30 September - update

Jag pratade lite med Martin idag när vi var ute på Tuna Park och shoppa runt lite. Han fick mig att tänka. Tänka på något som jag inte vill tänka.
Hur skulle livet vara utan Robin? Som Martin sa att har man ens börjat disskutera om att göra slut.. Då är glaset redan fullt och det är inte någon idé att fortsätta. När jag berättade för honom att vi älskar ju bara varandra så j-a mycket, så fick jag bara till svar att vi kanske bara älskar varandra som vänner? Han sa att han fortfarande älskar sitt ex. men det skulle inte vara en chans att dem fungerar. Tänk om det är så med mig och Robin med? Vad har jag då att leva för? Tårarna rinner ner för mina kinder under tiden jag skriver detta. Fler och fler bara rinner. Försöker komma på något till varför Robin och jag fortfarande fortsätter... Finns det någon? Ingen av oss är helt 100 % lyckliga. Jag vet definitivt att jag inte är det. Men är jag så mycket lyckligare totalt övergiven? Totalt ensam? Ingen att umgås med, ingen att komma hem till, ingen att göra någonting med. Jag kan lova och svära på att jag kommer bli den som sitter helt ensam i mitt mörka hörn utan någon i min omgivning. Jag menar, det är ingen som bryr sig om att jag existerar nu, så varför skulle alla göra det när jag väl sitter där? Robin är inte lycklig med mig, inte eftersom han har tappat sitt hopp om att vi ska fungera. Jag har inte gjort det. Vågar jag? Ska jag göra som Martin sa och sluta hoppas och bli mindre besviken? Men hur roligt är det när man får sitta där själv, ensam i mörkret, utan en enda person som bryr sig om att man ens finns?
Det finns ingen jag kan gå till när jag behöver tröst eller stöd. Det finns ingen jag kan ringa om jag behöver prata. Vem skulle då sakna mig? Enda anledningen att jag ens finns i detta liv är för att jag är tillsammans med Robin. Han är verkligen den enda anledningen att jag fortfarande finns här. Jag har gett upp hoppet om att få vänner, för när jag väl försöker så är det ingen som vill och det finns ingen som tar kontakt med mig. Just nu skiter jag i om ni kanske tycker att jag bara sitter och tycker synd om mig själv. Men helt ärligt så gör jag inte det. Jag konstaterar och talar bara om exakt hur mitt liv är och ser ut.
I don't belong here or there.
Don't know what to do anymore
I've lost the only love worth fighting for
I'll drown in my tear storming sea
That would show you, that would make you hurt like me
All the same
It's such a shame
To let you walk away
Is there a chance?
A fragment of light at the end of the tunnel?
A reason to fight?
There is nothing left to say
But is there really a chance?

Halo - Bethany Joy Lenz/Galeotti




Is there a chance you may change your mind? Or are we ashes and wine? Don't know if our fate's already sealed. This day's spinning circus on a wheel. I'm I'll with the thought of your kiss. Shut it out. I've got no claim on you now. Not allowed to wear your freedom down. I'll tear myself away. If that is what you need. .

Or are we ashes?



I just wanna be loved and have a life that you can call life </3

Over and out!

30 September

Let me go and let me fall!
Hittade en blogg som handlar massor om sex. Hon skriver om hennes samtal med kunderna, hennes syn på sex och hur hon lever som hon gör! Jag hittade den genom Jessicas blogg och när jag gick in så blev det väldigt intressant att fortsätta läsa ; ) Gå in och kika ni med : )
Let's talk about sex 

Dagen bjuder inte på mycket, kanske träffa Martin en sväng idag om tiden räckte till för han. Sen ska jag ner till Service center och hämta papper och börja plugga. Denna gång är det faktiskt en utbildning. En utbildning inom omsorg.

Ni om faktiskt läser min blogg, vad tycker ni att jag ska skriva om? Jag har noll idéer på't, jag skriver alltid som bäst när jag lagt mig i sängen för att sova. Då kommer alla tankarna på vad man kan skriva och hur med mera. Men glömmer alltid det till morgonen/dagen. Så vad tycker ni?
Over and out!

28 september

Helgen har väl varit helt okej. Har haft jätte många panik attaker och ångest attaker. Jag hatar att få dem. Jag vet inte vad jag ska ta mig till när jag får det. Ångesten har krypit sig på hela tiden, var gång jag gjort något eller var gång jag sagt något. Jag blir förvirrad. Vet någon om hur man bäst lindrar sådant? Just nu känner jag mig bara så vilsen, övergiven, ensam, tom, ja det finns många ord att sätta på det jag känner.
Det enda som förgyller mina dagar just nu är Robin och One Tree Hill.. Rebecka (<3) kom hit i fredags en stund också. Så j-a mysigt. Länge sedan jag träffade henne och gisses vad skönt det kändes att träffa henne igen, prata skit som allvar med henne och ja.. allt bara. Det är nog det bästa som hänt under hela helgen. Träffade hennes dotter också, jisses så söt tös, Liv.
Efter hon gått fick man en ångest attack också. Jag vill också ha en egen familj. Med Robin verkar det som att jag aldrig kommer få det då vi är i totalt olika stadier i livet. Jisses vad jag längtar efter att få ha en egen familj, dela allting med, kärleken, värmen, gråt som skratt, arg som.. Ja, allt vad en familj innebär! Jag önskar jag kunde få det med Robin, han är trots allt den jag vill leva med och dela allting med trots att vi är så olika som vi är så älskar vi ändå varandra!
Hela kvällen som var kvar kände jag bara saknaden av att ha en egen. När man sedan vaknade om lördag morgon så var det samma sak där, gick med känslan och bara var tyst och indragen i mig själv (som vanligt) enda tills eftermiddagen. Vet inte vad som fick mig på bättre humör, men det gick över ett tag.

Utnötningsdags - Bethany Joy Lenz - Halo
Nu ska jag kila in till Robin som sover i sängen, får se om han vaknar när man kryper upp emot honom. Så myyys! : )

Just det, Beck.. Ni saknar inte hennes napp? Hittade den halvt under filten hon låg på när hon sov  ^.^,

Over and out!

