jag vill bara skriva av mig hela tiden. Bara få ut vad jag känner, hur jag mår. Men jag vet inte ens var jag ska börja och jag kan inte heller sluta. Jag kan inte ens få ut i ord vad jag känner. Folk (soc typ) frågar hur jag mår, vad ska jag svara? Jag vet inte själv hur jag mår! Det är rörigt och det finns inga ord som kan förklara bäst hur jag mår.
Fan jag måste sluta tänka så här. Det är så svårt.

det enda jag vill är att bli älskad av dig. Att vi kan bli en normal familj igen. Du har gjort att jag knappt ens minns min barndom och jag kommer knappt ihåg varför allt har hänt som det har! Jag vet att du hatar mig och att jag är oönskad av dig, annars skulle du inte gjort så. Men varför skaffade du mig då? Om du nu inte ville kunde du väl göra dig av med mig, fast det gjorde du, 15 år senare på ett mycket tragiskt vis. Det enda jag kan säga dig är att jag är riktigt besviken på dig för vad du har ställt till med. Du har inte bara rört det för mig utan även för dem andra. Du är avskyvärd.
Du är inte ens värd att kalla mamma ens en gång! Du är för tragisk för det! Du betyder inte ens det´, inte för mig längre, och verkligen aldrig igen. Du kommer aldrig få träffa mina barn kan jag säga. jag kommer ta med dem till en annan stad, så långt bort från dig som jag bara kan komma!

ja då står man och arbetar nu då för första gången på två veckor, skönt att äntligen göra något till nytta.

mitt liv har gått ner i flera år sedan du gjorde som du gjorde emot mig. mitt liv tycks aldrig gå upp igen för vad jag än gör och vad jag än säger så blir allting fel, oavsett till vem det är.
Alla i min närhet bara går. Alla säger alltid att dem så gärna bryr sig och vill veta hur det är med en, men när man väl talar som så är det ingen som hör på?! Vad är det för fel? ni ville ju veta? Och alla tycks inte tåla sanningen heller.. irriterande..
Fan alltså vad jag är less på allt just nu. Jag orkar inte och jag vill inte. Eller vill jag? Vill jag fortsätta försöka vara stark och bara falla om och om igen? Aldrig liksom komma upp på det är positiva och glada.

jag och Robin hade en underbar vecka iaf. Då jag mådde bra, jag var en helt annan person, frågan är, var det mitt riktiga jag eller försökte jag vara något jag inte kan vara eller någonsin kommer bli om det ska fortsätta så här långt ner hela tien?

kan någon snälla bara tala om för mig vad det är jag gör för fel hela tiden? Är det bara genom att jag finns eller vad är det som pågår? Jag klarar inte att vara stark utan dig heller Robin, det är jobbigt som satan att vara ifrån dig, de enda gångerna jag känner mig som tryggast är i din närhet, i din famn, bara få känna ditt hjärta slå och värmen som brusar från dig. Bara känna mig omtyckt någonstans. Dem gånger jag inte är dum i huvet och bara gör fel för dig.

varför händer allt mig hela tiden? det känns verkligen som oturen i de 7 åren sedan jag hade sönder en spegel, tur att 5 år av dem har gått, men dock har jag ju haft sönder typ 4 st till. Så hela mitt liv kommer väl bara bestå av olycka om jag inte väljer bort det.
Vem skulle ändå bry sig? Som om någon bryr sig om någon som jag. Det enda jag fått höra från dig är bara hur dum jag är och hur dålig jag är. Du har aldrig sagt något positivt om mig eller till mig, du har bara pekat finger.
Jag hatar dig!!

