18 dagar kvar till beräknad födsel. Varför känns det som att tiden går så fort men ändå så långsamt? Jag älskar myset med magen. När man går och lägger sig på kvällen och Jimmy lägger sina varma händer på varsin sida om magen och pussar på magen och pratar med henne. Det är så mysigt. Sen kommer det en uff på revbenen eller blåsan, och det vill jag lova, det är det mindre mysiga. Jag avskyr känslan av att det känns som att mitt sista högra revben ska "gå av". Hon har nämligen fixerat sig sen några veckor tillbaka. Så hon ligger som hon ska med huvudet nedåt, sen vet jag inte riktigt var hon har placerat sin rumpa men jag tror det är mest på höger sida för det är alltid där det bular ut mest. Sen ska hon alltid retas med mig och trycka på högra revbenen och röra sig precis runt i kring solarplexus/mellangärdet.
Längtan blir bara större och större nu desto närmare man kommer. Och att allting är fixat och klart redan nu. Kläder, babysitter, badbalja, sängen, vagnen, fårpläd, blöjor (fast jag tror vi kommer behöva köpa hem några till. Än så länge har vi bara köpt två paket och två paket våtservetter. I helgen (om vi har fått lite mer pengar då) så ska vi nog åka till IKEA och köpa en byrå att ha alla kläderna i i barnrummet. Just nu har vi en ställning med 4 nätkorgar från IKEA och jag tycker knappt att kläderna får plats längre. Jag vill ha en större med mer utrymme och som är lite snyggare än den lilla saken. Men vi får se vad som händer.
Nu är klockan prick 12 och Jimmy bör när som helst komma hem för lunchen, så jag ska nog ta och knyta ner mig i sängen igen. Det känns som att jag börjar slockna redan här..
Uppdateringarna kommer komma oftare, så fort jag känner mig piggare. Just nu är det lite si så där, man är trött och seg hela tiden och bäckenet töjer sig och sammandragningarna + förvärkarna börjar verkligen kännas. :/