10-01-2010
Vi har svårt att kommunicera med varandra, men vilket par har det alltid lätt? Vi har provat prata tillsammans och berätta vad vi känner, tänker, tycker med mera när hans kusin kom hit en kväll. Det gick faktiskt rätt hyffsat då. Men ändå så verkar det inte som att det är nog. Jag vill inte bli /vara ensamstående men jag känner att jag inte kommer klara av att leva i det här förhållandet längre. Det fungerar inte att jag ska gå och vara som en "morsa" på Jimmy hela tiden, med att han måste lära sig att plocka undan direkt efter sig. Antingen är han bara jävligt lat eller så är det sant, att han aldrig behövde göra någonting, för att han fick påminnelser men ändå tog hans föräldrar hand om det tillslut. Men han är ju för fan snart 25 år, kan man inte plocka undan efter sig själv då? Kan man inte ta tag och se sig omkring vad som behövs göras? Om man kanske behöver dammsuga upp dammråttorna, hundmatresterna som hunden kastar på golvet, hänger in den torra tvätten som hänger, ställa in den torkade disken i diskstället?
Hur kommer jag klara det själv? Kommer jag klara av att ta hand om lägenheten? Räkningarna? Skolan? Hunden och katten? Trots att jag har en nyfödd snart och inte har någon annan inkomst än mammapenningen? Kommer allting räcka till? Kommer jag behövas flytta till en mindre lägenhet och få ha dottern inne hos mig hela tiden ända tills jag hittar ett jobb? Att hitta ett jobb är inte heller så lätt, jag pluggar nu och så ska jag plugga till ekonom eller något liknande till hösten och förhoppningsvis bli klar med det så fort som möjligt också. Kommer jag klara av allting själv? Jag är så sliten och så delad. Jag vet inte alls vad jag ska ta mig till. Jag har grannen och Robin som säger att det kommer lösa sig oavsett hur det kommer sluta, att dem två kommer finnas där och hjälpa mig så mycket dem kan, att Jimmy får komma hit på em./kvällarna och ta hand om barnet så jag kan få plugga/sova eller någonting en stund. Men jag vet inte vad jag ska tro på. Jag vet knappt ens vad jag ska tycka.
Nej nu ska jag fortsätta skriva min novell istället eller så sätter jag mig med matten. Brevet efter Jimmy blev lite mer omtumlade än jag trodde.
Ha det bra alla.
Enya och jag bor i en trea och vi klara oss på det lilla jag får ut så jag tror att du kommer att klara dig också plus att du har ju jobbat så då får du ut mer i föräldrapenning. Jag tror att det är så.
Det ordnar sig alltid brukar dom omkring mig säga.
Tror du inte att erat förhållande går att lösa på något sätt? Det tror jag! Och går det inte...så tror jag att ni hittar den bästa lösningen ändå! Saknar dej gumman <3
Styrkekramar
Ibland är ju inte allt så underbart, men det jobbigaste tycker jag är när man inte kan prata med varandra.
Hoppas ni kommer på ett sätt att lösa allt till det bättre =)
Skulle du bli själv, så pluggar jag gärna med dig i höst, ska fortsätta plugga så du kan de små leka om inte annat ;)
Ta hand om dig nu!
Kramar
ensam. tror jag för att han älskar dig väldigt mycket och inte låter sig inge ha ett eget liv vid sidan av. man behöver sina vänner för att inte tappa bort sig eller sitt liv eller sina tankar. prata behöver man med varandra, våga saka att detta saknar jag att göra det behöver jag göra för att må bra, det tycker jag inte om och så vidare. förhållande tipar jag är till för att komprmissa och så....våga se att ingen är perfekt. man är inte glad eller lycklig ständigt, man lever oxå mycket sitt egna liv som man får egergi av och då får man mer att prata mer om. om man bara träffar en person länge så tröttnar man. det är ju så med vänner, till sist vill man att de går. hur bra bästa vänner man än är så behöver man luft och spelrum:P det där med mask, det är väl för att han har en press att han måste vara på nåt sätt för dig, eller att han tänkt att det måste se ut på ett visst sett. gråta är bra! skrika med:P Hur lättar man sitt hjärta utan att prata med någon? det är väl att prata med en vägg....men det tror jag inte man får den respont som man vill ha.
Vi har svårt att kommunicera med varandra, men vilket par har det alltid lätt? jag säger som så här i stället. inte svårt att kommunisera....ni har bara börjat lära känna varandra och bådas åsikter. och det är nog det som är det som är jobbigt, men man får tänka att det finns ingen mall för en perkeft människa. och sen är det tufft att skaffa barn.....
sen skriver du:Jag vill inte bli /vara ensamstående men jag känner att jag inte kommer klara av att leva i det här förhållandet längre. Det fungerar inte att jag ska gå och vara som en "morsa" på Jimmy hela tiden, med att han måste lära sig att plocka undan direkt efter sig. Antingen är han bara jävligt lat eller så är det sant, att han aldrig behövde göra någonting, för att han fick påminnelser men ändå tog hans föräldrar hand om det tillslut. vet inte vad jag ska säga om det med det är väl en sak som är irreterande helt klart....har han alltid varit så? jag städar inte när jag mår dåligt psykiskt. men det är en sak som ni är tvungen att ta beslut om vad ni irriterar er mest om....även här, allla är inte perfekta. några saker får man leva med men det är kanske bättre att man tar ett snack om det än att tjata om om om igen på varandra om saker....det är ju ingen fristad annars... jag har tänkt, när jag irreterade mig på johan så skulle jag inte vilja dejta mej själv i vissa fall:D. gud gjorde missar med mej med:p snart 25år, jo men min bror är 34år och beter sig som 14år så det är olika. sen har han väl inte bott i hop med nån så här länge. jag är fortfarande amatör på förhållande. jag kan säga att när du slutat amma/gravid så kommer hormonerna sluta och då började jag ialla fall må bra, riktigt bra. allt som vanligt...typ:P ensamstående?
Ha det bra alla.
Jag har bara læst detta nu eftersom att jag inte føljer din blogg, me klickar inn lite då och då! Å jag måste bara sæga att han borde prata med en psykolog! Julias pappa var precis lika dan nær jag var gravid och det ær ett facktum att mæn kan få psykiska lidelser osv under en graviditet eftersom att dom skal ju också bli førældrar. Ni kanske kan fråga på BVC?
Jag fattar att det så klart ær jobbigt før dig att gøra allt och att han inte ens plockar undan sin talrik efter sig typ, men dom gångerna som han gør det UTAN att du påminner han, rosa honnom då! Sæg att han ær duktig och att du blir glad nær han gør så! Før om du gør det så kommer han till slut att gøra det automatiskt, før det ær som en liten grejj alla har i sig, man blig glad før ros från andra!
Dom som har fått det från att dom var små, blir duktigare att stæda senare också, men om man inte har fått det så struntar man i det å det ær facktiskt bevisat. Lærde mig det nær jag studerade psykologi:)
Jag menar bara att om ni ælskar varandra så borde ni førsøka æven om ni kænner att det ræcker nu! Ni får ge manken før det och pressa er sjælva riktigt ordæntligt! : ) All lycka!:)