Nu är jag helt frusen. Jag och Curre har precis kommit in (okej, kanske 10 minuter sedan) och vi gick ut halv 11. Burr! Det är kallt ute.
Och jag som köpte nya vinterskor igår för 675 kr. Det är verkligen rekord dyrt för att vara mig, jag är världens budget människa., haha. Men när mormor och jag var och pratade med försäljaren då så sa hon att dem läcker inte in vatten, vilket jag inte har märkt ännu för att det bara är frost ute, och dem skulle klara av att hålla värmen, om man endast hade (bomull?) sturmpor som håller in värmen mycket. Inte vanliga strumpor, utan, äsch skit samma. Jag orkar inte förklara.
Sen när Curre och jag var ute så kom Yvonne också, så vi gick runt i en halvtimme eller något sådant, pratade och hade trevligt.. någorlunda iaf. Men så fick jag en julklapp av henne, Tack! :)
Men sen är jag ju så nyfiken av mig så jag kunde inte hålla mig heller från att öppna den heller, och hon sa att jag får öppna den när jag själv vill. Men så nu när jag kom in så öppnade jag kortändarna, en bok? men jag kunde inte se vilken utan att riva bort all papper, så var det en bok som hette "att välja Glädje" av Kay Pollak.. hmm jag som håller på att läsa Pojken som inte fanns?!
Men så tog jag ju lite nya bilder också nu på Curre när vi var ute också, jag tycker att han verkligen är jätte fin. Och istället för att lägga upp dem här så lägger jag in dem på min bilddagbok (babymoon).
Sen ringde chefen, min telefon har både ringt och plingat ovanligt mycket idag. Men han skulle bara kolla om jag kunde jobba idag eftersom jag var borta förra torsdagen. Men så klart jag kan, det är jul och jag måste ha pengar, förlorar 400 kr om jag inte jobbar, så jag har typ inget annat val.
Jag längtar mycket efter Robin kommer hem. Det är tomt utan han här. Han är bara för söt :)

Nej nu ska jag sätta mig och uppdatera min bilddagbok och sortera lite bilder på datorn. Sen är det läsa och sen jobb.

Tjingeling!

Jag hatar verkligen allting med julen nu för tiden, vad finns det för positivt egentligen? Att vi bara skämmer bort varandra med dyra prylar som vi kan köpa när som helst på året istället? Eller äter julmat som bara är vanlig mat egentligen, som man också kan göra när som helst på året?! Snö kommer ju inte heller längre, jävla klimat, inte kan man ens få en vit vinter längre. Men vad ska man göra?
Själv så skämmer jag bort vissa själv också under "julen" men det är ju bara för traditionens skull, så kan man alltid hoppas på något i syfte tillbaka också.

du är allt jag nångonsin önskat, du är allt jag någonsing drömt
du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har glömt, du är den som får mig hoppas, du är den som får mig le, all min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge
du är där när ingen ser mig, du är där när stormen yr du är där när natten skrämmer, och du är där när dagen gryr, och jag vill alltid ha dig nära, när som åren växt till år, och vad livet vill oss lära är; att framtiden är vår.


Nej nu ska jag palla mig hemmåt för att hämta lite kablar så jag kan föra in bilder på bilddagboken ;) Sen kl 16 typ ska jag möta Robin nere på stan så ska vi gå och soooola och jag ska bli ännu mer negro än vad jag är.
So long

jisses vilken annorlunda och jobbig dag det har varit. Folk säger alltid att dem hatar måndagar, men jag älskar dem för då solar jag ;) Men det var inte poängen, poängen var den att jag hatar söndagar, eller a, inte alla, men denna gör jag det.
Först börjar det med att ingen rolig är inne på msn, alla är bara inte vid datorn typ. Sen går Robin och Robert ner till garaget och meckar med bilen och Robert kommer sedan tillbaka och hämtar sin dator för att sedan åka hem till mor sin igen medans jag låg och kollade på en film, "Bringing bown the house".. helt okej film faktiskt.
Sen vid 5 taget bestämde Robin och jag oss för att gå hem till mig och hämta en lapp och lite räkningar så att jag skulle få pengar innan jul. Innan vi går säger jag klart och tydligt till Robin att jag lämnar plånbok, mobil och nycklar hemma hos honom. Vi går iväg och möter en familj på vägen som "åååww" :ar mycket åt curre och säger upprepade gånger att "vilka öron :O :D".. Sedan kommer vi till Tunafors skolan (som ligger 5 minuter max) och så kände jag i mina fickor genom att skaka lite i jackan för att höra om dem låg där, men jag hörde inget kling, så kom jag på och skriker ut, fan! Nycklarna ligger ju hos dig.. Jahapp, då blev det bara att gå tillbaka hela vägen typ, dock gick vi till Ekängen och när vi ska handla till att göra äppelpaj så har jag Robins bankkort sedan kvällen innan, så när han ska betala har vi inga pengar att betala för. Han hade bara en tjuga uttagen så vi köpte bara äpplen, vi begav oss hemåt igen för att hämta bankkortet. På vägen hem så tappar Robin Curres bandkoppel (sån som vevar in själv) och Curre blev livrädd för den där saken för att han varit med om en olycka om en sådan när han var liten. Robin gick tillbaka till affären för att handla resten medans jag började med smuldegen och med äpplena, och han orkade inte gå både fram och tillbaka så då tänkte han ta bussen hem igen. Han kollade busstider och sedan begav han sig bort till affären då.. Aa, jätte bra tänkte väl han. Men när han ska gå på bussen istället så har jag också hans busskort sedan i fredags, jätte bra. Så han fick ju gå hem också, tog tio minuter en kvart längre än vad han trodde.
Just det, får inte glömma att när vi kom hem igen innan han gick till affären så hade det gått två timmar. Vi var hemma igen 18.50 exakt ;P
Matlagningen gick väl hyffsat, även med att göra äppelpajen, jag har alla fingrar i behåll än så länge *skratt*
Men sen när vi käkar då.. så ska jag dricka lite av juicen, tror du inte att jag missar? Jag sätter glaset emot munnen, men bara så den snuddar för jag var helt fast i tv:n, så jag häller ut juice på soffan, mattan, benet och foten. Sen när jag ska diska tallrikarna för äppelpajen, så spolar jag lite med vattnet för att få rätt värme typ. Då träffar vattnet ett kärnhus istället och skvätter vatten över mig som en dusch på tröjan. *yey* rolig dag eller? Typ nej... Usch.. men jag har bestämmt mig för att jag inte ska göra något mer idag och jag ska inte säga något. Gör jag inget så kanske jag säger något dumt, men om jag inte säger något heller så kan jag ju inte säga något dumt heller. Eller?