25 September

Dagen började som ett rekord för mig! Jag vaknade halv 8 av klockan och gick upp 20 minuter senare! Grattis på mig! Välkommen morgon, inte varje dag man ser morgondimman kvar ute : )
Det var dags att göra sig i ordning för att sticka ner till K 68 och skicka in lite intresse anmälningar till arbeten. Denna dag blev det hela 6 st som skickades iväg *woho* Jag kom hur som helst iväg redan vid halv nio. Jag passade även på att cykla förbi Ica Safiren för att handla en festis till frukost. *Mumma* och vem möter jag på där om inte Martin? :) Han vinkade åt mig och skrattade åt mig för att jag tittade in i bilen, på honom men sket i att hälsa. Vad ska man göra när man missar att personer vinkar och man tycker man känner igen dem men inte känner igen bilen dem far omkring i? :)
Han har blivit duktig på att hjälpa mig hitta något positivt i mina dagar!

Dagens positiva; Martin hälsade och till och med stanna en sväng och prata :D

Vad händer mer idag?
Jag ska på ett möte, ett möte som är en kognektiv (stavas?) terapi. Hur man ska agera med känslor, handlingar och hela det där kittet. Min läkare tycker visst att det är bra för mig och helt ärligt så kan jag väl säga också att det känns väl bra att kunna diskutera med en erfaren person om hur man kan vända allt positivt med mera. Men det är två timmar tills jag ska dit. Och om ungefär 5 minuter så ringer antagligen Peppe så ska vi åka och äta lunch tillsammans och jag ska mobba han för.. ehm.. ?.. för att han är som han är ;) Han mobbar ju mig för samma sak så det jämnar ut sig ;)

Update later
Over and out!

Misshandla ett stackars oskyldigt djur?

Känguru misshandeln
(ni får leta fram kängurun i listan, det gick visst inte att ta det själva klippet! Det är utrikes iaf. 23 sept.)
Hur dumma i huvudet kan man egentligen bli? Ärligt talat? Hur jävla roligt kan det vara att slå en stackars liten känguru? Vad har man för vett innanför pannbenet? Vad fan kan det vara för nöje. Jag hoppas då fan att dem sätter dit den där jävla idioter som slår och hans kompanjoner! Jävla idioter! Fega jävla kräk! *tok förbannad*


Over and out!

Utmanad

Jag blev utmanad av Rebecka att svara på följande frågor:

5 saker i min frys:
  • Pommes frites 
  • Wok mix
  • Matlådor
  • Frysta bär
  • Krögarbytt i gräddstuvning

5 saker i min garderob:

  • Jeans
  • Fest klänningar
  • Linnen
  • T-shirts+Collegetröjor
  • Täcken+Överkast

5 saker i min bil:

  • Jag har ingen bil
  • Robin har inte heller en just nu

5 saker i min handväska:

  • Plånbok
  • Mynt 
  • Lypsyl 
  • Tamponger
  • Nycklar
5 personer jag utmanar att göra denna listan:

Johanna
Melinda
Malin
Evelina
Evelina

+ dom bloggar jag läser och har i min länklista : )

22 September

Vad gör/kommer göra mig lycklig? Är det för hur jag ser ut som kommer göra det? Är det för vad jag sysslar med? För vad jag känner för människor? Är det makten? Kärleken? Respekten? Allt i sin helhet? Ur min synvinkel så finns det inte mycket just nu som gör mig lycklig. Jag tror inte ens att jag kan komma på en sak att säga som gör mig lycklig. Det.. det är bara tomt, ensamt, ihåligt. Jag tror jag är på djupt vatten och långt iväg från allmänheten. Finns det ens någonting som gör en lycklig? Att få förlova sig, är det att vara helt lycklig? Att få en egen famlj? Att få ett arbete? Vad är det egentligen som verkligen gör "kryddan på moset" till att vara lycklig?



Ska jag ringa? Vad skulle jag säga? Finns det någonting jag skulle kunna eller kunnat göra för att göra det bra igen? Och kommer det egentligen bli helt bra? Jag vet definitivt att jag skulle behöva gå med en tyngd på mig. Jag anser att allt är inte bara ens eget fel. Vem säger ändå att det skulle bli bra? Hur anser du att det skulle bli bra? För att du skulle tro att du är så himla bra och bara... bara helt... att du... att du skulle känna att du fick rätt? Trots att du har haft fel hela tiden? Trots att du har gjort allt fel en förälder någonsin kunde göra? Tänk om det bara blir värre? Tänk om jag nu skulle ta all skuld på mig, bara mig. Skulle du må så mycket bättre av det? Hur tror du egentligen att jag skulle må av det? Vad vill du jag ska göra? Lägga allt på mig? Är och var verkligen allting bara mitt fel? Anser du verkligen inte att du har gjort något fel? Vad hände med oss?  Vad hände med oss som familj? Förstår inte du själv hur mycket du har splittrat allting bara för att du agerade som du gjorde? Att märka sina barn som favoriter och icke favoriter.. Jag förtår inte hur du ens kunde skaffa mig om jag ändå inte är någonting i dina ögon! Det enda som jag känner mig i dina och alla andras ögon är ett misstag! Jag är inte värd att ha detta, att ens finnas i detta. Varför har du orsakat allt illa för både mig och andra? Vad är ditt problem? Vad är det som snurrar i ditt huvud? Hur mår ditt psyke? Jag är färdig med att tänka på dig! Du är inte värd att finnas i mina tankar eller i mitt liv. Jag hoppas (tyvärr) inte att du får det bra i ditt liv. Du är tyvärr för korkad för det!!



