och med ha dem när det blir vinter, dem gamla läckte på en gång.
(klicka på bilden för större)

Sedan har Jimmy och jag inhandlat en vinterdräkt åt bebben idag, jag kunde bara inte låta bli. Här om dagen köpte jag även en flaska att ha senare och beroende på hur länge jag kommer kunna amma.
(klicka på bilden för större)
På fredag eller någon dag under helgen så ska vi åka till Vingåker och handla, dels nya byxor åt mig själv då jag bara kan ha ett par av mina just nu. Dem andra jag har måste jag ha knappen uppknäppt, så jag måste handla lite större : ) Och sedan behöver Jimmy nya jeans, han rensade och fick bort massor men har ändå massor kvar, men han kände ändå att han vill ha ett par nya och då får han väl det : ) Sedan lär vi handla en hel del åt bebben när vi ändå är där. Jimmy och jag ska också ut till Tuna Park på lördag morgon och shoppa av oss lite så vi får lite kläder i rätt storlek, tidigare har jag köpt 1-2 månaders kläder och dem kommer nog bli lite stora, det är nämligen 0-1 månad som vi måste ha först. Fel av mig.. Hihi, men det gör ingenting för det kommer ändå behövas sen : ) Dem växer ju så fort dem små liven.
Men om jag ska vara ärlig så vet jag inte om det kommer bli på fredag eller lördag, för fredag har Jimmy planerat att vi ska till Katrineholm och köpa vinterdäck till bilen direkt efter han har slutat och på lördag kl 1 och frammåt så ska Jimmy spela Paintball med sina innebandy-människor, vi får se om jag är med, men jag tror inte det. Jag lär nog hitta annat att göra. Vi vet att jag inte får spela Paintball när jag är gravid men vi har disskuterat och sagt att det kanske borde gå om man har skydd för magen så att säga. Vet inte hur jag ska förkara det lättare än så : ) Det är en sak som återstår att se. Antagligen lär vi åka och shoppa och sånt på söndagen eller en annan dag under veckan.


Nej nu är klockan över tolv, hon är till och med halv ett snart.. Och det är dags att få sängen att sluta ropa på mig och mina ögon att sluta tjata. Först måste jag bara ta och släcka min törst med någonting och spela klart Risk 2.

Nu har man varit ledig i två veckor och nu är det denna kvar plus nästa. Det är skönt och hinna reda upp andra privata saker som sedan gör det lättare att fokusera sig på sitt arbete igen.
När man väl tror att man fort bort det mesta så kommer det en sak, en stor sak, en obehaglig sak som gör att man bara blir stillastående. Man kan varken prata eller titta omkring. Man bara är. Man.. Jag vet inte ens vad jag ska skriva här längre.

Förlåt P, men jag hade inget annat val igår när dem kom. Jag måste. Jag uppskattar att du aldrig nämnt mitt namn men jag hade verkligen inget annat val än att säga sanningen till dem. Förlåt. Jag vet att du varit där jätte länge nu och du vill säkert komma därifrån. Efter det att dem kom igår så kan jag inte komma till dig heller, jag skulle vilja, jag vill veta varför du fortsatte. Jag går med jätte dåligt samvete för dig, även fast jag egentligen inte ska det eftersom det är du själv som satte dig där. Men ändå så vill jag hjälpa dig. När det väl är dags så vet jag inte var jag ska ta vägen. Jag kommer inte klara av att se er sitta där. Jag kommer nog be om ett eget rum. Jag vet att våran vänskap är borta och det är jag själv som valde, mest för att du fortsatte trots att jag hota med allting. Du var min vän och jag vet att jag garanterat var din. Är jag det fortfarande? Är det därför du aldrig sagt mitt namn? Eller är det för att jag vet massor som inte hjälper dig? Förlåt P, men jag hade inget val. Om du bara visste hur jag känner det nu. Jag kunde inte sluta tänka på dig igår kväll efter dem gått. Det gick bara inte. Hur är det där inne? Är det kallt? Mörkt? Eller har ni ljust? Sitter ni i egna rum eller delar ni? Fortfarande så vet jag inte varför jag egentligen känner så här, jag kan inte ens beskriva hur det är jag egentligen känner. Det är bara tomt. Det är stilla. Känslan finns där men jag kan inte sätta ord på den när det inte finns någon rörelse.

