Fan i helvetes jävla skit. Sängstommen gick sönder förra året, och här om dagen så hände något igen. Varken Robin eller jag vet vad det var men madrasserna åkte ihop precis som att skruvarna skulle ha lossnat. Så jag ville köpa en ny sängstomme och då kan man även passa på att köpa matchande sängbord.. Men nu när Robin har kollat sängen så var det några andra skruvar som gjorde något, så han ska skruva upp sängen IGEN, skulle inte förvåna mig om den går sönder snart igen och att han fortfarande inte vill köpa en ny utan vi ska leva med en trasig säng som inte kommer vara direkt säker. Så sa han till mig "om vi lyfter bort madrasserna så kan vi skruva ihop dem så skulle den bli "säker" (enligt Robin). Men är den då så säker om den rasar IGEN? Vem vet om det händer? Det är så jävla skit irriterande. FAN!! Jaja, jag ska väl hjälpa honom ändå då. Skit i vad jag vill igen då. Som vanligt..
Och som vanligt är det bråk nu igen. Första gången på länge. Jippie, känns ju skit bra. Antaligen blir jag väl arbetslös för det verkar vara det Robin vill. Jävla skit. Får se när jag uppdaterar här igen nu. Är så jävla trött på allt och så jävla less att det finns inte ens en gång. Jag känner inget sug på något längre. Sover inge bra om nätterna igen, vaknar flera gånger och när jag väl sover så sover jag inge bra. Jag känner inge alls sug på mat längre heller. Orkar inte ens äta. Bara tänker på allt. Det är så svårt att låta bli. Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig inte ens sugen på att leva längre heller. Och vem fan har jag som bryr sig om det? Robin, det är den enda jag har att umgås med. Jag har folk att prata med, är glad för dem. Men varför kan jag aldrig ha någon att umgås med längre då? Allt är bara så jävla värdelöst! Fan vad jag hatar livet och fy fan vad jag hatar mig själv!
Varför är det aldrig någon som bryr sig om något längre? Jag klarar inte av detta längre. Jag är inte stark nog för detta längre. Jag skiter i vad alla tycker och tänker. Jag mår inte bra då jag har råkat ut för en hel del taskigheter i mitt liv och under de senaste fem åren. Mitt liv går aldrig uppför ändå. Det händer aldrig något. Jag sitter alltid här själv och överiven. Inte en enda jävel omkring mig. Bara en kille som bryr sig mer om en bil och den hobbyn än sin egen flickvän. Vet itne ens varför han håller sig kvar hos mig. Det finns inget i mig som borde göra att han vill vara kvar hos mig.
Jag hatar allt med mig och jag hatar mitt liv. Lika bra att göra slut på allt. Jävla skit fan! helvete nog att jag ska vara för feg för att ens klara av att våga göra´t!