Jag vet inte ens vem jag är längre. Jag vet inte vad jag ska tänka, vad jag ska tycka eller ens hur jag ska tycka om vissa saker. Vem är jag? Jag har ett namn, men vad är jag som person? Jag blev aldrig älskad av min familj eller mina "vänner". Hur hamnade jag ens i denna situation? Hur hamnade jag ens i detta liv som jag lever nu? Var dag känns som en dröm, det känns inte som att jag lever. Borde jag finnas i detta? Vad är det värt? Om någon bara kunde älska mig för mig och vilja leva med mig. Vilja tycka om mig. Vilja ha mig nära. Vilja ens ha mig här. Jag saknar den jag var och hur allting var. Vart har allting tagit vägen? Var har den Johanna tagit vägen som var så lycklig? Den tjej som hade allting hon någonsin kunde önska sig? Vad är det ens jag gör för fel? Jag försöker skaffa mig nya vänner, men vad är tacken man får för det? Det enda jag får som tack är att dem struntar i en istället. Trots att jag berättade det innan för dem. Det var som jag sa, jag visste att det skulle bli så igen. Jag förstår mig inte på er.

I'm gonna fly, far far away!
Over and out!

19 september

Var och träffade mormor nere på stan idag. Först fick jag stå och vänta på hennes buss som tog evigheter (kändes det som). Stod i 20 minuter och vänta, tillslut kom den. Och självklart var mormor med : )
Vi gick och tog ut pengar och sen gick vi till Åhléns och handlade mascara åt mig då min nästan är slut och sen passade jag på att köpa ett fempack med make up handdukar. Så kanske jag slipper använda alla andra handdukar till det här hemma : D Gissa vilken färg? ; ) Självklart blev det ju grön!
Sen fickade vi lite, jag tog en barnmeny med pannkaka, sylt och grädde. Men lite snålt kan jag nog säga att det var. Dem tog 42 kronor för 3 små små pannkakor. Det är rena rama rånet att äta där! Ingen mer mat därifrån igen iallfall.
Sen åkte vi ut till Tuna Park istället. Vi går ändå på stan varje månad och det alltid samma skit och samma personer överallt. Så omväxling förnöjer eller vad är det man säger? ; )
Först gick vi bort till skopunkten och köpte nya skor åt mig då en elak trägren eller något annat vasst i trä förstörde min jumpasko för ett tag sedan! Attans! Mina favvisar. R.I.P kära skor! Jag hittade iallafall två par, självklart likadana bara i oliak färger. Jag får ångest om jag inte köper i andra färgerna. Så för min del blev det svarta och grå. Sen köpte mormor ett likadant par till Janina (min storasyster) som var i färgen brun. men jag funderar på att åka och byta in mina grå emot ett annat par! :) Har fastnat så hårt för ett par så det finns inte! Bilder finns här.
(idag blir det en rörig och jobbigt skriven blogg då jag inte orkar bry mig om hur jag skriver allt eller så för denna dag! Fryser om sjutton så skriver bara snabbt och kort!)
Sen gick vi in på Forum och handlade lite. Hittade två hyffsat fina plastblommor att ha vid matbordet då dem blommorna vi hade där innan dog av värmen. Vi har söderläge på lägenheten, och ja, tyvärr i alla fönster vi har. Det leder till att vi inte kan ha några riktiga blommor någonstans iprincip. Vi har sol från 1 på dagen tills den går ner, så på sommarn är det hemskt att sitta inne. Denna sommar var det varmare inne än ute : / Oj, tillbaka till samtalsämnet igen : )
Blommorna var en rosa och en vit då vi har typ.. gula tapeter.
Sen blev det lite böcker också. En kokbok för 20 kronor. Tittade bara snabbt i den och den verkade okej, men när jag pratade med Therese om den så kollade jag i den och fann massor av fakta om personerna I KOKBOKEN! Vem skriver ut någonting sådant där? : O Usch, det är tur att den bara kostade 20 kr så det inte var mer ; )
Sen var det bara att fara hemåt igen och just nu väntar jag på att Robin ska tala om hur det blir med hans mor + fästman/sambo. Om dem skulle komma över och äta här ikväll och se hur vi fått det efter tapetseringen eller om dem tar det imorrn. Jag är dö hungrig och Robin svarar inte i telefonen. Jag blir så trött på honom när han ALLTID skiter i att svara!!! OOh! han ringer nu!! Brb..... och precis när man kommer tillbaka så ringer nästa istället : ) *skratt*
ehm, var va jag någonstans nu då *söker*
Jo, Robins mor kommer kanske om söndag då! Hoppas! Det är faktiskt rätt skönt att träffa andra än bara Robin eller Petri också : )
Nej usch, jag orkar inte sitta här. Dags att peta i sig någon mat och rasta fyrbentingen lite!

Over and out!

19 September

Igår var jag på två möten. Dels så kommer jag (antagligen) få börja på en BDT-behandling. Den kommer hålla en gång i veckan i en timme (med "kontaktpersonen") och sen är det en gång i veckan i två ½ timme (i grupp) (Låter som jag är dum i huvudet men jag har problem helt enkelt..) Och sen ska jag gå på en kognektiv (?) behandling en gång i veckan.
Visst så känns det bra att jag har någonstans att lägga av mig mina tankar, funderingar och mående på, som även är förstående och verkligen kan sin sak! Gud vad underbart det är!! : )

Idag, är det fredag och den 19. Dags att hjälpa mormor att handla lite och sen blir det väl till att ta en fika i 21:an som vanligt. Jag älskar deras räksallad och sen apelinjuice till. Mumma.
Som sagt så är det ju fredag och då kommer jag kunna umgås massor med Robin. Om han vill så att säga. Annars så, ja, hittar väl han på någonting annat som han brukar göra vissa helger utan att tala om något för mig också : (

Är det någon som kan tyda drömmar av olika slag? Jag har drömt två nätter i rad nu om barn. Igår var det om att jag inte kunde bli gravid, sen i andra sekunden skulle jag till att föda, och då födde jag något slags djur (minns inte vad). Idag drömde jag om att jag skulle hamna i fängelse eller något sånt och så skulle folk komma och ta mitt barn som var något år. : S Varför fortsätter jag drömma dessa skumma drömmar? Om någon är bra på att tyda sådant, snälla hojta till!

Nu är det ut med hunden och sen ringa upp Petri igen.
Over and out!

