Fredagen bjöd på tacos och film med Robin och Robert. Lördagen handlade bara om att ta det lugnt och umgås lite med Robin och senare på dagen var det Petri. Söndagen var helt obeskrivligt fin. Min gamla barndomsvän var här med sin dotter. Gud vad kul det är att träffa henne igen. Lilla Liv var glad och stojig hon också, världens sötaste skratt. Dem kom vid ett tiden och åkte vid nio tiden. Du måste komma in i veckan igen gumsan! Du glömde även Livs tallrik och sked här, ni kanske inte saknar den men då vet du det iallafall : ) Jag älskar dig som sjutton min syster, min själsfrände, min bästa vän<3

18 dumma saker under tiden sex äger rum;

• Pommes frites 
• Wok mix
• Matlådor
• Frysta bär
• Krögarbytt i gräddstuvning

5 saker i min garderob:

• Jeans
• Fest klänningar
• Linnen
• T-shirts+Collegetröjor
• Täcken+Överkast

5 saker i min bil:

• Jag har ingen bil
• Robin har inte heller en just nu

5 saker i min handväska:

• Plånbok
• Mynt 
• Lypsyl 
• Tamponger
• Nycklar

Var och träffade mormor nere på stan idag. Först fick jag stå och vänta på hennes buss som tog evigheter (kändes det som). Stod i 20 minuter och vänta, tillslut kom den. Och självklart var mormor med : )
Vi gick och tog ut pengar och sen gick vi till Åhléns och handlade mascara åt mig då min nästan är slut och sen passade jag på att köpa ett fempack med make up handdukar. Så kanske jag slipper använda alla andra handdukar till det här hemma : D Gissa vilken färg? ; ) Självklart blev det ju grön!
Sen fickade vi lite, jag tog en barnmeny med pannkaka, sylt och grädde. Men lite snålt kan jag nog säga att det var. Dem tog 42 kronor för 3 små små pannkakor. Det är rena rama rånet att äta där! Ingen mer mat därifrån igen iallfall.
Sen åkte vi ut till Tuna Park istället. Vi går ändå på stan varje månad och det alltid samma skit och samma personer överallt. Så omväxling förnöjer eller vad är det man säger? ; )
Först gick vi bort till skopunkten och köpte nya skor åt mig då en elak trägren eller något annat vasst i trä förstörde min jumpasko för ett tag sedan! Attans! Mina favvisar. R.I.P kära skor! Jag hittade iallafall två par, självklart likadana bara i oliak färger. Jag får ångest om jag inte köper i andra färgerna. Så för min del blev det svarta och grå. Sen köpte mormor ett likadant par till Janina (min storasyster) som var i färgen brun. men jag funderar på att åka och byta in mina grå emot ett annat par! :) Har fastnat så hårt för ett par så det finns inte! Bilder finns här.
(idag blir det en rörig och jobbigt skriven blogg då jag inte orkar bry mig om hur jag skriver allt eller så för denna dag! Fryser om sjutton så skriver bara snabbt och kort!)
Sen gick vi in på Forum och handlade lite. Hittade två hyffsat fina plastblommor att ha vid matbordet då dem blommorna vi hade där innan dog av värmen. Vi har söderläge på lägenheten, och ja, tyvärr i alla fönster vi har. Det leder till att vi inte kan ha några riktiga blommor någonstans iprincip. Vi har sol från 1 på dagen tills den går ner, så på sommarn är det hemskt att sitta inne. Denna sommar var det varmare inne än ute : / Oj, tillbaka till samtalsämnet igen : )
Blommorna var en rosa och en vit då vi har typ.. gula tapeter.
Sen blev det lite böcker också. En kokbok för 20 kronor. Tittade bara snabbt i den och den verkade okej, men när jag pratade med Therese om den så kollade jag i den och fann massor av fakta om personerna I KOKBOKEN! Vem skriver ut någonting sådant där? : O Usch, det är tur att den bara kostade 20 kr så det inte var mer ; )
Sen var det bara att fara hemåt igen och just nu väntar jag på att Robin ska tala om hur det blir med hans mor + fästman/sambo. Om dem skulle komma över och äta här ikväll och se hur vi fått det efter tapetseringen eller om dem tar det imorrn. Jag är dö hungrig och Robin svarar inte i telefonen. Jag blir så trött på honom när han ALLTID skiter i att svara!!! OOh! han ringer nu!! Brb..... och precis när man kommer tillbaka så ringer nästa istället : ) *skratt*
ehm, var va jag någonstans nu då *söker*
Jo, Robins mor kommer kanske om söndag då! Hoppas! Det är faktiskt rätt skönt att träffa andra än bara Robin eller Petri också : )
Nej usch, jag orkar inte sitta här. Dags att peta i sig någon mat och rasta fyrbentingen lite!