"Skil MultiCutter" - så dålig reklam, han låter som en galning ju *skratt* kanske det som är meningen ;)


Nej nu ska jag fortsätta lyssna på min ljudbok och läsa lite av Pojken som inte fanns.
Update later!

Varför känner jag en sån här tomhetskänsla? varför känner jag bara att jag vill lägga mig ner och gråta? Lägga mig ner under ett täcke med löv långt ute i skogen och inte komma fram igen på ett tag?


Min enda önskan är att det kunde bli vi igen. Det skulle vara den bästa julklappen jag någonsin skulle kunna få. Allt annat är bara som en bonus eller om man ska kalla det ett plus i kanten.
Min enda julklapp som jag som sagt önskar mig är att du och jag kunde vara vi igen.


Nej, nu börjar det bli sent så nu är det medicindags och sedan är det natti natti :)
Sleep tight, nighty night.


Måste bara säga att Dave Pelzer skriver så bra böcker om hans uppväxt. Dem är hemska men man kan inte sluta läsa. Älskar hans böcker. ♥

jag vet inte varför det är så svårt att säga allting till en person, rakt till den, vad man egentligen känner för den, speciellt en som man tycker om väldigt väldigt mycket. Och eftersom det är så svårt att säga det i verkligheten till dig så skriver jag ner den och hoppas på att du ska läsa detta!
Jag har alltid velat säga detta men har haft svårt att finna dem rätta orden istället. det enda som jag vill göra är att lägga min hand emot din lena och varma kind en gång till. Bara känna din värme. Få se hur ditt leende kommer fram och se hur varm du blir av min närhet. Jag känner mig så lugn i din närhet och att jag verkligen verkliogen kan vara jag. Den som dem flesta tycker är så busig och annorlunda. (Är detta positivt då eller negativt?) utan dig så känner jag mig bara tom och ensammen. Jag har tveksamt ett liv utan dig vid min sida. Du är min bästa vän <3
Du är alltid positiv och alltid stöttar du mig i alla mina val och komplikationer. Du har en så stor plats i mitt liv och i mitt hjärta, det du gjort kan ingen ta och ingen kommer någonsin kunna ersätta den plats och det du betyder för mig! Jag vet att till 90 % så är jag säker på att jag inte klarar mig utan dig. Min levande dagbok :) Vem ska jag annars känna mig behövd hos? Var ska jag annars känna mig lika mycket önskad och älskad hos? Du har alltid kramat mig när jag behöver stöd, när jag behöver lycka eller när jag behöver tröst. Du har alltid torkat mina tårar som forsar längs mina kinder. Du gör mig alltid lika glad och får mig att alltid känna att allt kommer att bli bra igen, varje gång du säger "Ta det lugnt, gumman, allt kommer att bli bra igen, det ordnar sig, jag lovar."
Det är alltid samma känsla, även om vi förändras. Och oavsett hur mycket vi gråter för varandra eller med varandra så hittar vi alltid tillbaka. Det är den bästa vänskapen som finns. Alltid när vindarna blåst väldigt hårt emot oss, vi stannar hos varandra i vått och tortt, vi har alltid gjort det och vi kommer alltid att göra det! Det vet jag, och det vet du också! Var jag än är så är du alltid där för mig och var jag än är så kommer jag alltid att finnas för dig!
jag önskar att jag kunde berätta allt detta för dig rakt till dig istället för att skriva det så här och hoppas på att du en dag kommer att förstå det. Att jag en gång, någon gång, ska ha mod nog till att kunna berätta allt för dig och att du kan säga någonting tillbaka då. Därför känns det även jobbigt att vi inte alltid kan prata om exakt allt, även om vi pratar om allt, för du har inte alltid svar på mina frågor eller hjälp med mina problem, men det har väl ingen? Du gör ditt bästa och det är jag glad för!
Men vad ska man säga lättast för att kunna beskriva vad jag känner? Vänner för livet♥
Mitt liv har förändrats så mycket sedan vi träffades för lite mer än ett år sedan. Även om vi kanske inte ser det men om man tänker så har det förändrats, till det bättre naturligtvis. Jag har alltid känns "han, han vill jag aldrig släppa" och det är sant, jag vill aldrig göra det, en så fin person som du är, dem är väldigt sällsynta.