16 September

Puh! Nu är jag helt slut. Helt ärligt så har jag fått fnatt. Vaknade 10.16 och tvätt tiden börjar 10.30, så det var bara upp och sortera tvätten, ner och in i maskinen, vänta 40 minuter. Så under tiden första maskinen gick så plockade jag undan lite och dammsög och sedan moppade. Jisses vad skitiga golv vi hade, dem såg inte så skitiga ut men vattnet sen var inte rött längre. Sen var det ner och byta maskiner och hänga upp i torkskåpet. Vänta 40 minuter till så jag passade på att börja rensa min garberob från massor av skit. Hann dock inte så långt. Kanske ska ta itu med det nu istället för att sitta här?! : ) Sen var det bara byta allt i torkskåpet och sen var jag,  otroligt nog, ute och sprang i en timme. Stolt över mig själv faktiskt : ) Är faktiskt inte helt av en soffpotatis trotts allt ; ) Så nu är jag här, precis kommit in från springrundan och väntar på att Petri skulle komma. Sen är det duschen för mig som kallar, känner mig så oerhört äcklig just nu. Sen är det till att stryka lite tvätt och fortsätta med garderobs rensningen : )

Over and out!

Dagens irritation

Varför skriver folk (etc. på lunarstorm) att dem vill ha cam sex och vill att tjejer ska vika ut sig för dem. Varför håller man på så? Jag blir alltid lika fundersam på när det är 25-30 åriga gubbar som skriver sådant. Visst, jag tycker inte det är okej heller när det är yngre personer också som gör så, dem anser jag bara som omogna, men när man är 30 år? Har man ingenting bättre för sig eller vad är det som pågår? Frågan är bara varför skriver man sådant när man är i den åldern? Är det för att synas? Tro att folk ska tycka om en? För att man tycker det är roligt? Vad är det? Kan ingen ge mig en bra förklaring till varför folk skriver som dem gör?
Jag blir själv alltid lika äcklad när folk skriver att man ska adda dem på msn, sen när man gör det för att se vad det är för prick så handlar det alltid om att dem vill sätta igång cam och att man ska göra saker för dem. Och att dem sedan visar sina delar jag inte ens vill se!  Jag har slutat adda folk som jag inte känner. Jag pratar hellre med dem ett bra tag och ser då vad det är för person. Varför ska man skriva ut att man ska adda någon och sedan visa sin dingeldongel i vaket tillstånd? Har man inget vett innanför pannbenet? Vad är det man tänker på när man visar sin dingeldongel i cam till halva (?) lunarstorms tjejer? Vad är det som går runt i huvudet?
Snälla kan någon ge mig en tanke på vad dem/ni tänker på när ni råkar ut för sådan/ni gör sådant?

Over and out

Omtapetsering

Yes, nu är tapet killen här igen. Han kom igår morse kl. 7 ( :o ) och tog bort skarvarna, målade taket, elementet, runt dörröppningen och runt fönstret. Sedan spacklade han lite också längs skarvarna. Så idag är det nya tapeterna som kommer upp! Kommer lägga upp bilder på bildddagboken senare i eftermiddag då jag kan få tag i kabeln som ligger i Robins datorbord som står mitt i smeten där inne under all skit :) Håll utkik !!

Annars då?
Jo det knallar på. Känner mig allmänt nere bara. Fast ändå inte nere, det är svårt att förklara. Mer instängd och/eller tom stämmer bättre.
Sitter just nu och lyssnar på webradion och lyssnar på rockstar och tänker direkt på Robert då han har den som ringsignal x) Annars är det bara Robin som kretsar i mitt huvud. Jag känner bara mer och mer var dag att jag verkligen tycker om honom och att han verkligen är så mycket för mig. Utan honom finns det ingen hel Johanna! Jag är förälskad ;)
Bloggen idag blir ganska tråkig, har ingenting vettigt alls att skriva :S

Over and out

Vad är borderline?

Personer med borderline personlighetsstörning är ofta impulsiva, intensiva och emotionellt instabila. De har inte sällan en negativ inre bild av sig själva, och bilden av människor i deras nära omgivning tenderar att skifta mellan svart och vitt. Humöret är ofta snabbt svängande, känslorna tenderar att bli intensiva. Det är många gånger svårt för omgivningen att förstå de snabba och starka känsloreaktionerna. Självskadebeteende, självmordsförsök och samsjuklighet med till exempel depression, ätstörning, missbruk och ångestsjukdomar är vanligt.


Människor med borderline personlighetsstörning är extremt känslomässigt sårbara. Minsta småsak kan få dem helt ur balans, och ofta har omgivningen mycket svårt att förstå vad som kan ha utlöst den starka känslomässiga reaktionen. Den emotionella sårbarheten i kombination med impulsiviteten leder inte sällan till självskadebeteenden eller till och med till självmordsförsök. Människor med borderline stannar ofta kvar i relationer på grund av sin oerhört starka rädsla för separation. Separationer är smärtsamma för de flesta människor men för en person med borderline upplevs ofta separation som en avgrundsdjup förtvivlan, en känsla av total övergivenhet och en bottenlös tomhet som tycks omöjlig att leva vidare med. Inte sällan handlar självskadebeteenden och självmordsförsök om denna rädsla för att lämnas.
Människors sätt att tänka har en stark koppling till aktuell sinnesstämning. Så uppfattar t.ex. deprimerade personer sig själva och framtiden med negativa förtecken och med känslor av hopplöshet, därför att depressionen minskar förmågan att uppleva glädje, lust och positiv förväntan. Eftersom personer med borderline personlighetsstörning snabbt kan svänga från den ena ytterligheten i stämningsläge till den andra, kan det vara svårt för personal och andra att "hänga med" i de olika tankemönstren som blir en följd av detta. För personerna själva är svängningarna självklart ett ännu större problem, och det är också vanligt att de, när de är nedstämda, har stora svårigheter att minnas att de någonsin varit på ett annat sätt.
Dödligheten i självmord är mycket hög. Cirka 90 procent av patienter med borderline som någon gång vårdats vid psykiatrisk klinik har gjort ett eller flera allvarliga självmordsförsök. 10 procent dör till följd av självmord.