Over and out!

Personer med borderline personlighetsstörning är ofta impulsiva, intensiva och emotionellt instabila. De har inte sällan en negativ inre bild av sig själva, och bilden av människor i deras nära omgivning tenderar att skifta mellan svart och vitt. Humöret är ofta snabbt svängande, känslorna tenderar att bli intensiva. Det är många gånger svårt för omgivningen att förstå de snabba och starka känsloreaktionerna. Självskadebeteende, självmordsförsök och samsjuklighet med till exempel depression, ätstörning, missbruk och ångestsjukdomar är vanligt.

Människor med borderline personlighetsstörning är extremt känslomässigt sårbara. Minsta småsak kan få dem helt ur balans, och ofta har omgivningen mycket svårt att förstå vad som kan ha utlöst den starka känslomässiga reaktionen. Den emotionella sårbarheten i kombination med impulsiviteten leder inte sällan till självskadebeteenden eller till och med till självmordsförsök. Människor med borderline stannar ofta kvar i relationer på grund av sin oerhört starka rädsla för separation. Separationer är smärtsamma för de flesta människor men för en person med borderline upplevs ofta separation som en avgrundsdjup förtvivlan, en känsla av total övergivenhet och en bottenlös tomhet som tycks omöjlig att leva vidare med. Inte sällan handlar självskadebeteenden och självmordsförsök om denna rädsla för att lämnas.
Människors sätt att tänka har en stark koppling till aktuell sinnesstämning. Så uppfattar t.ex. deprimerade personer sig själva och framtiden med negativa förtecken och med känslor av hopplöshet, därför att depressionen minskar förmågan att uppleva glädje, lust och positiv förväntan. Eftersom personer med borderline personlighetsstörning snabbt kan svänga från den ena ytterligheten i stämningsläge till den andra, kan det vara svårt för personal och andra att "hänga med" i de olika tankemönstren som blir en följd av detta. För personerna själva är svängningarna självklart ett ännu större problem, och det är också vanligt att de, när de är nedstämda, har stora svårigheter att minnas att de någonsin varit på ett annat sätt.
Dödligheten i självmord är mycket hög. Cirka 90 procent av patienter med borderline som någon gång vårdats vid psykiatrisk klinik har gjort ett eller flera allvarliga självmordsförsök. 10 procent dör till följd av självmord.

Samsjuklighet
Patienter med borderline har en mycket hög samsjuklighet av andra psykiatriska sjukdomar. Till de vanligaste hör depression, ångestsjukdomar, ätstörningar och missbruk. Samsjuklighet och självmordsförsök är de vanligaste anledningarna till att människor med borderline söker sig till den slutna psykiatriska vården.
Förekomsten av en samtidig personlighetsstörning med en psykiatrisk syndromdiagnos, t.ex. depression, innebär speciella komplikationer i behandlingen av depressionen. Symtomen kommuniceras ofta på ett annorlunda sätt, och patienter med personlighetsstörningar svarar ofta sämre på insatt behandling. Specifika personlighetsdrag kan "skymma" att patienten också har ett annat psykiatriskt syndrom. Borderlinepatientens irritabilitet, instabilitet och humörsvängningar kan ibland förstärkas vid depressions- och ångesttillstånd och bedömaren kan lätt förbise depressionen, medan personlighetsstörningen framträder desto tydligare.
Patienter med borderline beskriver ofta att de har svårt att lyckas få andra att förstå hur de känner sig. Det kan te sig om de bär en "mask", som gör det svårt att läsa av dem. Till exempel kan en djupt deprimerad, självmordsnära borderline på ytan te sig i det närmaste neutral så att behandlaren inte ens kommer på tanken att fråga om eventuella självmordstankar. Självskadebeteenden och självmordsförsök kan ibland utlösas av patientens svårigheter att kommunicera sin inre smärta till omvärlden.

