jag vet inte varför det är så svårt att säga allting till en person, rakt till den, vad man egentligen känner för den, speciellt en som man tycker om väldigt väldigt mycket. Och eftersom det är så svårt att säga det i verkligheten till dig så skriver jag ner den och hoppas på att du ska läsa detta!
Jag har alltid velat säga detta men har haft svårt att finna dem rätta orden istället. det enda som jag vill göra är att lägga min hand emot din lena och varma kind en gång till. Bara känna din värme. Få se hur ditt leende kommer fram och se hur varm du blir av min närhet. Jag känner mig så lugn i din närhet och att jag verkligen verkliogen kan vara jag. Den som dem flesta tycker är så busig och annorlunda. (Är detta positivt då eller negativt?) utan dig så känner jag mig bara tom och ensammen. Jag har tveksamt ett liv utan dig vid min sida. Du är min bästa vän <3
Du är alltid positiv och alltid stöttar du mig i alla mina val och komplikationer. Du har en så stor plats i mitt liv och i mitt hjärta, det du gjort kan ingen ta och ingen kommer någonsin kunna ersätta den plats och det du betyder för mig! Jag vet att till 90 % så är jag säker på att jag inte klarar mig utan dig. Min levande dagbok :) Vem ska jag annars känna mig behövd hos? Var ska jag annars känna mig lika mycket önskad och älskad hos? Du har alltid kramat mig när jag behöver stöd, när jag behöver lycka eller när jag behöver tröst. Du har alltid torkat mina tårar som forsar längs mina kinder. Du gör mig alltid lika glad och får mig att alltid känna att allt kommer att bli bra igen, varje gång du säger "Ta det lugnt, gumman, allt kommer att bli bra igen, det ordnar sig, jag lovar."
Det är alltid samma känsla, även om vi förändras. Och oavsett hur mycket vi gråter för varandra eller med varandra så hittar vi alltid tillbaka. Det är den bästa vänskapen som finns. Alltid när vindarna blåst väldigt hårt emot oss, vi stannar hos varandra i vått och tortt, vi har alltid gjort det och vi kommer alltid att göra det! Det vet jag, och det vet du också! Var jag än är så är du alltid där för mig och var jag än är så kommer jag alltid att finnas för dig!
jag önskar att jag kunde berätta allt detta för dig rakt till dig istället för att skriva det så här och hoppas på att du en dag kommer att förstå det. Att jag en gång, någon gång, ska ha mod nog till att kunna berätta allt för dig och att du kan säga någonting tillbaka då. Därför känns det även jobbigt att vi inte alltid kan prata om exakt allt, även om vi pratar om allt, för du har inte alltid svar på mina frågor eller hjälp med mina problem, men det har väl ingen? Du gör ditt bästa och det är jag glad för!
Men vad ska man säga lättast för att kunna beskriva vad jag känner? Vänner för livet♥
Mitt liv har förändrats så mycket sedan vi träffades för lite mer än ett år sedan. Även om vi kanske inte ser det men om man tänker så har det förändrats, till det bättre naturligtvis. Jag har alltid känns "han, han vill jag aldrig släppa" och det är sant, jag vill aldrig göra det, en så fin person som du är, dem är väldigt sällsynta.

(Nu har jag varit lyckligt lottad och hittat dig, Rebecka, Melinda och Michaela). Utan er fyra är jag inget. Jag älskar er alla så mycket och jag är tacksam att ni finns till liv ♥

jag läste en smart sak i Rebeckas blogg..
"Vi har alla våra brister (stora som små) men man måste lära sig att stå ut med varandra. Då kommer man gå långt tillsammans"


Leona Lewis - I Will Be
        Glöm aldrig det. Jag kommer alltid vara här

Jag älskar dig
                    21 oktober 2006!


Vänner för livet ♥