Innan hon skulle byta om och få sin välling höll jag på att busa järnet med henne. Allt för att trötta ut henne lite extra. Jag kastade henne upp och ner i luften (inte att hon var upp och ned...) och hon skrattade så mycket och jag kunde inte göra annat än bara le och hålla om henne. Det är sällan hon skrattar så mycket när jag busar med henne och jag ville inte sluta, jag ville bara fortsätta höra henne så glad. Men jag blev för vimsig av allt kastande så det fick vara nog.

Och att hon har separationsångest från mig och att det bara är jag som duger gör det inte varken lättare eller svårare. Det beror helt på vad situationen handlar om.

För att berätta lite tråkigare "nyheter", så har Jimmy och jag separerat och till och med gjort slut nu. Vi bråkade alldeles för mycket och om det är meningen att det ska vara han och jag så kommer vi att hitta tillbaka till varandra. Man får helt enkelt se vad tiden har att utvisa. Först var det mer planerat att vi skulle vara tillsammans men vara särbos. Men eftersom vi båda kände att det kändes som att det var helt slut mellan oss så sa vi att det är lika bra att det är så och sedan, som tidigare sagt, märker vi hur det går för oss. Men jag saknar honom här så enormt mycket. Jag förstår emellanåt inte hur jag inte kunde uppskatta honom lika mycket när han var här som nu när han inte är här. Det där med att "man vet inte vad man har förrän man förlorar det".. ..Det stämmer riktigt bra, i alla fall i detta läget. Jimmy flyttade i torsdags och det är så enormt och redan tröttsamt att sitta själv och titta på tv;n om kvällarna. Man har ingen att prata med innan man somnar, nu är det en bok som får hålla mig sällskap tills jag sover helt. Det är inte alls lika uppskattat! Jag är redan trött på att bli ledsen av att titta i soffan och inte se Jimmy sitta där. Däremot så när jag ser honom nu så blir jag bara glad, jag får flibber i magen och jag blir bara så.. Så glad och varm. Det känns bra då och egentligen skulle jag bara vilja hålla om honom hela tiden och aldrig släppa honom, men det går ju inte riktigt. Det är ju inte mig han är ute efter att träffa när han kommer dit. Det är ju för Julias skull som han kommer. Hade vi inte haft Julia tillsammans så hade det säkert inte varit samma sak, då tror jag inte ens att vi hade pratat efter en separation.

Men Julia bor hos mig och jag är helt ensamstående med henne nu. Jimmy kommer lite då och då. Igår kom han en stund och var till och med kvar en stund efter Julia somnat för natten, otroligt nog. Dock somnade inte hon helt förrän runt midnatt. Och idag dök ingen Jimmy upp heller, som hade fått jobba över till halv 6 eller vad det var. Så jag får väl se om han kommer imorgon ens. Jag och Julia ska i alla fall ta en promenad/busstur till mormor och hälsa på över dagen, sen får vi se om vi stannar hela kvällen eller bara några timmar.

Nu tänkte jag sätta mig och se Navy CIS som börjar om tio minuter. Sen är det bartenderskolan och sedan är det sängdags för min del.

Puss och kram! :)