Idag gäller det med teori prov. Vi har fått veta att det kommer vara 60 frågor och du får max ha 20 fel. Har du mer så kuggar du och får göra om kursen. Man får annars ha 6 fel (10%), har man 7 så kommer man få göra en muntlig genomgång. Det börjar bli aningen smånervöst. Antagligen kan det inte vara så himla svårt eftersom det är så få fel på så många frågor. Men man blir aningen ställd ändå när man kommer få provet (gissar jag på..).
Efter vi har gjort provet efter lunch så kommer vi få veta resultatet med en gång, så det är prositivt. Man slipper gå och vänta i flera dagar och man slipper bygga upp tankar om hur det kommer gå, kan ha gått, skulle ha gått och så vidare, och så vidare.
Sen imorgon (om jag klarar provet vilket jag ska!) så är det ut till Skogstorp och leka med truckarna istället för att sitta vid skolbänken. Och nog längtar jag dit alltid, det ska bli så skönt att komma bort från skolbänken så det finns inte, jag (och några andra för den delen) får så j-a ont i arslet av stolarna, vi sitter i datastolar vid minsta bänken så dem snurrade benen slår alltid i varandra. Man hittar aldrig någon skön ställning.

Jag måste bara få tillägga att jag älskar min dotter så mycket, hon är så söt så det finns inte. Nu när jag börjar 8 så åker Jimmy och lämnar Julia på dagis istället för att jag ska gå fram och tillbaka och allt sånt, så jag kan koncentrera mig på mitt plugg nu till 110%.. Igår hängde jag med till dagis och lämnade Julia. Jag klockade till och med lämningen (Jimmy klagar på att han inte kommer hinna på morgonen..), för det första; det tog 5 minuter att åka hemifrån och dit, från parkeringen och in till dagis, lämna henne och ut igen tog 5 minuter. Hur kan man inte avvara 10 minuter av sin morgon till det?
Men i alla fall, i morse så var Julia fast bestämd i att jag skulle följa med. Jimmy gick ut i trappen, men Julia tittade sig om efter mig hela tiden. Tog jag två steg fram så gjorde hon det, men så fort jag stannade så stannade hon. Jag blev tvungen i att följa med ut i trappen till och med. Snuttan, hon bara ropade och blev ledsen när jag skulle vara kvar hemma en stund till och att hon skulle åka med pappa. Kan hon möjligtvis vara så van vid att det bara är jag som lämnar henne varje morgon efter att ha gjort det i 9 månader tro? Men det är bara denna vecka och nästa, sen börjar praktiken och då kommer jag följa med till dagis varje morgon och bli avsläppt efter det.

Jo just, jag längtar inte heller bara till imorgon för att jag ska få hålla på med truckarna, utan min älskade favorit storasyster kommer hit ♥

Åh, nu kurrrar min mage så jag måste ta en banan innan jag sticker till KC.
Ha en bra onsdag mina vänner.

/Johanna