Paniken kryper sig sakta på. Åt vilket håll ska man gå? Åt vilket håll blir man fångad? Åt vilket håll blir man släppt? Paniken byggs om till oro och oron bygger sig på livet. Livet som jag har lärt mig att hata. Mycket men fortfarande förlite. Vilket håll ska jag gå? Kan ingen bara fånga mig och driva iväg mig långt ifrån denna smärta?
Paniken blir för mycket för mig. Tankarna går åt alla håll. Tankarna kryper sakta på. Tankarna speglas i mina ögon. Spegeln efter sorgen och längtan. Folk säger att tiden läker alla sår. Men hur kan detta någonsin läkas? Tårarna rinner ner för min kind, en efter en torkas bort. Jag har byggt upp min mur av försvar men var gång du är i närheten ranseras den på en sekund. Jag klarar inte smärtan och längtan längre. Det är för mycket för mig att hantera. Längtan efter någonting jag aldrig kommer få igen. Smärtan av allt som har gått förlorat. Var ska jag börja? Känslan beskriver även mycket av tomhet. Jag är helt instängd i mig själv och kommer aldrig komma ifrån det. Jag vill bara springa och gömma mig. Jag har klarat förtränga allt. Men var dag händer det någon som gör att tankarna och känslarna kommer smått krypandes på mig. Allting jag kan minnas är bilden på dig som sitter på mitt minne som kommer sitta där tills döden!
Hur kunde du klippa bandet mellan det starkaste av alla? Hur kunde du bara bryta allting och låtsas som ingenting har hänt? Låtsas som att jag inte ens existerar? Gör jag det? Finns jag verkligen? Lever jag verkligen? Vilket liv lever jag?
Men kom igen. Ge mig mer skit. Kasta ännu mer på mig. Gör det. Då har du ännu en anledning till att säga att du inte har en dotter. Du är inte värd något i mina ögon men ändå så krashar du allting för mig hela tiden. Jag tycker synd om dem två som är kvar hemma. Speciellt den äldsta. Jag saknar dig tjejen </3. Men ändå. Fan för er. Ingen av er bryr sig ändå om en. Sin egen syster, sin egen dotter, sin extra dotter, sin egna jävla familjemedlem!
Fan vad jag bara vill avsluta allting. Vem har jag där som finns för mig? Vem älskar verkligen mig för mig? Mitt liv känns ner på botten och det rör sig som en slev i soppan, runt och runt, upp för att se hur det ser ut och sedan ner och runt och runt igen.
Jag vill ändå bara säga. Din ........ jädrans....... ja.. Du är inte min mamma längre och du kommer aldrig att bli det igen! Du förtjänar inte ens ett namn i mina ögon. Efter att du har förstört mitt liv så mycket som du har. Enda från det att jag kom till livet, så är det enda du har gjort, är att trycka ner mig och såra mig. Din glädje var att se mig ledsen och ensam! Du är sjuk i huvudet. Det du är i mina ögon är en skit som bara kallas Hon. Inget annat. Du är inte värd ett namn.

Min sol är död 
mitt hopp är borta
mina tårar rinner sakta ner från kinden
och mina läppar ler inte på samma sätt
blicken i mina ögon är övergiven
känslan kommer aldrig bli densamma igen
måendet kommer aldrig komma på topp förrän du är borta
mina tankar springer runt
runt om livet, känslan, frågan
hur kunde livet ha varit?
hur kunde det ha varit om detta aldrig hänt?
är det lika bra att dra kappan efter vinder och face the facts
FTF att du aldrig kommer komma in i mitt liv igen.

Mitt solsken är och kommer förbli mörkt.
MIna dagar är över av känslan.
Snälla, ta mig härifrån!
Någon!
</3


Over and out!