(Nu har jag varit lyckligt lottad och hittat dig, Rebecka, Melinda och Michaela). Utan er fyra är jag inget. Jag älskar er alla så mycket och jag är tacksam att ni finns till liv ♥

jag läste en smart sak i Rebeckas blogg..
"Vi har alla våra brister (stora som små) men man måste lära sig att stå ut med varandra. Då kommer man gå långt tillsammans"


Leona Lewis - I Will Be
        Glöm aldrig det. Jag kommer alltid vara här

Jag älskar dig
                    21 oktober 2006!


Vänner för livet ♥

Jag orkar inte längre
jag är så trött på allt
trött på oseriöst folk
trött på vänner som lämnar en bara
trött på folk som inte bryr sig
trött på mitt liv just nu
trött på ensamheten
trött över att man inte kan hitta någe seriösa kompisar
trött på den här staden
trött på att ingen kan förstå
trött på att det aldrig är någon som hör på

Vad ska man göra för att någon ska förstå? På att ingen bara ska ta sitt och gå sin väg? Kan ingen bara stanna kvar?
Take A Bow - Leona Lewis
Den stämmer så jävla klockrent in på dig Robin.. det är fan precis vad du gjort och det gör ooonnttt!!! :'(
Daniel är söt, han visar iallafall känslor, han säger också rakt ut att han är rädd om mig och att han inte vill göra något för att såra mig! Det borde du också ha tänkt på för länge länge sedan. Långt innan du ens gick.
Av mig fick du kärlek men allt jag fick tillbaka var bara på låtsas. Jag gav dig det bästa jag hade och det mesta som jag någonsin kunde ge dig.

Jag ska aldrig bli kär igen! Det alla gör är bara såra en fast dem säger att dem inte ska det eller vill det. Det enda dem gör är att lova saker som dem sedan inte ens kan hålla. Men det är väl livet?

När jag läste i en gammal Frida tidning så stod det att; under ögonen på folk, när man ler eller så (alltså under ögonen vid näsan typ)... desto fler rynkor du får där, desto fler gånger har du blivit sårad. Ögonen avslöjar exakt hur många gånger ditt hjärta verkligen har blivit krossat

Hur kan man längta så mycket efter någon man pratat med en vecka drygt och aldrig setts, en som bor ända där borta?

Betyder verkligen all vänskap och allting detta för dig? att du bara vill ge upp allt och bara låta det vara? Försvinna ut i sanden? Jag kan inte förstå att du verkligen gör så här emot mig. Jag orkar inte sitta och gråta hela tiden. jag orkar inte sitta och gråta varje jävla kväll som går. det är så jobbigt att se alla andra lyckliga medan man själv sitter helt utfryst i sin lägenhet och inte har en enda jävla person. Jag är så less på detta.
Ohc jag är absolut mest less på dig att du ens gör så här.. Tydligen är detta vad jag betyder. Jag vill vara sams med dig och få allt som det var innan.. men vågar jag det? vågar jag ta det steget in igen och få sitta och gråta varje gång du inte är här?
Eller ska jag ta mig bort från dig och bara sitta och gråta ensam och övergiven, helt totalt utfryst? Vilken är den lättaste vägen? Vilken ska man ta? eller ska man ta alla småvägar och kämpa sig genom allt istället och inte alls veta var man hamnar. Men det kanske man inte vet iallafall?