Samsjuklighet
Patienter med borderline har en mycket hög samsjuklighet av andra psykiatriska sjukdomar. Till de vanligaste hör depression, ångestsjukdomar, ätstörningar och missbruk. Samsjuklighet och självmordsförsök är de vanligaste anledningarna till att människor med borderline söker sig till den slutna psykiatriska vården.
Förekomsten av en samtidig personlighetsstörning med en psykiatrisk syndromdiagnos, t.ex. depression, innebär speciella komplikationer i behandlingen av depressionen. Symtomen kommuniceras ofta på ett annorlunda sätt, och patienter med personlighetsstörningar svarar ofta sämre på insatt behandling. Specifika personlighetsdrag kan "skymma" att patienten också har ett annat psykiatriskt syndrom. Borderlinepatientens irritabilitet, instabilitet och humörsvängningar kan ibland förstärkas vid depressions- och ångesttillstånd och bedömaren kan lätt förbise depressionen, medan personlighetsstörningen framträder desto tydligare.
Patienter med borderline beskriver ofta att de har svårt att lyckas få andra att förstå hur de känner sig. Det kan te sig om de bär en "mask", som gör det svårt att läsa av dem. Till exempel kan en djupt deprimerad, självmordsnära borderline på ytan te sig i det närmaste neutral så att behandlaren inte ens kommer på tanken att fråga om eventuella självmordstankar. Självskadebeteenden och självmordsförsök kan ibland utlösas av patientens svårigheter att kommunicera sin inre smärta till omvärlden.

Kärleken övervinner allt

Jag ska bara säga det att oavsett vad som händer så kommer jag alltid älska Robin, min mormor och min bästa vän.
Ni tre är mina guldklimpar i vardagen!

Sagan som led till sitt slut..

..sagan leder emot sitt slut. Folk säger att livet bara börjat när man kommer ur tonåren. Men gör dem verkligen det? Mitt liv började inte då. Mitt liv har inte ens börjat. Jag känner mig totalt utnyttjad hos alla. Många tar mig inte för den jag är, utan bara för att dem känner för att umgås med någon för stunden eller liknande. Varför kan aldrig mina vänskaper vara längre än bara dryga veckan? Varför kan aldrig jag få ha det som alla andra har det? Jag försöker var dag med att stå ut med allt skit, jag försöker skaffa folk att umgås med, men det är ju aldrig någon som har tid. Alla har ju redan sina vänner och dem är upptagna med dem. Alla har redan sina liv att ta hand om. Vad är det jag gör för fel? Är det någonting jag säger? Är det någonting jag gör? Varför är det aldrig någon som vill umgås med mig? Vad är det för fel på mig? Jag lever med en sjukdom, Borderline. Nu är det så att jag inte har sagt det till många då jag inte tycker att folk har med det att göra. Men som Malin sa till mig, det är bra att skriva av sig om vad man känner med mera. Så jag tänkte ge det en helt öppen chans. Som sagt, jag har även en personlighetsstörning som gör att jag inte vet hur jag ska vara när jag umgås med någon. Jag har svårt med sociala kontakter, men jag försöker hela tiden. Jag försöker ju hitta någon att kunna göra saker och ting med. Men alla dissar ju bara mig hela tiden. Jag förstår inte vad det är.
Att leva med borderline; http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline
Där kan ni gå in och läsa exakt hur jag är som person. Jag tycker egentligen inte att det är skönt att jag skriver ut det, snarare jobbigt. Men jag ger endast det ett försök då Malin sa att jag skulle prova det. Passar det inte så kommer jag (som jag ändå antagligen kommer göra) ändå att ta bort denna dags skrivning.

Just nu avskyr jag allt bara. Jag känner totalt ingen nytta alls med livet. Förlåt om jag kanske deppar många nu eller så, men jag skriver som sagt bara vad jag känner. Jag försöker var dag att skaffa mig ett nytt liv, börja om från början, bygga upp mitt liv till ett liv som betyder något. I dagens läge har jag ingenting som direkt håller mig kvar här. Min familj vill inte veta av mig och efter allt som dem har gjort emot mig så vill inte jag veta om dem nu, inte så mycket som dem har förstört för mig. Jag har ingen riktigt vän IRL.. Den enda jag har så att säga så är Petri, dock är bråka det enda vi gör då vi börjar umgås på tok för mycket eftersom ingen av oss har någon annan att umgås med.
Robin och jag har sagt att det är bäst om vi bara är vänner. Ingenting är sagt till 100% men det känns som att jag även förlorar min sambo nu. Så vad har jag egentligen? Seriöst? Kommer ni på någonting så berätta gärna, så ska vi även se om det verkligen finns någonting bra..

Verkligen, förlåt för att detta inlägg bara är helt deprimerande. Jag känner bara att jag måste skriva av mig lite. Jag sitter och gråter hela kvällarna för jag vet inte vad jag ska ta mig till. Alla bara skiter i mig hela tiden. Tobias på jobbet kallar mig positiv energi. Det är skit skoj, då jag är med någon eller är på ett arbete så har jag alltid positiv energi, men under ytan vill ingen se. I många fall så är det nog bara bra att det är så också. Anledningen till att jag alltid har positiv energi på jobb eller runt om när jag umgås med någon är för att det är roligare. Speciellt på ett arbete, hade jag fått bestämma hade jag jobbar 24/7 för att slippa tänka på allting och bara möta massa trevligt folk istället och ha det helt underbart, slippa ha all jävla skit snurrandes i huvudet på mig.

Nej usch, nu orkar jag inte skriva av mig längre. Börjar få ont i axlarna och mina tårar börjar komma fram. Lika bra att sluta nu då.. Ha det så bra som ni alla kan. Everyone.. as usual..

Over and out!

