Så nu har vi svamp så vi klarar oss ett bra tag. Det blev inte fullt lika mycket när Jimmy och farfar kokade upp allt igår kväll. Ganska stor besvikelse. Många sköna timmar i skogen, många jobbiga timmar att rensa och sedan koka för att inse att det inte är lika mycket som när man plockade det. Men mycket är det ändå!

Annars händer inte så mycket, jag var upp till min mormor igår och lämnade lite trattisar och fick med mig ett gardintyg tillbaka i veulor (stavas..?!) så Jimmy och jag åkte till Jysk igår och köpte ett till sånt tyg i annan färg så jag har gardiner att göra in till vårat sovrum nu. Då kan Julia få tillbaka sina rosa gardiner också.

När jag även var upp hos mormor på dagen så ringde ett främmande nummer, och oturen jag hade så hakade mobilen upp sig också lagom när man verkligen vill svara för att veta vem det är. Efter personen hade lagt på så fick jag bråka lite med knapplåset på telefon och sen kunde jag ringa upp.. Då visade det sig att det var en arbetsgivare som ville prata lite med mig och träffa mig redan imorgon (!) och jag tycker än så länge att det känns bra. Frågan är bara hur man ska förklara att jag snart antagligen kommer gå en kurs inom lager och logistik.. Själv så hoppas jag ändå på att arbetsgivaren hör av sig först till mig och säger att jag får jobbet, för då behöver jag inte kursen. Kursen ska nämligen börja den 26 och vi ska få svar om man kommer med redan nu på måndag. Hmm, nåväl. Det är bara vänta och se, ta en dag i taget och hålla alla tummar och tår för att dem vill ha mig istället.

Hemma här ser det ut som skit också och jag har egentligen ingen som helst lust att ta tag i allting, disken efter all svampkokning, dammsugning efter alla kryp och övrig skit, plockning av alla dessa leksaker som alltid hamnar överallt för att lillfisen hämtar sak efter sak hela tiden. Men så är det med barn ;)

Jag måste även bara få säga att jag älskar att få hämta min tjej på dagis. Igår när jag kom in på parkeringen så såg hon mig från bänken dem satt på, pekade på mig och sa mamma. Lagom när jag hinner in från den första grinden ser jag en super glad tjej som ropar "mamma, mamma, mamma" och springer allt hon har till grinden i väntan på att jag ska komma dit. Åh det där leendet hon har och sättet hon gör allting på när man hämtar henne får en att bli så glad. Så fort man kommit in genom grinden (in till henne alltså) så kastar hon sig in i en och kramar åt benen så hårt hon bara kan och säger "heei". Åh min älskade tjej. Du är mitt allt Julia och du är det bästa som har hänt. Aldrig någonsin ska jag låta dig gå genom ett helvete. Du ska få det så bra du kan och lite där till. Jag kommer aldrig överge dig och inte pappa heller. Vi kommer alltid finnas vid din sida, genom allt ♥ Vi älskar dig!
Julia har även en fas där hon säger hej åt allt och alla. Och vinkar gärna hej då till alla också. Det är inte en tjej som är blyg inte när hon hälsar på precis alla föräldrar som vi möter på dagis eller någon annanstans överhuvudtaget.
Hon är så go, vår lilla tjej! :)

Ett enda rum ser bra ut och det är väl vardagsrummet om jag skulle jämföra alla. Usch nej, dags att ta tag i allt så det är bara plugga in Mp3n i öronen och köra på järnet nu. Ju fortare jag tar tag i det - ju fortare blir jag färdig.

Så ha en bra dag alla där ute i det ruggiga, blåsiga höstvädret som kommit in över oss nu.

Over and out!