Jobbet ringde nyss och nu ska jag bli timvik, så nu har jag verkligen jobb ;) *glad för det* för då kanske man slipper sitta hemma hela tiden coh dampa på datorn som bara stänger av sig hela jävla tiden. Och så får man vara ute bland folk.
Men dem ringde och sa att varje torsdag mellan 17 och 22 är min tid. Det är helt bestämmt nu och så kommer chefen ringa mig om han vill ha hjälp eller inte hinner eller orkar ta sig in till Eskilstuna för att jobba onsdagar, så då kommer jag få ta lite tid där..

kanske får man fortsätta hoppas på att någon vill bli min vän igen och verkligen stanna kvar. det är jobbigt. Jag vet inte vad jag ska göra. Finns det någon som bara kan hjälpa mig lite? ge mig råd eller lite vägledning? Jag vet inte hur pass jag klarar av detta själv, jag är inte lika stark som jag var för några år sedan.. min styrka har börja tagit slut och om jag ska hålla mig uppe kommer jag behöva något eller någon.

Usch, imorrn ska jag vara på Psykkliniken och prata med en läkare som ska se om jag är deprimerad eller om jag är nedstämd eller vad det är för fel. Jag har redan pratat med två stycken men ingen av dem vet vad det är för fel, ingen vet vad det är om det är något av dem eller en blandning.. vi får se hur det går imorgon. Och direkt efter jag varit där så måste jag skynda mig hem, ta ut hunden och sedan typ ta matlådan och sticka till jobbet., Måste jobba mellan 14 och 22 :/ Jag orkar inte.. vill inte.. faan.. men jag måste ha pengarna.. men gosh!

På fredag ska jag åka till Mattias i Vingåker. Måste få komma bort från staden en liten stund iaf, även om det bara är en natt så måste jag komma bort.

Varför kan jag inte få passa in i den värld som jag en gång i tiden rymde ifrån?

Jag vill bara säga att det finns ingen bättre person än min Becka. Hon har alltid funnits där för mig och hon har alltid ställt upp för mig. Jag vet inte hur man ska kunna tacka henne eller visa sin tacksamhet för vad hon gjort och fortfarande gör emot mig! Jag är så glad att du finns där. Du är med mig vått och torrt och det finns ingen finare ängel än du! En bättre ängel kan man inte önska sig, för du är den bästa. Jag kommer aldrig glömma vad du gjort för mig och vad du fortfarande gör. Du är en finaste som finns.  Jag lovar att jag kan verkligen offra allt för dig.

Jag fick till svar:
Jag kommer ihåg alla minnen vi har tillsammans från när vi var små... Hur jag skyddade dig från allt ont och hur du satte mig framför allt! Du är min enda och föreviga ängel Johanna! Jag går genom eld och ånga för dig! Bär dig genom allt om det så behövs! Du vet att jag har jobbigt med att uttrycka känslor men för dig känns det omöjligt! Du betyder så otroligt för mig!

Nu när du har en liten där också på väg så är det nog jag som år börja bära dig ;)
och jag hade rätt.. det är större chans att det blir en flicka, och jag sa väl det från början? :D
Jag kan inte vara mer glad för dig, min glöädje är obeskrivlig för dig. Jag vet att du kommer bli en fantastisk mamma som kommer göra allt för henne.

jag önskar bara att du kunde bo kvar här med mig. Det var så mycket roligare när du var här. Jag minns allt te du drack hela tiden, eller kanske kaffe? Den bästa tiden som finns är när du var här. Allt var så roligt hela tiden och man fick sig verkligen många skratt :)

Vi delar på allt.. Iallafall jag :D För jag har inga som helst hemligheter för dig och jag skulle knappast kunna undvika att ha det.. du har svar på allt och du kan väldigt mycket mer än mig.
Du är världens bästa ängel, tack för att du kom till mig och stannar kvar. Det är 6 års äkta vänskap, och det kommer bli väldigt många mer, det vet jag :D


Du är min och bara min, I love you bebis (L)

Jag önskar att jag kunde krypa in i en varm famn och gömma mig från allt det onda.
Jag önskar att allt bara försvann om man blundade tillräckligt hårt.