Tiden läker alla sår, men just nu är jag död

Paniken kryper sig sakta på. Åt vilket håll ska man gå? Åt vilket håll blir man fångad? Åt vilket håll blir man släppt? Paniken byggs om till oro och oron bygger sig på livet. Livet som jag har lärt mig att hata. Mycket men fortfarande förlite. Vilket håll ska jag gå? Kan ingen bara fånga mig och driva iväg mig långt ifrån denna smärta?
Paniken blir för mycket för mig. Tankarna går åt alla håll. Tankarna kryper sakta på. Tankarna speglas i mina ögon. Spegeln efter sorgen och längtan. Folk säger att tiden läker alla sår. Men hur kan detta någonsin läkas? Tårarna rinner ner för min kind, en efter en torkas bort. Jag har byggt upp min mur av försvar men var gång du är i närheten ranseras den på en sekund. Jag klarar inte smärtan och längtan längre. Det är för mycket för mig att hantera. Längtan efter någonting jag aldrig kommer få igen. Smärtan av allt som har gått förlorat. Var ska jag börja? Känslan beskriver även mycket av tomhet. Jag är helt instängd i mig själv och kommer aldrig komma ifrån det. Jag vill bara springa och gömma mig. Jag har klarat förtränga allt. Men var dag händer det någon som gör att tankarna och känslarna kommer smått krypandes på mig. Allting jag kan minnas är bilden på dig som sitter på mitt minne som kommer sitta där tills döden!
Hur kunde du klippa bandet mellan det starkaste av alla? Hur kunde du bara bryta allting och låtsas som ingenting har hänt? Låtsas som att jag inte ens existerar? Gör jag det? Finns jag verkligen? Lever jag verkligen? Vilket liv lever jag?
Men kom igen. Ge mig mer skit. Kasta ännu mer på mig. Gör det. Då har du ännu en anledning till att säga att du inte har en dotter. Du är inte värd något i mina ögon men ändå så krashar du allting för mig hela tiden. Jag tycker synd om dem två som är kvar hemma. Speciellt den äldsta. Jag saknar dig tjejen </3. Men ändå. Fan för er. Ingen av er bryr sig ändå om en. Sin egen syster, sin egen dotter, sin extra dotter, sin egna jävla familjemedlem!
Fan vad jag bara vill avsluta allting. Vem har jag där som finns för mig? Vem älskar verkligen mig för mig? Mitt liv känns ner på botten och det rör sig som en slev i soppan, runt och runt, upp för att se hur det ser ut och sedan ner och runt och runt igen.
Jag vill ändå bara säga. Din ........ jädrans....... ja.. Du är inte min mamma längre och du kommer aldrig att bli det igen! Du förtjänar inte ens ett namn i mina ögon. Efter att du har förstört mitt liv så mycket som du har. Enda från det att jag kom till livet, så är det enda du har gjort, är att trycka ner mig och såra mig. Din glädje var att se mig ledsen och ensam! Du är sjuk i huvudet. Det du är i mina ögon är en skit som bara kallas Hon. Inget annat. Du är inte värd ett namn.

Min sol är död 
mitt hopp är borta
mina tårar rinner sakta ner från kinden
och mina läppar ler inte på samma sätt
blicken i mina ögon är övergiven
känslan kommer aldrig bli densamma igen
måendet kommer aldrig komma på topp förrän du är borta
mina tankar springer runt
runt om livet, känslan, frågan
hur kunde livet ha varit?
hur kunde det ha varit om detta aldrig hänt?
är det lika bra att dra kappan efter vinder och face the facts
FTF att du aldrig kommer komma in i mitt liv igen.

Mitt solsken är och kommer förbli mörkt.
MIna dagar är över av känslan.
Snälla, ta mig härifrån!
Någon!
</3


Over and out!

Förkylning

Usch ja nu har man gått och blivit sjuk också. Och regnar gör det också, sen är det hockey och fotboll på tv så det finns inget bra att kolla på heller. Jag ska snart ta och dra iväg med Petri istället, klarar inte av att sitta hemma trots att jag är sjuk. Jag får för mycket spring i benen. Väntar just nu på att maten ska bli klar först. Taco-paprikahalvor, alltså halva paprikor med tacoköttfärs ;) Vet inte hur jag ska förklara att det heter men det där var lättast. Petri sa att han skulle ringa inom en timme och nu är det bara dryga halvtimmen kvar. Så vi får väl se om jag hinner käka innan han kommer. Sen ska jag se om han kan ge mig lift att prata med Tobias.
Sen vill jag bara säga; förlåt (*) att jag inte tröstade dig så mycket igår. Men det är inte mycket jag kan göra, mest är det du själv som måste berarbeta allting i din egen takt. Men jag finns här för dig och jag hoppas att du vet det. Om inte annat så borde du ha märkt det. Jag får panik när du gråter, det är för jobbigt att höra dig ledsen och se dig så förstörd. Förlåt, men jag finns här. Oavsett hur jobbigt det blir. Jag är bara en signal bort. <3

Nu är maten när som helst klar, ska kolla hur dem ser ut först m.m. Usch, måste ut med hunden i regnet också. Curre vill inte det, han ligger bara och sover överallt. Men måste man så måste man.
Ha en bra regnig och förhoppningsvis frisk fortsatt lördag!

Over and out!

