Nu har man varit ledig i två veckor och nu är det denna kvar plus nästa. Det är skönt och hinna reda upp andra privata saker som sedan gör det lättare att fokusera sig på sitt arbete igen.
När man väl tror att man fort bort det mesta så kommer det en sak, en stor sak, en obehaglig sak som gör att man bara blir stillastående. Man kan varken prata eller titta omkring. Man bara är. Man.. Jag vet inte ens vad jag ska skriva här längre.

Förlåt P, men jag hade inget annat val igår när dem kom. Jag måste. Jag uppskattar att du aldrig nämnt mitt namn men jag hade verkligen inget annat val än att säga sanningen till dem. Förlåt. Jag vet att du varit där jätte länge nu och du vill säkert komma därifrån. Efter det att dem kom igår så kan jag inte komma till dig heller, jag skulle vilja, jag vill veta varför du fortsatte. Jag går med jätte dåligt samvete för dig, även fast jag egentligen inte ska det eftersom det är du själv som satte dig där. Men ändå så vill jag hjälpa dig. När det väl är dags så vet jag inte var jag ska ta vägen. Jag kommer inte klara av att se er sitta där. Jag kommer nog be om ett eget rum. Jag vet att våran vänskap är borta och det är jag själv som valde, mest för att du fortsatte trots att jag hota med allting. Du var min vän och jag vet att jag garanterat var din. Är jag det fortfarande? Är det därför du aldrig sagt mitt namn? Eller är det för att jag vet massor som inte hjälper dig? Förlåt P, men jag hade inget val. Om du bara visste hur jag känner det nu. Jag kunde inte sluta tänka på dig igår kväll efter dem gått. Det gick bara inte. Hur är det där inne? Är det kallt? Mörkt? Eller har ni ljust? Sitter ni i egna rum eller delar ni? Fortfarande så vet jag inte varför jag egentligen känner så här, jag kan inte ens beskriva hur det är jag egentligen känner. Det är bara tomt. Det är stilla. Känslan finns där men jag kan inte sätta ord på den när det inte finns någon rörelse.

Varför har jag ingen vän som jag verkligen kan prata med? En som verkligen förstår mig? Jag har Robin, men Jimmy gillar inte att jag umgås med honom. Jag har Jimmy men han är ju så "mitt inne i allt" så det känns inte lika bra på samma sätt. Vart tog den vännen vägen? Varför måste du vara där borta och dold?


Om en timme och tio minuter så kommer Jimmy och hämtar mig för då ska vi gå och kolla på lägenhet på Stenvkvista vägen 21A. Vi tror inte att vi kommer ta den för då kommer vi sätta oss med dubbla hyror i bra många månader innan denna är såld. Vi tänkte väl mer att visst, vi kollar väl på den och då vet vi ju ungefär hur resten ser ut om det blir någon ledig i framtiden. Så nu måste jag dricka upp mitt té och ta ut hunden.
Inte nog med att man har mycket att tänka på och mycket att göra, så ska man bli förkyld mitt i det hela också. Från igår kväll så har jag jätte svårt att svälja och svårare att andas. Usch. Ännu en förkylning..