Men hur mycket jag än önskar så finns allting kvar.
Hur mycket jag än vill må bra så hjälps inte minna innersta tankar.
Jag kan inte hjälpa att hoppas att jag ska få en kram av någon som försår hur jag mår.
Någon som ser att allt inte är bra utan att jag säger det själv.
Någon som vet att det inte hjälper med ord.
Någon som du.

Jag går ut på balkongen och lutar mig mot räcket i hopp om att du ska ställa dig bakom
mig och sakta föra dina händer runt min midja, lägga kinden mot min rygg och säga att
allt blir bra. Även om du inte vet de. Även om du inte tror det.
För det du menar med dina vänliga ord är inte att det kommer bli bra.
Det du menar är att du kommer alltid finnas hos mig för att se till att det är så
bra som det kan bli.

Ingen kan kräva att man ska må bra. Ingen kan kräva att man ska vara lycklig.
Ingen kan kräva att en vän ska göra allt för en.
Men jag vill kunna kräva att dom gör sitt bästa. Jag vill kunna kräva ändlös kärlek.
Villkorslös kärlek. Att aldrig behöva känna mig ensam som jag gör nu.
Inte att det inte finns någon runt om kring. Utan att det inte finns någon som vet hur jag
känner. Att det inte finns någon som kan hjälpa mig.
Att det inte finns någon som känner mig.

Jag väljer att avsluta med orden. För att kunna älska andra måste man kunna älska sig själv.
och är man då dömd att leva ensam om man hatar sig själv?

♥

"Kärlek är den enda rationella handlingen"

Alla människor kommer att vara kära någon gång i sitt liv.
Men vad är egentligen kärlek?
Kan man bli kär i vem som helst?
Varför fortsätter man ibland vara kär i någon som ständigt sårar en?

I femte klass står många elever inför en period i livet som för alltid kommer att förändra dem. De börjar närma sig puberteten och vuxenlivet. Många frågor uppkommer i detta stadiet och en beskärd del av dessa frågor handlar om kärlek. Genom att diskutera med jämnåriga, läsa och skriva om exempelvis kärlek, brist på kärlek och svartsjuka, kan vi som lärare kanske underlätta för dem i övergången till vuxenlivet. Vi vill dessutom öka förståelsen för de känslor som uppkommer i samband med att man bli kär och öka kunskapen, respekten och förståelsen för homo- och bisexualitet.

?Kärleken är den största glädjen och den största sorgen. Den är livet?

Man övertygar sig själv om att livet kommer att bli bättre efter det att man gift sig, fått barn, sedan fått ett till. Sedan är man frustrerad över att barnen inte är gamla nog att vara mer tillfreds och man vore mer tillfreds om dom vore det. Efter det så är man frustrerad över att man har tonåringar man måste klara av att hantera. Man kommer verkligen bli glad när dom är ur det stadiet. Man intalar sig själv att livet kommer att bli fullkomligt när ens partner skärper till sig, när man skaffar en bätte bil, när man kommer iväg på den där resan när man är pensionerad. Sanningen är att det inte finns ett bättre tillfälle att uppskatta livet än just nu. Om inte nu, så när? Ditt liv kommer alltid vara fullt av förändringar.

Det är bäst att erkänna för sig själv och bestämma sig för att vara lycklig ändå. Lycka är vägen. Så, värdesätt varje ögonblick du har och värdesätt det ändå mer för att du delat det med någon speciell, speciell nog att spendera din tid med ... och kom ihåg att tid inte väntar på någon.

Så, sluta vänta ...
Tills din bil är färdigbetald.
Tills du skaffar ny bil eller nytt hem.
Tills barnen flyttar hemmifrån.
Tills du börjar plugga igen.
Tills du slutar plugga.
Tills du går ner 10 kg.
Tills du går upp 10 kg.
Tills du blir gift.
Tills du skiljs.
Tills du får barn.
Tills du går i pension.
Till sommaren..
Till våren.
Till vintern.
Till hösten.
Tills du dör

Det finns ingen bättre tid än just nu att vara lycklig. Lycka är en resa inte en destination. Så arbeta som om du inte behövde pengar, älska som om du aldrig blivit sårat och dansa som om ingen såg dig.

Det gjorde jag!