Dagens irritation 4/9

Fy fan, rent ut sagt.. Fy fan vad irriterad jag blir på folk. Att folk ens har koll på vad det finns för hundraser eller inte. Curre är en Greyhound och sådana hundar ska vara smala, det är en sådan ras helt enkelt. Om ni nu inte tycker om honom för hur han ser ut så har jag aldrig sagt att ni ska titta på honom. Känner ni inte till att det finns hundraser som ska vara så smala som han är så börja ta reda på saker innan ni yttrar er. Jag blir så trött på folk som kommer och säger hur ful han är och hur smal han är eller att ni ens kommer och yttrar er om att han skulle vara utsatt för djurplågeri. Jag har fått några nu på min bilddagbok som har kommenterat bilder på Curre och säger att det är djurplågeri m.m.
Det är rent jävla skit snack. Jag blir så trött på folk. Varför kan ingen bara förstå att han ska vara så? Jag menar, jag tycker Chihuhua (stavas?) är fula. Men jag går inte och påstår att dem skulle vara utsatta för djurplågeri för att dem är smala. Jag har själv en hund som är smal. Och anledningen till att jag tycker Chihuhua (?) är fula är just för att dem är så pytte pytte små. Men jag har inget annat emot dem. Jag lär känna hundarna först, sen yttrar jag mig om jag tycker om den eller inte. Det är helt olika beroende på dess uppfödare/ägare också.
Jag ber er bara snällt, sluta kommentera att han är ful, äckligt smal eller om det är djurplågeri. Han har fri tillgång till mat iprincip hela tiden. Han får mat precis som hundar ska ha.. Morgon, kväll och sen får han faktiskt en måltid på dagen också då jag cykeltränar honom varje morgon!
Jag blir så himla trött på folk! Finns det någon som håller med mig eller vad har ni för åsikt? Ska man yttra sig om en hund beroende på hur den ser ut eller ska man lära känna den först?
Fy fan vad den där "anonyma" personen irriterade min kväll. Till och med det, personen/personerna som skrev detta är så fega i sig också att dem inte ens vågar stå för vem dem är. Är det fegt eller är det bara lamt? Varför ens börja skriva sådana saker till en annan människa och sen skriva sig själv som anonym? Varför vågar ni inte tala om vilka ni är? Är det för att ni är rädda att jag skulle börja fråga er varför ni tycker så? :-/ Den som har skrivit det, snälla kom ut ur skon någon gång. Det är så dagisbarns nivå att inte våga stå för sin åsikt. Vem vet, du/ni kanske bara är lama människor i verkligheten också. Har ni ingen självkänsla? Inget självförtroende? Med tanke på att ni är anonyma? Helt ärligt så skiter jag i hur mycket ni säger att det är plågeri eller äckligt m.m.. Jag vet hur man uppfostrar hundar. Jag vet att han är en sådan ras som ska vara smal !
Jag säger bara det, fega kräk som saknar självkänsla och självförtroende! Ta era åsikter och skriv ner dem på ett papper istället, lägg dem sedan i en låda och göm dem någonstans i källaren eller garderoben och ta fram dem om 10 år och fråga er själva då, hur pass mogna var ni här? Hur kommer det sig att vi inte kunde tala om vilka vi var? Hur kommer det sig att vi inte ens kunde stå för våran egen åsikt?

Over and out!


PS. Jag ska även tillägga att ta en golden, raka bort håret så den blir korthårig och sedan.. sätt upp all hud som hänger överallt så ska ni få se att den är precis som Curre. Han är bara byggd på ett annat sätt då han är en löparhund!!

Dagens irritation 4/9/08

När man kikar runt på olika sidor så ser man att många skriver om sina känslor, sitt mående, sin vardag med mera (även jag), men vissa skriver _bara_ om hur himla dåligt dem mår, hur nere dem är, hur nertrampade dem blir. Jag menar, man blir det man gör det till. Jag har försökt peppa flera, men en person *nämner inga namn*, fortsätter bara trycka ner sig själv. Trots man säger att det bara är att fortsätta kämpa, ge inte upp, skit i dem som snackar skit då och gör allt för att förstöra. Men ändå fortsätter personen bara som innan. Personen vill även att man ska skriva till h*n och säga bara "hur är det?" eller någonting sådant, säga att man ska börja träffas med mera. Men när man peppar personen och personen bara fortsätter gå sin vanliga väg till att må dåligt istället för att stå på sig? Vad är det dem vill med det? Vill dem bara ha uppmärksamhet? Vill dem må dåligt? Skryter dem med det eller hur ska man tolka allting? När man försöker så är det helt lönlöst. Varför ska man peppa en person som ändå bara vill må dåligt? Jag har inget emot dem. Jag har själv haft mina nedgångar, men var dag så tänker jag hela tiden att jag skiter i vad folk tycker om mig och hela den fadderuttan. För jag själv mår bättre av det. Jag står på mig varje dag och tänker att mitt liv blir bra om jag gör det bra. Vill jag må dåligt, ja då är det bara sitta och lyssna på vad alla säger om en, tänka på allt och ta åt sig av all skit. Men jag har förändrats och har konstaterat att mitt förhållande med Robin också har blivit enormt mycket bättre när jag tänker mer positivt och mer uppåt. Slutat bry mig om all skit, det har lönat sig. Jag tycker fler personer ska börja tänka mer positivt, även om det kanske inte är lätt alla gånger, speciellt inte i början. Men desto mer man tänker upp desto mer kommer man upp. Jag hoppas iallfall att ni får det bättre med tiden. Det kommer, bara man försöker. Försöker man ingenting så kommer man ingenstans!

Over and Out!

Omgjord

Så nu har jag gjort om min blogg lite smått. Orkar inte fortsätta nu. Ska åka och äta lite skräpmat istället!
Vad tycks än så länge? (Om ni minns den jag hade innan? (; )

Over and out

3 September 2008

Nu är det många som frågar om jag och Robin är tillsammans igen, svaret är JA! Men vi båda har kommit överrens om att detta är sista gången vi provar att vara ett par. Fungerar det inte detta denna gång så ska vi båda gå åt varsitt håll och bara förbli vänner. Jag hoppas då att vi lever tillsammans länge, länge, länge. Jag älskar honom så mycket! Trots alla våra motgångar så är det vi :) <3

På jobbet idag kändes det helt okej. Hade så många snygga killar att titta på så hela lunchen gick fort. Igår var det trist och tiden gick långsamt, ingen fin att titta på heller. Men idag.. oj oj oj, varning för fina killar på luncherna (och då räknar jag inte med alla gamla gubbar på 40 / 50 plus (; ) Jag får hoppas igen på att dem kommer imorgon igen så min dag kan gå fort igen! *skratt* Jag vet iallafall att en av dem kommer dit av alla. Minns inte riktigt hur många som det var, tror det var två. Sopnissen som också är så fint ögongodis var dock inte där idag. Hoppas han kommer imorrn så jag har fint att titta på då (; Se men inte röra vet ni väl (:

Nej det får bli ett kort inlägg idag. Orkar inte skriva så mycket just nu P:
JO! JAG KLARADE AV ATT GÖRA TATUERINGEN IGÅR (; Den blev riktigt bra (:


Over and Out
Johanna Andersson!

