Efter att ha legat ner hela gårdagen med svettningar och frusen om vart annat så ringde jag upp ännu en gång till förlossningen. Dem talade om att jag skulle ta en alvedon och lägga mig och vila... Igen.. Suck.. Så jag gjorde som dem sa, men det blev inte det minsta bättre. Efter ett par timmar ringde jag upp till dem igen och sa att jag mår fortfarande lika dåligt. Jag känner mig inte bra när man känner sig yr och svimfärdig av att ligga ner. Det var inte förrän då dem ville att jag skulle komma upp och kolla hur mitt blodtryck var, protein eller något i urinen och om bebisen mådde bra. Och bara för att jag har sådan otur men ändå tur så var allting bra DÅ, när jag väl kommer upp! MORR! Varför mådde jag inte dåligt när jag väl var där? Var det för att man vet att man har folk omkring sig ifall det händer något? Eller var det för att jag hade varit ute och rört på mig? För att jag var nervös och spänd eller vad är det frågan om?
Mitt blodtryck var i alla fall bra igen, så det kan bara ha varit en tillfällighet att det var högt i tisdags, men man skulle ändå hålla lite extra koll så att det inte stiger så där igen. Och åter igen fick jag bara svaret "åk hem och ta det lugnt, så får ni ringa om det blir sämre".. Och hur många gånger har man inte hört det?
Det är skönt i alla fall att barnet mår bra trots att jag mår som en påse rostade nötter.
Nu tänkte jag palla mig iväg och ta lite frukost, snart kommer Jimmy hem för lunch också *mys*
Min dag lär väl bli spenderad i sängen idag igen. Imorgon 10.45 skulle jag vara hos BM så då kan jag ändå komma ut lite. Trist att ta sig fram och tillbaka bara. Jag och Hannah får nog ta och ragga taxi ner och eventuellt Jimmy på hemvägen ;)