Varför har jag ingen vän som jag verkligen kan prata med? En som verkligen förstår mig? Jag har Robin, men Jimmy gillar inte att jag umgås med honom. Jag har Jimmy men han är ju så "mitt inne i allt" så det känns inte lika bra på samma sätt. Vart tog den vännen vägen? Varför måste du vara där borta och dold?


Om en timme och tio minuter så kommer Jimmy och hämtar mig för då ska vi gå och kolla på lägenhet på Stenvkvista vägen 21A. Vi tror inte att vi kommer ta den för då kommer vi sätta oss med dubbla hyror i bra många månader innan denna är såld. Vi tänkte väl mer att visst, vi kollar väl på den och då vet vi ju ungefär hur resten ser ut om det blir någon ledig i framtiden. Så nu måste jag dricka upp mitt té och ta ut hunden.
Inte nog med att man har mycket att tänka på och mycket att göra, så ska man bli förkyld mitt i det hela också. Från igår kväll så har jag jätte svårt att svälja och svårare att andas. Usch. Ännu en förkylning..

Nu har jag fått boknoja.. Igen..
Så inatt beställde jag trilogin till Män som hatar kvinnor och jag längtar tills dem kommer, om jag räknat rätt så kommer dem omkring fredag, allra allra senast på måndag. Sedan beställde jag även dem fyra böckerna om Twilight. Jag har inte sett den filmen ännu så jag tänkte att jag skulle läsa böckerna först innan jag ser filmerna. Jag har hört många rykten om att Twilight skulle vara bra och jag hoppas att boken är densamma då : )
Sen kan jag inte längta mer efter att Flickan som lekte med elden kommer (den som kommer efter Män som hatar kvinnor), JAG VILL SE DEN NU!! : )
Någon som har något mer att säga om trilogin till Män som hatar kvinnor och Twilight serien? : )

Ne, nu ska jag spela lite innan maten är klar. Dagens rätt blir nämligen makaroner blandat med stekt köttfärs och citronkrydda på.

Klockan tickar på.. Den är redan 11.00 och jag sitter fortfarande i morgonrocken och lyssnar på Jimmys andetag mellan det att han är vaken och mellan han somnar. Rebecka ligger ute i soffan och sover, katten dampar omkring på ett kvitto på golvet och hunden har hamnat i vardagsrummet och ligger antagligen där och sover.
Jag önskar att jag kunde få sova vidare men det vill jag inte göra nu, jag ska jobba hela dagen. Ända från halv ett till kvart över nio ikväll. Plus att jag är själv då också. Jag har bara Daniel till halv två. Gårdagen arbetade jag bara fem timmar och jag tyckte att det gick segt, jag vill inte ens veta hur segt denna dag kommer gå då. Förhoppningsvis så kommer den att gå fort, jag orkar inte stå där för länge när jag inte mår bra heller. Men sånt är livet ibland, ibland så måste man offra sig lite : )
Usch, nu är klockan 11.05 och jag ska ta och göra iordning lite frukost om jag kan hitta någon. Snart är det dags för jobb igen.
Sen ska jag även flytta in hos någon kompis tills Jimmy kan börja se allvaret i att han inte kan gå och strunta i allt utan bara låta det ligga. Kan man inte ta hand om en sak, hur ska man då kunna ta hand om en annan?

Tiden rinner iväg och jag har fortfarande skrivtorka..

Den första september var Jimmy och jag in på Barnens Hus och skulle ställa lite frågor om den vagn som jag har fastnat för. Och helt utan att vi hade tänkt det så gick vi hem med en beställning på den. En Cresent Classic i röd (annars var det blå, och den röda tyckte jag var mer neutral..). Dock får vi inte vagnen förrän i början på Februari och det är ändå en rätt lagom tid ifall h*n bestämmer sig för att komma lite tidigare eller lite senare.

Sedan har jag beställt lite kläder åt bebben och ett par skor och två cardigans åt mig. Dock kommer inte kläderna förrän i slutet på September och mina skor och cardigans förrän i slutet på November, men det gör ingenting för mig. Jag är glad att dem ens en gång fanns kvar.




Nix, nu kom torkan tillbaka igen och CSI är på tv just nu.

PS. Idag går jag även in i v. 15 :)