Ovisshet

Hela min kväll igår var helt totalt mysko. Jag lännmer bara att jag är helt totalt värdelös på alltid jag gör. Känns inte som att jag klarar av att göra någonting bra. Robin, som dig, Jag älskar dig så mycket, men det känns som att det bara är jag som ska göra alltid för att du ska bli glad och känna dig bra. Men jag upplever det som att jag inte får någonting tillbaka. Är det jag som bara inte ser det? Vad är det du gör då som jag inte ser? Snälla kan någon hjälpa mig? Jag ber om hjälp nu, innan det är försent.
Jag har iallafall bestämt mig nu för att jag ska säga upp mig från jobbet också! Just som servitris är det helt okej, men den arbetsplatsen eller om det är den personalen, jag vet inte, men någonting är det som gör att jag inte känner mig trygg där. Och att känna sig trygg på sin arbetsplats är en fördel. Det som även förstörde en hel del var att det är svarta pengar också. Jag vill inte jobba för en person som bara delar ut svart lön. När jag konfronterade honom om det igår så sa han att det inte är svarta pengar. Mina 2 av 4 timmar är "vita" och dem andra två är "svarta" (enligt honom), men vi får ändå allting i handen. Hans förklaring förra veckan också till hur det kommer sig att han skriver i "personalliggaren" att jag bara jobbar två timmar och inte fyra timmar är för att han ska slippa betala massor av skatt och moms och hela kittet. Sedan kollade jag med facket förra veckan och han har inget kollektiv avtal, det vill säga händer det mig någonting på jobbet så behöver inte han stå för det. Men till mig igår så hette det att han betalar försäkring för sina anställda. I själva verket tror jag att han bara betalar försäkring på själva krogen. Det har ju varit något strul med någon gammal anställd som gått till tidningen och hela dröset. Men det skiter jag i nu. Jag ska bara försöka samla mig från att säga till honom att jag inte trivs där och att jag vill sluta. Jag har då en veckas uppsägningstid. Desto snabbare jag säger upp mig, desto snabbare slipper jag detta ställe också. Skönt att ha ett jobb igen. Men ändå, jag vill kunna känna mig trygg där jag jobbar.
Nej nu måste jag kila ut med hunden och kolla resten av alla mina mejl överallt. Ska först dricka upp juicen också.

Over and out
Johanna Andersson!

1.09.08

Idag är det måndag och första dagen på ännu en ny vecka. I fredags efter jobbet fick jag tillbaka till dem vid 8 tiden och frågade om vad han tyckte om mig med mera under de 3 prov dagarna. Det visade sig att han var jätte nöjd med mig, jag fick jobbet :) Grattis till mig. Men jag är osäker på om jag verkligen vill jobba så mycket som han säger att jag borde. Det skulle vara, måndag; 11-15, tisdag 11-15, onsdag, 11-15, torsdag 11-14 + 17-22, fredag 14-17 (?), lördag 12-01 och söndag 11-22. Det är för mycket tider på helgerna, jag vill ju spendera lite tid med min sambo också. Jag har fått lite råd av utomstående också om att jag bör helt bara jobba luncherna (11-15) då det är mycket fyllon där om kvällarna/nätterna. Jag känner själv att det är nog lika bra. Jag tänker inte slita arslet av mig för alla fyllon och jobba till 1 på natten för 70:- /timme. Det är på tok för lite. Och jobbar jag bara luncherna så får jag ändå ut 6000 i månaden. Och en sak till, han kör bara svart, jag vill inte jobba med svarta pengar. Aldrig igen. Har redan varit med om den skiten igen. Men säger jag ifrån mig detta (som jag försökte prata med min sambo om igår kväll), så känns det bara som att han blir sur. Och när jag försökte prata med honom om detta så blev han bara lite "*suck*"..  Men vi får väl se vad som händer. Säger chefen något igen om tider så tänker jag säga att jag endast tänker jobba luncher och inget annat. Sen ska jag söka som en idiot till massor av andra ställen. Dags att uppdatera meritförteckningen igen då :-/
Vad har hänt mer i helgen?
Jo, jag var ute i lördags och träffade på Robert som inte ens är 18 och springer runt på krogar. Knäppa unge ;-) Men det är bra att han har roligt iallafall. Se bara till att du inte blir påkommen. *ler*. Robin och jag var även ute och cyklade i drygt 3 timmar på dagen. Runt och runt, det var riktigt skönt och så fick vi prata ut lite grann om saker och ting också. Det kändes riktigt skönt, vi kommer bara bättre och bättre överrens när vi pratar ut om allting som vuxna utan att gå ifrån, bli sura m.m.. Jag älskar mig Robin. Min sambo, min själsfrände, min värld. <3
Igår så gjorde vi inte speciellt mycket heller. Jag åkte med Petri till Sthlm och sålde mina möss. Det är bättre att dem hamnar hos någon som tar mycket hand om dem, som klarar av att dem är som dem är. Dem luktade även för mycket i våran lägenhet så jag kände bara att mitt intresse försvann mer och mer. Så dem tre små sötnosarna är nu hos en tjej som har stort intresse för dem. Det är bra! Sedan när jag kom hem skulle Robin precis till att dra iväg och möta Hannah, så jag passade på att hänga med, det är så trist att vara hemma själv :-) Jag skulle hjälpa henne skriva en meritförteckning och sen skrev vi två brev till företag. Så nu är det upp till henne att hon sätter sig och skriver ner allt efter mallen som hon fick av mig. Och om du vill så kan jag läsa genom dem innan också :-) Sen om ditt och mitt samtal igår, det var ändå skönt att berätta allt, även om jag inte riktigt kände om jag verkligen kan lita på dig till 100%, men får jag reda på att du baktalar mig/det så kan du räkna med att jag verkligen inte kommer prata med dig igen. Jag hoppas vi kan vara vänner och förbli vänner.

Shit, kollar klockan precis, 10.24, nu måste jag bara sätta på mig ytterkläderna så måste jag börja åka till jobbet. Suck.. Hoppas tiden går lika fort som den har gjort alla andra dagar där. Lunchen går oerhört fort faktiskt.

Over and out!
Johanna Andersson
RSS 2.0