Hur kunde allt bli så här? Hur kunde allting gå så fel? Jag önskar att jag visste det. Jag önskar att det fanns någon som kunde säga att dem älskar mig, mer än någonsin. Det är så tomt att inte ha något som alla andra har. Det kan finnas dagar jag saknar det, stunder man hade eller när man ser andra är så glada med varandra. Vad gick så fel? Var det mitt fel?
Det har regnat här hela dagen, både utomhus och i mitt hjärta. Att förlora dig känns som att förlora mitt hjärta. Jag tänker hela tiden på hur mycket Du verkligen betyder för mig, på hur mycket jag verkligen älskar allt hos dig. Oavsett hur du mår eller hur din dag har varit. Att få vara nära dig känns som att det är något som har fyllts upp i mig. Mitt hjärta fylldes med en känsla jag aldrig kunnat drömma om att få igen. Jag förlorade den för många år sedan, sen träffade jag dig och den kom smått krypandes tillbaka ju mer jag släppte dig in hos mig. Ju mer jag vågade lita på dig och ju mer jag såg Dig, fylldes det mer och mer. Men nu? Jag vill inte släppa ut det, jag vill behålla det. Och det gör så ont att kämpa emot det då jag vet att Du inte alls vill känna samma sak. Jag önskar du bara kunde förstå! Varje gång något faller för mig har du alltid funnits där och hållt om mig, du fick mig att känna mig trygg hos dig och älskad. Vart tog det vägen? Varför blev det så här? :'(

Jag önskar att Någon bara kunde säga; "Jag älskar dig, men än någonsin". Om Någon bara kunde få mig att känna mig älskad någonstans, känna mig behövd, omtyckt, allt. Jag känner ingenting. Är det jag som inte ser? Men vad är det jag ska se? Jag letar och letar men ser inte alls att Någon känner någonting. Är det meningen att jag ska vara så här ensam? Är det meningen att jag ska vara helt övergiven? Är min mening med livet att jag inte ska få känna av hur det är att vara en familj tillsammans med den man älskar? Jag kände när jag var med Dig att du var min familj, jag kunde se oss två tillsammans, flytta ut på landen och bygga upp ett liv tillsammans. Bygga upp en mening med livet. Men allt är nu borta och så är jag. Jag mår inte så bra som det kanske märks, men hur ska man må när man förlorar alla som man börjar komma nära? Alla som jag släpper in till mig, går eller vänder sig om.

Update later!

Jag orkar inte gråta mer! Det gör för ont! </3